Vad är poängen med en relation?

Inte för alla?
Lätt att påstå det när du har relationer och är kvinna.

Relationer är bekväma. Om du bara tycker att kvinnor är till för sex och att avla barn så låter det inte som att du är intresserad av kvinnor öht. Kanske bi eller bög?

Relationer är bekvämt för oss. Kunna komma hem till någons varma famn, prata om livet, ens dag, hur man mår, vad som är på TV, vad ens barn ska heta, ens nästa resa... och såklart sex. Spontant sex överallt och kunna ha det tillgängligt utan att oroa sig för klamydia eller gonorré (om man är monogam dvs).

Håller med. Totalt poänglöst. En kvinna tillför mig inte mycke, det är bara energikrävande. jag behöver inte ett fjärde i form av en kvinna.

Bra. gör snyggt i trädgården, gör mat i blandt, sex utan kondom, sex är bra iblant, bra med barnen


Dårlig. Sjukt jalux, Kollar min telefon när hun kan, kollar E-post, plågor hela tiden om köpa dit, köpa dat, skal vi rejsa,bygg meg dit, bygg meg dat.Hun är aldrig nöjd, säger inte Tack, kommar aldrig i håg när jag har gjort nogot (bra) men Jämt alla fel, måste jämt vära chaufför (har värit 20 år om at prova ta körkort), är for snäll med barnen.Jag måste hjälpa hen med mycket

jag blir stressig och måste bara bort ett tag, och stressa av et tag.(min 1 månad) som jag gör et par gånga pr år.

hun är inte så dårlig och har blivet bättre, men jag måste ha paus

Du har missförstått evolution och sjukdom, tex om du äter skitmat och kedjeröker och dör för tidigt har det väldigt lite med evolution att göra, förutom om du har så dålig självkontroll så vill naturen att du inte skall föröka dig och då får du en sjukdom och dör, eller blir steril eller att ingen vill fortplanta sig med dig men att någon enstaka får cancer och dör har inget med evolution att göra utan är mest slump och otur

Det mest uppenbara är att män har en pinne och kvinnor ett hål så redan där borde alla förstå att det var tänkt att vi skall bilda par.
Män och kvinnor har olika styrkor och svagheter: Män har i genomsnitt större fysisk styrka, särskilt överkroppsstyrka. Kvinnor har i genomsnitt bättre finmotorik och vissa fördelar inom exempelvis verbal kommunikation.
Kvinnor tenderar statistiskt att vara mer intresserade av sociala relationer och känslomässig kommunikation, medan män i genomsnitt är mer benägna att fokusera på saker, system och praktiska problem.
Män är i genomsnitt mer riskbenägna och tävlingsinriktade, kvinnor är i genomsnitt mer försiktiga och mer känsliga för sociala konsekvenser.
Det finns också biologiska skillnader som kan komplettera varandra – exempelvis graviditet, amning och den hormonella anknytningen hos modern, medan fadern kan bidra på andra sätt.

Så självklart är vi skapta till att leva tillsammans och komplettera varandra och tillsammans fostra och ta hand om våra avkommor, se bara på ungar som växer upp utan far vilka problembarn de blir eller i vuxen ålder lider mer av psykisk ohälsa än de som växer upp i en fungerande kärnfamilj.

Frågan är större än sex och relationer man-kvinna. När den västerländska människan tror att den fokuserar sitt tänkande på "logik" så tappar allt i livet sitt mening utom de mest uppenbara kortsiktiga nöjen som att äta mat, knula och köpa sig prylar.

Varför ska man känna någon och ha sociala relationer överhuvudtaget, fira högtider som jul midsommer etc. när man kan leva i ensamhet på att äta kutchup och makaroner 365 dagar om året?

Att svenskar ställer sig den här typen av frågor synliggör brister i hur svenskar fungerar mentalt i huvudet.

Ha att någon att dela livet med. Någon att ta hand om.

Lever man ensam och lever på ketchup och makaroner så är man ett fall för psykvården och inte ämne att föröka sig överhuvudtaget

Behöver man fråga, så finns det nog inget svar.

Alla eventuella svar är redan diskvalificerade av frågeställaren.

Visst kan man leva själv, om man vill det, men alla vill inte det.

Det är bara en gradskillnad från att inte förstå vad man ska med kvinnor till till att inte förstå varför man ska umgås med andra människor överhuvudtaget.

Om du behöver få det förklarat för dig så är det inget för dig helt enkelt.

Älskar man någon så vill man vara nära den så mycket som möjligt.

Men även om man aldrig får till den där stora, besvarade kärleken, så kan det vara vettigt att ha gjort den erfarenheten att leva tillsammans med någon i ett förhållande. För att det s.a.s. är en normal mänsklig erfarenhet. Precis som att göra värnplikten för en man eller föda barn för en kvinna. Det fattas något om man inte har gjort det, man får gå och undra - tror jag att de flesta gör, eller? - vad det är för mystiskt andra har, som lever ihop med någon. Och detta är väl också anledningen till att du frågar, om du vore hundra procent obrydd och nöjd med din situation skulle du inte ha ställt frågan.

...men det måste ju inte vara hela livet. Idag har vi fördelen att vi inte måste gifta oss och leva ihop tills döden skiljer oss åt, utan det går att ångra sig och flytta och återgå till unkarls-/ungflickslivet, om man märker att det inte passade en att bo ihop med någon annan. Eller om personen visade sig vara fel, såklart.