Hur kan man vara emot att beskatta dom rikaste?

Där är jag lite kluven.
Jag förstår din poäng och kan egentligen hålla med, men samtidigt kan det bli både fel och komplicerat att behovspröva barnbidraget.
Vilka kriterier ska man pröva det efter?

Inkomst, utgifter, levnadsomkostnader eller annat.
En viss inkomst på ett ställe i landet räcker längre än på ett annat.

Dom betalar ju redan mer än 10 gånger så mycket som övriga personer....

Beskatta dom hårdare och dom gör som i Norge och flyr landet! Vilket innebär en massa tappade arbetstillfällen....

Ni kommunister har ofta väldigt otur när ni tänker....

Jo lite så tänker jag också, de kan väl göra en utredning som regeringar älskar att göra och komma fram med ett vettigt förslag!

Solidaritet i all ära, det behövs det mer av. Men om samhället tvingar människor att vara solidariska så blir det ju inte solidariskt.

Det är väl som sagt bättre att rika människor själva får styra hur de ska hjälpa andra. Jag tror många, kanske majoriteten, vill hjälpa på nåt sätt. Du är ju ett exempel på det. Att somna gott om kvällarna, med det där samvetet tillfredsställt, är nog något som folk är villiga att betala för så att säga.

Förklara hur du vill att beskattning ska gå till, så ska jag berätta varför det kommer att misslyckas.

Om S och MP skrämmer bort miljadärerna från Sverige så kommer det sluta som den här historien.

Varje dag gick tio vänner ut för att äta middag tillsammans på en restaurang. Notan landade alltid på exakt 1 000 kronor.
Eftersom vännerna tjänade olika mycket pengar bestämde de sig för att dela upp betalningen på samma sätt som man betalar skatt i ett samhälle. Det innebar följande fördelning:
De första fyra (de fattigaste) betalade 0 kronor.
Den femte betalade 10 kronor.
Den sjätte betalade 30 kronor.
Den sjunde betalade 70 kronor.
Den åttonde betalade 120 kronor.
Den nionde betalade 180 kronor.
Den tionde (den rikaste) betalade 590 kronor.
Alla tio var nöjda med arrangemanget och åt middag ihop varje kväll.
En dag sa restaurangägaren: "Ni är så trogna kunder, så jag ska ge er 200 kronor i rabatt på varje middag från och med nu." Middagen kostade alltså bara 800 kronor totalt.
Gruppen ville fortfarande dela på räkningen på ett rättvist sätt. Att dela rabatten på 200 kronor rakt av på tio personer (20 kronor var) fungerade inte, eftersom de fyra första då skulle få betalt för att äta. Ägaren föreslog istället att de skulle sänka allas nota procentuellt, baserat på vad de redan betalade.
Det nya systemet blev så här:
De första fyra fick fortsätta äta gratis (0 kronor).
Den femte fick också äta gratis (sparade 10 kr).
Den sjätte betalade 20 kronor (sparade 10 kr).
Den sjunde betalade 50 kronor (sparade 20 kr).
Den åttonde betalade 90 kronor (sparade 30 kr).
Den nionde betalade 140 kronor (sparade 40 kr).
Den tionde betalade 500 kronor (sparade 90 kr).
Alla fick det billigare än innan, och de sex sista sparade pengar. Men utanför restaurangen började vännerna jämföra sina rabatter.
"Jag fick bara 10 kronor av de 200," sa den sjätte mannen och pekade på den tionde. "Men han fick hela 90 kronor!"
"Det är sant!" utbrast den femte mannen. "Jag sparade också bara en tia. Det är orättvist att han som har mest får den största rabatten!"
"Vänta lite!" skrek de fyra fattigaste i kör. "Vi fick inte en enda krona i rabatt! Det är alltid de rika som gynnas och de fattiga som blir lurade!"
De nio vännerna blev så arga att de omringade den tionde mannen och gav honom stryk.
Nästa kväll kom den tionde mannen inte till restaurangen. Han kände sig inte välkommen längre. De nio andra satte sig ner för att äta som vanligt. Men när notan kom upptäckte de ett enormt problem.
När de lade ihop alla sina pengar – de som de nio personerna nu var vana att betala enligt det nya systemet – fick de bara ihop 210 kronor (0+0+0+0+0+20+50+90+140).

De saknade 590 kronor för att kunna betala för maten. Det var precis den summa som den rikaste mannen brukade stå för.

+1

Pengar ska cirkulera fritt i samhällsekonomin - inte konfiskeras.

Hoppas den rödgröna ekonomiska politiken rövknullar det här landet så jävla hårt att varenda svenne känner av det. Hoppas tillväxten sjunker och att företag sticker. Hoppas bensinpriserna och andra skatter höjs. Hoppas allting blir dyrare för den genomsnittliga svensken. Skadeglädje är den sanna glädjen

Ja - och inte bara minskade nettoskatteintäkter - utan också färre svenska arbetstillfällen för nya civilingenjörer, biomedicinare och andra. Dom kan inte flytta utomlands.

Bättre att ha "avdragsrätt" på gåvor till olika organisationer/föreningar på så sätt hjälper dom till att bekosta vissa verksamheter.

Mycket bra beskrivning...

Tar du deras pengar så kan dom inte ge oss lön.

Vill du ha lön? Eller tycker du att Magda med vänner ska festa upp pengarna du kunde fått?