Hårda fängelser men med bra vård!

Varför kan inte svenska fängelser varalie hårdare som amerikanska med upp till 4 i varje cell?
Men vården ska vara bra och leda till arbetsamt studier eller utvisning!

https://depositphotos.com/se/photo/african-american-inmates-detention-center-correctional-facility-depressed-man-orange-668805232.html

Ja, angingen borde det vara avskräckande. I så fall borde straffen vara långa och behandlingen omild. Alltså osvensk. Fast då är vi ju inte bättre än dem vi tycker illa om: Araber, ryssar etc.

Eller så borde det vara bildande: Man börjar i en "normal" fängelsemiljö (vad det nu är) och beroende på sitt beteende avancerar man till en bekvämare miljö mer lik "samhället", eller så faller man ner i något som mer liknar avgrunden. I det förra fallet belönas skötsamhet, socialt samspel och hårt arbete, i det senare fallet bestraffas asocialt beteende, slarv, brutalitet, lathet och annat osvenskt.
Alltså: Att man under sin vistesel i fängelse lär sig vilka normer som samhället har, att det lönar sig att följa dessa normer och vad konsekvenserna blir ifall man bryter mot dem.

"Avgrunden" kan gärna vara ett myggträsk i Norrland där man bor i baracker omgärdade av taggtråd, utan kontakt med omvärlden.

Om straffet innefattar utvisning skall naturligtvis enbart "avgrunden" finnas som alternativ och strafflindring vara uteslutet. Då är rehabilitering inte en del av målet; bara avskräckning. Och det är så vi vill att den utvisade skall minnas och beskriva Sverige. Det är nämligen också att klassificeras som "bildning".

Man kan inte vårda kriminella.

Det finns ingen vetenskapligt uppmätt metod som får kriminella mellan 15-28 år att sluta med brott.

Inte bara i sverige utan i hela västvärlden där man utbyter erfarenheter.

Den glada nyheten är efter 28 så slutar de flesta kriminella av sig själva.


Brottsligheten är helt och hållet biologisk-medicinsk-genetiskt (all vetenskaplig litteratur säger så).

Det är inte så vi vill att det skall vara och alla sociala instanser bygger på att det är miljön som är boven. När vi samtidigt vet att det inte är så.

Jo dödsstraff funkar alltid

Först och främst skall sägas att det inte finns några direkta hinder för att trippel- eller kvadrupelbelägga, så länge bostadsrummet är tillräckligt stort.

Sverige har ju att följa internationell praxis. Vilket innefattar CPT/Europeiska tortyrkommitténs rekommendationer som anger att två intagna får dela rum om bostadsrummet överstiger 8 kvm (dvs minst 4 kvm var, exklusive sanitetsutrymmen) alternativt Europadomstolens praxis som anger att 6 kvm (dvs 3 kvm vardera) räcker. Utöver detta anges det i European prison rules och Standard Minimum Rules for the Treatment of Prisoners att den totala rumsytan måste vara tillräckligt stor för att möjliggöra att de intagna kan flytta sig obehindrat mellan möbler, samt att varje intagen skall ha en egen sovplats. Med detta vid handen kan du ju räkna lite själv på hur stora rummen hade behövt vara, samt hur utformningen behövt se ut, för att kvadrupelbeläggning skulle kunna genomföras.

För att bespara oss från diskussion/motargument kring "jag skiter i tortyrbestämmelserna, dom skall lida" så skall tilläggas att det finns andra skäl till att rummen behöver vara tillräckligt stora - Och det handlar om situationer där personal kan behöva gå in och agera i rummet (t ex våldsincident, sjukdomsfall eller brand) vilket dom måste kunna göra på ett säkert och logistiskt sätt.

Ju hårdare ju bättre!

Samma unkna tankegods: hårdare straff, längre straff, sämre villkor, avgrund och till slut avrättning.
Men nästan ingen ställer den enkla frågan: vad fungerar faktiskt?

Ett fängelsesystem ska väl ändå göra samhället säkrare, inte maximera lidandet. Norge, Finland, Holland - lägre återfallsfrekvens, lägre kostnad per intagen, lägre brottslighet. Det är inte en ideologisk position. Det är mätbar data.

Men att diskutera vad som faktiskt minskar återfall verkar vara betydligt mindre lockande än att fantisera om tortyr.

All heder till dig för ditt försök, men tro inte att fakta och beprövad erfarenhet väger tyngre än svenskens känslor.
Att föreslå jämförelser med grannländerna - bara för att dessa länder är bättre än Sverige sett till resultat - och tro att svensken ska kunna ta till sig att han kanske ska hålla käft och lära sig något är förstås en tanke som svensken känner är förolämpande.

Man får, åtminstone i en demokrati, det land man förtjänar. Man behöver inte vara ett geni för att förstå att svensken kommer få sitt lilla mini-USA med därtill hörande våldsbrottslighet snart nog.

Det är ju precis där problemet ligger. Sverige har en märklig förmåga att göra moral till kriminalpolitik och sedan bli förvånat när verkligheten inte rättar sig efter moralen.

Narkotikapolitiken och sexköpslagen är bra exempel: vi kriminaliserar efter en svensk moralisk intuition, driver efterfrågan och utbud under jord och lämnar därmed delar av marknaden till kriminella aktörer. Sedan använder vi kriminaliseringen som bevis för att problemet kräver ännu mer kriminalisering.

Det är inte evidensbaserad kriminalpolitik. Det är moralism med blåljus.

Och ja, ”svensken är dum” är ingen ny observation. Tysken hade ju redan för decennier sedan gjort den upptäckten. Och det mest besvärande är att vi fortfarande verkar lägga betydligt större vikt vid att känna att vi har rätt än vid att kontrollera om vi faktiskt har rätt.