Arbetsmarknadsutbildning/AUB/AMS-utbildningar - de nya vuxendagisen?

Problemet är nog att det är rätt många som endast går utbildningen för att de måste, inte för att de kommer att ge något. Jag har själv gått två Yh utbildningar och ingen av dem gav nåt jobb.

Det jag regerade mest på när jag gick den senare av utbildningarna var avsaknaden av kvalitet på utbildningen. Utbildningsmaterialet var gammalt, utrustningen var utsliten, datorerna var utdaterade, lärarna kunde inget(för de var inte lärare, bara andra arbetslösa), det hölls inga lektioner, man hjälpte inte till med att hitta praktik osv

Det var mer, precis som du säger, ett vuxendagis för att sysselsätta en massa arbetslösa medans de söker jobb.

Jag går just nu en arbetsmarknadsutbildning (AUB), tidigare även kallat AMS-utbildning. Av integritetsskäl tänker jag inte säga exakt vilken, men jag sökte mig dit för att jag hade som mål att omskola mig och kunna hitta en hederlig försörjning. Tyvärr verkar det inte som om alla har kommit dit av det skälet.

Vi kan börja med de förståeliga slapparna. Några av dessa har blivit pressade att gå utbildningen av Arbetsförmedlingen av någon anledning, troligen att de har gått utan arbete under en längre tid. Att de inte känner något större engagemang kan jag förstå. De kanske borde ha gått och plockat cigarettfimpar på stadens torg och gator i stället.

Bortsett från dessa finns det en större grupp som sitter och bara fördriver dagarna med att snacka med varandra. Jag kan förstå att folk kan få vara lite sociala, men när man kan ägna större delen av dagen åt en massa helt ovidkommande samtalsämnen (ej relaterade till studierna) så känns det som väldigt oseriöst. Jag kan inte tänka mig att den stora merparten av eleverna har blivit pressade att påbörja utbildningen under hot om att få a-kassan/aktivitetsstödet indraget.

Borde inte de här eleverna ägna sig åt att söka praktik och jobb som de kan fokusera på under och efter studierna? De som har gått på skolan länge söker nästan inga praktikplatser alls och sen klagar de på att de inte får praktik från skolan på ett silverfat. Sådant borde väl vuxna elever kunna ta ansvar för själva? Jag kan förstå att en moppepojke på femton vårar kan behöva ha någon vuxen som fixar praktik åt dem (de är så unga att de inte har lärt sig söka jobb än), men det är inte relevant här.

Om nu Arbetsförmedlingen pressar dem till att gå utbildingarna, borde AF inte då också hålla koll på folk så att de verkligen är aktiva, söker praktik och ser till att göra någonting vettigt av skoltiden? Syftet med vuxenutbildningar ska väl vara att folk någon gång ska komma i arbete och inte att det ska vara någon förvaring av "hopplösa fall"?

Är kraven för lågt ställda?
Handlar AUB egentligen om att långtidsarbetslösa ska få lite umgänge?
Varför låter inte skolan folk bara gå hem om de inte har någonting vettigt att göra?
Vad är meningen med att eleverna bara ska sitta av tiden och slå dank?

Om de lade lika mycket tid på att söka praktik som att snacka fotboll och annat så borde de kunna ha lite framgång. Man kan ha ett upplägg där skolan fixar praktik åt eleverna, men eftersom praktiken ofta är vägen in till ett jobb så blir det väl i så fall gnäll om vem som "fick" den bästa praktiken?


Nej, det var bara ett fåtal som föll bort under test och kartläggning.