Jean-Pierre Barda var med i en intervju på Riks som släpptes igår, och stämningen i kommentarsfältet är översvallande positiv för att han som homosexuell "vågar" kritisera Pride-rörelsen:
https://youtu.be/nozdICN-7xs?si=DSnQwoU0PISazfVy
I mina ögon förtjänar han inget som helst beröm, då han inte för en sekund gör detta för varken homosexuella ellee Sveriges bästa, utan för Israels bästa. Kort sagt har vi att göra med det gamla vanliga när det kommer till israelisk ingruppsmentalitet:
- Gnälla och peka på andras brister för att dölja Israels brister, även om kostnaden är att försvaga en rörelse han ägnat mycket tid och energi åt att bygga upp.
- Använda förtroendekapitalet han byggt upp som en känd homosexuell man och svensk medborgare för att framstå som genuin i sin omtankte mot HBTQ, men egentligen bara vara ute efter att driva opinion för Israels bästa/mot Israels fiender.
- Som svensktalande och med tydlig svenskkoppling tappa in i svensk högerpopulism genom att kasta alla möjliga just nu kritiserade grupper under bussen, allt från Iran till transpersoner, för att avleda uppmärksamheten från Israel. Detta är vad vi ser resultatet av i kommentarsfältet, han säger det pöbeln vill höra och dom tänker inte själva så länge dom får höra exakt det dom vill höra.
Han har egentligen inte fel i de enskilda argumenten, men jag upplever att han spelar ett intellektuellt oärligt spel på två sätt:
1. Han säger att Palestinafrågan inte har i Pride att göra, men är sedan 2015 bosatt i det land (Israel) som bedriver etnisk rensning och landstölder i just Palestina = dold intressekonflikt.
2. Genom sitt högerpopulistiska och konservativa tugg försöka få det att framstå som att han på något sätt sitter där av omtanke för Sverige och svenskarna och värnar om vårt samhälle = dold agenda.
Dessa är väldigt vanliga israeliskt grepp, att man genom att framstå som ingrupp - i detta fallet en svensk homosexuell medborgare med förflutet i Priderörelsen - kan agera mullvad och därigenom utföra sitt egentliga uppdrag: Att alltid, utan undantag och vad dom än har genomfört för grymheter skydda Israel från kritik genom att på olika sätt avleda uppmärksamheten.
Min tes är att han att han som israelisk jude, bosatt i Tel Aviv sedan 2015, helt enkelt har hamnat emellan flera av sina ingrupper (Sverige, Israel, Pride), och sektmentaliteten i den israeliska smäller mycket högre. Han såg nu sin chans att få maximal utdelning å Israels vägnar och sträckte därför ut en hand till Riks, kastade Priderörelsen under bussen och fick Rikspöbelns hejarop.
Vad tror ni Flashback? Har vi att göra med en person utskickad på israeliskt PR-uppdrag här, eller kommer hans kritik från en geniun omtanke för homsexuella svenskars rättigheter?