Martina 32 år kan inte köpa glass åt sonen.

Kanske borde skrivit "ensamuppfostrare" eftersom det är så mycket mer än det ekonomiska

https://www.facebook.com/share/p/1CUibkgjy4/

Martina från Landskrona mår väldigt dåligt och tappar sitt hår pga sin ekonomiska situan. Hennes femåriga son kan inte ens få en glasspinne. Hur har det blivit så här? Kan nästan gissa att Martina är ensamstående mamma och drar hela lasset själv.

Hur många kvinnor är i Martinas situation och är den självförvållad eller är det systemets/statens fel? Vad tror ni?

Bra frågor men det är så det blir i samhällen med krossade kärnfamiljer och enbart ett band mellan stat och individ. Det handlar inte om skuld eller vem som är skyldig vad. Det handlar om medkänslan att inte döma en annan människa för omständiheter.

Jag såg en mycket insiktsfull och empatisk kommentar från en kvinna i länken i TS:


Du ser hennes fattigdom och frågar vem som är skyldig. Men känner du hennes hjärta? Vet du vilka prövningar hon har gått igenom? Vet du hur många gånger hon har försökt resa sig?

Att sitta på avstånd och avgöra om den fattige har förtjänat sin fattigdom är mycket enklare än att faktiskt bära något av hans börda.

Jag föredrar hellre att Tänka istället för att Känna

Du kan inte bara följa dina Känslor hela tiden.. du måste som vuxen Tänka och ta ansvar... och sätta andra i familjen före dig själv.

Du väljer alltså antigen eller av dem som det vore två val?

Som att tänka hur livet blir efter en slumpmässig olycka som att du kan tänka dig ur cancer.
Du har en standard för dig själv och en annan när du mäter andra. Då är det lät att tala om att tänka och inte känna.

Var är sonens pappa?