"Skogsbrandsaktivism" slutet för det kalhyggesbaserade svenska skogsbruket?

Jag tror till och med det är 100% som är planterad.
Allt eldades upp i kolmilorna.


Men kanske man behöver tänka om lite när det gäller skogen.
Man borde ha mer blandodling med olika åldrar på skogen, men även mer lövträd inblandad i tall/granskogen. Då blir det svårare för en skogsbrand att sprida sig.
Man borde heller inte göra stora kalhyggen utan kanske mer köra schackrutor-hyggen.

För övrigt jävligt mycket text TS.

Ja, det blev mycket text. Men jag tänkte att som TS skulle jag för en gångs skull försöka underbygga tråden litet grundligare. Hoppeligen finns FB kvar i (minst) 20 år till, och innan dess har anlagda skogsbränder (i Sverige) med största sannolikhet blivit ett aktuellt ämne.

Du har för övrigt helt rätt i att det enda ekonomiskt vettiga ÄR blandskog, och att det mest ekonomiskt lönsamma för en skogsägare är plockhuggning ur "naturlig skog". Det finns tunga vetenskapliga och ekonomiska analyser på båda grejerna, från den forna östra rikshalvan. Där regeringen redan för ett par år sedan gav order om att minst 25% av det som avverkas på statlig mark (vilket är en ansenlig del av den nationella avverkningen) skulle avverkas genom just plockhuggning.

Men det är inte vad den här tråden är tänkt att handla om. Det är den typ av samhällsaktivism man kan idka med hjälp av en tändsticka i skogen. Eller genom alla andra möjliga sätt man kan tutta på. Det finns nämligen två typer av aktivism där det passar som hand i handske, den ena är den typen av social störning som också leder till t.ex. skolskjutningar och den andra är slutsatsen att man inte kan rubba "systemet" och att det därför är bättre att "burn everything down" (ett exempel på det senare är t.ex. Unabomber).

Det enda sättet att stoppa de två typerna av aktivism är att göra det extremt tydligt att HELA samhället ser nånting som oacceptabelt. Så länge det finns ens en liten klick som tycker att det är "rätt" eller "coolt" eller "häftigt" eller "bra" så räcker det för att trigga sådana aktivister, också fast 90% av samhället tycker att det är åt helvete. Och stödet i Sverige för det nuvarande svenska trakthyggesbruket är rätt lågt, 3 av 5 svenskar (dvs. 61%) anser att skogsbruket bör ställa om från kalhyggen till till hyggesfria metoder, detta enligt en rätt färsk undersökning från Verian (från 2025). Det är en väldigt stabil grogrund för destruktiv aktivism...

Det är väl ganska ointressant vad gemene man tycker hur dessa företag skall skötas.
Det är väl mer intressant att fråga skogsägarna hur de kan tänka sig att genomföra sin avverkning.

Det måste finnas lönsamhet också.

Det har länge pågått en kamp mellan det industrialiserade europeiska skogsbruket, mest utbrett i Sverige och Finland, och förespråkarna för en ekologiskt fungerande natur. Från att ha handlat om tickor, hackspettar, orkidéer och andra sällsynta och hotade arter har biologisk mångfald och tillståndet i naturen blivit en central samhällsfråga, där Sverige nu är det mest "motsträviga" landet i EU och på tvärs med vad majoriteten av länderna och kommissionen vill. Och frågan om en "levande natur" är inte ens nog, nu är "skogen" stenhårt inlänkad också i klimatfrågan.

Ett flertal av de skogsbränder som härjat i Europa är anlagda, och en del av dem har anlagts i "odlad skog". Så också i år nere i Gironde (den brand som nu är på väg mot Bordeaux), där branden startades i Frankrikes största "tallodling". Mest brinner omstridd odlad skog i Frankrike och Spanien, där "aktivismen" rent generellt ligger på höga nivåer. Frågan är så politiskt känslig att varken politiker, polis eller medier vill lyfta att det är eller kan vara fråga om aktivism, eftersom man är rädd för att det skulle inspirera andra att följa efter. I de flesta fall är det dessutom såpass svårt att fastställa den egentliga brandorsaken att man enbart kan spekulera, men ingen vill spekulera om att det kan röra sig om "miljöaktivism".

Samtidigt är det omvänt en logisk följd enligt de tankebanor som präglar aktivism, rent generellt. Utgångspunkten för aktivism är att man anser att politiker och lagstiftning inte håller måttet, och att man själv därför är nödgad/tvingad att ta till extraordinära medel för att stoppa, förändra och/eller synliggöra det man upplever gått snett. Det finns ingen som helst orsak att tro att det industriella skogsbruket skulle utgöra nåt undantag, tvärtom. Steget från "Rädda älvarna" och "Återställ våtmarkerna" till "Stoppa kalhyggen" är inte vidare långt.

En avverkad kalyta som planteras med en monokultur (vanligtvis tall eller gran) ska stå kvar "i produktion" i 60-100 år, beroende på omständigheterna. De flesta sådana kalytor ligger "ute i obygden" och de är alla betydligt mer känsliga för skogsbrand än "naturskog". För att hårddra situationen behövs det alltså en tändsticka en gång under rätta förhållanden under de decennierna för att förstöra den bruksskogen. Ur aktivistsynvinkel är det dessutom en win-win-win, man raderar ut den konstgjorda "trädåkern", man "återställer" området så att naturen potentiellt kan starta om (skogsbränder förekommer också helt naturligt) och man slår ett slag mot den naturförstörande skogsindustrin. Och allt detta går förhållandevis enkelt att genomföra, eftersom det är fråga om områden där knappt någon rör sig och det finns ingen som helst "bevakning".

Ju sämre det går för "naturen" (och de flesta vetenskapligt belagda kurvor går hela tiden nedåt) desto mer ökar drivkraften för aktivism. Ju mer politiker, näringar och systemet "skiter i naturen" desto mer sänks ribban för aktivism. Och när sådan aktivism väl kommer igång så är den oerhört svår att stoppa, då är det inte bara fråga om registrerade "naturkramarorganisationer" utan om "ensamvargar", ett fenomen som är väl känt och omforskat när det gäller skolskjutningar och andra liknande attentat. Det finns tusentals svenska tonåringar som "älskar naturen" och "hatar skogsbruket", och som potentiellt kan komma på tanken att själv göra skillnad. Speciellt om det finns förebilder och när det enda som behövs är en tändsticka och litet hoprafsat ris i den närmaste bruksskogen.

Tonåringar drivs av starka känslor och hormoner, men från andra sidan tillkommer en annan typ av solitär aktivist, ofta högt utbildad och driven med av realpolitik och logik. Det är nämligen, hur olagligt, fel och "hemskt" det än är en potentiell logisk slutsats att man kan göra mer för den svenska naturen med tändstickor än med något annat tillbudsstående medel, inklusive att rösta i val, att presentera forskningsresultat, att bidra till trädkramarorganisationer elelr att demonstrera. Om inget av det leder till några betydande resultat så är "tändstickan" den logiska slutsatsen. Risken att åka dit är minimal, risken att bli lagförd och dömd ännu mindre också om man skulle göra det. Hur ska en åklagare kunna bevisa att man medvetet tuttat eld på ett skogsparti (om man är minst normalbegåvad och ser till att inte lämna spår efter sig).

- - -

I nuläget är Sverige EU:s tydligaste och starkaste förespråkare för det på kalhyggen baserade trakthyggesbruket. Den svenska skogsbruksmodellen är i praktiken uppbyggd kring trakthyggesbruk, med stora ytor, stora skördare och planerad transport av råvara till industrin. Det är samtidigt ovedersägligt vetenskapligt bevisat att detta är skadligt för både natur och klimat. Och frågan är redan "halvhet" i Sverige, också om alla politiska partier duckar (också MP).

Frågan till FB (där man ännu oförhindrat kan lyfta såna här grejer, i Frankrike skulle polisen komma och knacka på dörren) är om och hur den här situationen ska hanteras. Inte bara i nuet, utan med tanke på de 60-100 år all nyss planterad ekonomiskog är tänkt att växa till sig.

För enkelhetens skull kan man tänka sig tre huvudsakliga lösningsmodeller:

1. Man fortsätter som tidigare och försvarar det etablerade skogsbruket, den privata äganderätten och näringen i stort. Om skogsbrandsaktivism uppstår hanterar man det med polisiära insatser och ev. skärpt lagstiftning.
   
   
2. Man hittar en kompromiss som tillfredställer både skogsbruk och naturhänsyn, och delar in all skog dels i områden som sätts åt sidan för skogsbruk och dels områden som enbart får ha naturskog (men som också kan brukas, med hjälp av plockhuggning).
   
   
3. Man förbjuder trakthyggesbruk (med hjälp av lagstiftning) och gör en nationell plan för en 100-årig övergång till enbart naturskog (blandskog med olika trädarter i olika åldersklasser) och strukturerar om det svenska skogsbruket till att bygga på plockhuggning (vilket medför positiva effekter och arbetstillfällen för glesbygden).

Vad tycker FB?

Är det rätt att "ta till tändstickan" för att förhindra och straffa snikna skogsägare och skogsindustrin som skiter i svensk natur?

Bör den privata äganderätten till skogen försvaras in i det sista?

Bör sådan skogsbrandsaktivism, som medför helt okontrollerbara följder och risker för människor och annan egendom, klassas som terrorism?

Och vad gör man om "skogsbrandsaktivister" från andra länder börjar härja i Sverige, både trädkramare från södra Europa och ryska agenter som vill sabba det svenska samhället med "indirekt krigföring"?

Och vad gör man om "skogsbrandsaktivister" från andra länder börjar härja i Sverige, både trädkramare från södra Europa och ryska agenter som vill sabba det svenska samhället med "indirekt krigföring"?

Jag kan omöjligt förstå varför det kan komma in helt främmande människor och påstå och bestämma över min skog som jag har ärvt. Med vilken rätt gör de det? Jag följer lagar och bestämmelser i min vård av skogen ändå finns det Besserwissrar, oftast boende i storstäder utan direktkontakt med skog, som domderar och tycker till. Vad har de med min skog att göra?

F.ö har det nu blivit så konstigt att kreti och pleti får tillgodaräkna sig min skogs koldioxidupptag fastän de själva inte äger någon skog.

I så fall skulle jag tvinga de som inte äger något fordon att delbetala mina miljöavgifter vad anbelangar ex. fordonsbränsle eller el.

Snyltare är vad de är och oftast försörjda av skattemedel.

De borde veta hut!