Citat:
Ursprungligen postat av
Martlet
Jag tycker tvärtom. Att det är otroligt dumdristigt att ta med icke simkunniga barn till bad, hav och sjöar m.m när man som vuxen inte ens kan simma själv.
Ren idioti.
Som jag förstod det var de inte där för att simma. Barnet sprang ut på en spång. Jag förstår hur du tänker, men samtidigt, där jag bor är det hav och sjö överallt, och mellan dem åar. Det är svårt att alltid hålla barn borta från vatten och det krävs bara en sekund av ouppmärksamhet. Det är samma med trafik. Bilar överallt. Om ett barn skadas skriker alla att det är föräldrarnas fel. Vi är så rädda att våra barn skall bli skadade att det slutar med att de är inlåsta i sina rum, växer upp bleka, feta och med noll överlevnadskunskaper (mina två söner har aldrig byggt en koja). Jag växte upp på 80-talet. Jag badade ensam, över och under bryggan. Jag luntade i skogen, ibland hade vi med oss dunkar med bensin. Pappa gav oss en pilbåge som var så kraftig att min bror sköt rätt genom väggen hemma. Jag säger inte att det är bra. 80 talets föräldrar var extremt oansvariga, men nu har det tippat över helt åt andra hållet. När ett barn dör är det en tragedi. Om inte föräldrarna faktiskt har dödat barnet med våld eller droger tycker jag nog de kan behöva sympati i sin sorg istället för att bli utpekade som monster. I detta fall så offrade pappan sitt liv när situationen uppstod. Hade vi sagt att han var en idiot ifall han kastat sig framför en bil för att knuffa undan ungen?