Citat:
Ursprungligen postat av
Eerieye
Problemet är nog lite större än så, det ska ju byggas och fås att fungera också.
Jag tänker mig en förbränningsmotordriven generator som via en liten batteribuffert levererar el till lyftmotorerna. Lyftmotorerna, om vi tänker oss en vanlig drönare typ quadrokopter, måste ju vara elmotorer p g a den snabba reglering som är nödvändig.
En sådan här konfiguration gör dessutom att man använda motorer med vanliga magneter i st f de där exportkontrollerade kinesiska supermagneterna.
Det är kanske detta som är hela grejen, att man vill undvika kinesiska magnetmaterial och dito batterier.
Men snälla, som moderator borde du veta bättre än att besvara ärketroll som Idiotmarxist som ju faktiskt är psykiskt sjuk.
Angående ämnet så är ju han som vanligt ute och cyklar och detta är i första hand en fråga om effektdensitet, inte energidensitet. Har man en liten förbränningsmotor så kan den bara bidra till ekvationen om den kan "dryga ut" saker förhållande till sin vikt, inte om den själv med hjälp av bränslet har den energitäthet som behövs. Att använda något med mycket hög effekttäthet, dvs lijon-batterier kan därför inte "drygas ut" med förbränningsmotorer såvida de inte själva kan leverera effekten som behövs (och då behövs inget buffertbatteri och verkningsgraden blir högre med mekaniskt linkage till rotorbladen än via elmotor), eftersom denna vikt (motor+bränsle) då med fördel byts ut mot mer batteri i stället, trots dess låga energitäthet. Det lär finnas ett litet smalt överlapp där batteri+motor kan vara en vinst, men detta fönster blir väldigt speciellt och gör drönaren mindre effektiv på (normaliserat för avstånd) kortare eller längre avstånd, eller (normaliserat för vikt) ogynnsamt för lägre eller högre vikter.
Spontant är alltså idel förbränningsmotor (inklusive jet) eller idel eldrift troligtvis gynnsammare. 4gg egenvikten är i sig inget oöverkomligt krav, och ej heller avståndet. Det är bara en fråga om skala då detta är något som skalar uppåt inom rimliga gränser, men naturligtvis inte nedåt.
Det enda Idiotmarxist kunde leverera var fullkomliga självklara plattityder ("kolfiber", "3d-print", etc) eller saker som missar målet (det initiala problemet är effektdensitet, inte energidensitet och det är först där den förra är avklarad som man kan börja tänka på den andra (dvs räckvidd, tankvolym eller batterivolym samt deras vikter).
"Ingenjörer behövs inte": D I verkligheten är det ju precis tvärt om, AI, precis som datorn, modern kemi, fysik, etc, ökar behovet av ingenjörer. Ingenjörer som nu dessutom måste vara bra på två saker, dels den vanliga ingenjörskonsten, dels babysitta AI som annars hittar på dumheter och kommer med plattityder. Om inte datorn, den ultrasnabba och jätteuniversella beräkningsmaskinen gjorde slut på ingenjören, hur tusan ska AI som bara svarar som man frågar klara av det? Och själva implikationen att ingenjörer
inte skulle använda AI är bara så jävla dum. Som om de inte skulle använda dator eller miniräknare. Dock väljer vi kanske lite bättre än det extremt opålitliga och barnporrsoptimerade Grok (t.ex. Claude för kod, Mistral för översättning), men framförallt så ska man syssla med känsliga saker som militära mojänger är det helt klart så att kravbilden har fokus på saker som self-hosting och datasuveränitet och där är ju Grok naturligtvis djupt olämpligt. Problemet är förstås att idioten inte har någon som helst uppfattning om AI, ingenjörskonst, nyanser eller hur allting faktiskt fungerar. Det "AI" skulle göra i hans "förslag" var de absolut självklara bitarna som liksom inte är var problemet ligger till att börja med. Det står inte och faller med "OpenSCAD-designer av kolfiberramar". Den vinnande lösningen är den som faktiskt går direkt på svårigheterna och använder självklar COTS och standardgrejer för alla uppenbarheter. Det bör finnas flera bidrag som når upp till målen och "vem som använt mest Grok" kommer inte ge utslagsröst precis.
