Stirrigheten började tidigare.
(Jag säger INTE att alla blir så här, men det är mycket svårt för barn och dagispersonal att undvika det.)
Då jag började skolan på stenåldern, kunde jag peka ut baseat på uppträdandet (=bråkiga och okoncentrerade) vilka som hade gått på dagis. (Hade fel på en. Även dåliga hemmamiljöer kan ge samma effekt. Jag var mycket lillgammal och tänkte en massa redan från jag var 3 år. Då jag var 10 sa jag då andra pratade om fråga chans sa jag allvarligt: "Äh! Larvigt. Det är inte juridiskt bindande."

Hade flickvän redan som 4-åring, vilken min syster är döpt efter.)
Då fanns inte en massa ADHD

som det kallades senare.
Senare blev det mycket vanligare med dagis och mycket vanligare med stirriga barn...
Sedan blev det ännu värre då stirriga dagisbarn växte upp och blev föräldrar med barn på dagis så då blev det stirrig miljö för de barnen både på dagis och hemma...
Senare kom mobilerna och sedan smartphones, som gjorde det ännu värre.
De började komma redan innan Gen A.
- - -
En sak som gjort det ännu värre är att många föräldrar, från då dagis blev vanligt, gjort barn skadade genom:
/försummelse, lägger inte tid på att umgås med sina barn.
/En del av dem vet det och "köper" barnen genom att skämma bort barnen EKONOMISKT, fast det barnen vill ha av föräldrarna är TID. Innan de blir tonåringar och redan blivit störda alltså.
/En annan störningskategori är föräldrar, som skämmer bort barnen genom för mycket CURLING, vilket är minde dåligt än de andra två, men även de riskerar att skapa barn, som inte tar ansvar som vuxna, t ex vill ha "medborgarlön" så de slipper jobba... Kommer inte ihåg när det blev ett vanligt problem, men långt innan smartphones. Det finns i alla fall sådana "barn" som nu är nära 40 år...