Jag är en sådan där incel som bara haft sex någon enstaka gång i mitt nästan 40-åriga liv. Jag har alltid varit kort och tanig och inte särskilt snygg i övrigt heller så därför har jag alltid varit singel i mitt liv. Att jag är lite blyg och introvert har inte gjort saken bättre.
Jag var ganska aktiv och social mellan 20-28 och gick på mycket krogbesök med en vän jag hade och många hemmafester. Nätdejtade lite också man jag träffade bara tre tjejer och det ledde inte till något särskilt. Men jag förstår tjejerna, jag var inte alls snygg och såg mycket yngre ut än min riktiga ålder. Ett riktigt babyface. Folk tror även idag att jag är typ tio år yngre än min riktiga ålder. När jag var 20 trodde folk att jag var 15.
Alla misslyckanden gjorde att jag gav upp vid 30 att träffa någon. Kunde hända att jag raggade lite onykter ibland men som inte blev något. Men nu när jag tittar på bilder på mig själv igenom livet så tycker jag ändå fulheten och babyfacet växte bort en del vid 30-32. Så även om en tjej hade flirtat med mig då så hade jag inte sett det. Jag hade stängt av mig mentalt.
Ja nu har jag mindre än ett år till 40 och aldrig haft en partner. Är det ens möjligt att hitta någon nu? Jag längtar efter att få vara en snäll pojkvän. Att få ge kärlek, men också att få kärlek såklart. Att ligga och mysa i soffan tillsammans. Äta middag tillsammans. Att inte alltid komma hem till en tom lägenhet.
Är detta orimliga krav? Har jag någon chans i min ålder? Vad skulle kvinnan säga om jag nästan är oskuld i min ålder? Och det lila sexet jag hade var för typ 17 år sedan.
Vad tror ni?
Jag var ganska aktiv och social mellan 20-28 och gick på mycket krogbesök med en vän jag hade och många hemmafester. Nätdejtade lite också man jag träffade bara tre tjejer och det ledde inte till något särskilt. Men jag förstår tjejerna, jag var inte alls snygg och såg mycket yngre ut än min riktiga ålder. Ett riktigt babyface. Folk tror även idag att jag är typ tio år yngre än min riktiga ålder. När jag var 20 trodde folk att jag var 15.
Alla misslyckanden gjorde att jag gav upp vid 30 att träffa någon. Kunde hända att jag raggade lite onykter ibland men som inte blev något. Men nu när jag tittar på bilder på mig själv igenom livet så tycker jag ändå fulheten och babyfacet växte bort en del vid 30-32. Så även om en tjej hade flirtat med mig då så hade jag inte sett det. Jag hade stängt av mig mentalt.
Ja nu har jag mindre än ett år till 40 och aldrig haft en partner. Är det ens möjligt att hitta någon nu? Jag längtar efter att få vara en snäll pojkvän. Att få ge kärlek, men också att få kärlek såklart. Att ligga och mysa i soffan tillsammans. Äta middag tillsammans. Att inte alltid komma hem till en tom lägenhet.
Är detta orimliga krav? Har jag någon chans i min ålder? Vad skulle kvinnan säga om jag nästan är oskuld i min ålder? Och det lila sexet jag hade var för typ 17 år sedan.
Vad tror ni?