Citat:
Ursprungligen postat av
MittMalmoe
Var är sonens pappa?
Och varför skulle det vara statens fel?
Var det staten som valde vilken man hon skulle skaffa barn med.
Vad har hon gjort för att hålla ihop föehållandet?
Bra frågor men det är så det blir i samhällen med krossade kärnfamiljer och enbart ett band mellan stat och individ. Det handlar inte om skuld eller vem som är skyldig vad. Det handlar om medkänslan att inte döma en annan människa för omständiheter.
Jag såg en mycket insiktsfull och empatisk kommentar från en kvinna i länken i TS:
Citat:
Innan vi dömer någon för att de “inte har sparat” eller “borde planerat bättre”, kom ihåg att livet kan förändras på ett ögonblick. Sjukdom, arbetslöshet, separation eller andra oförutsedda händelser kan göra att även den som haft besparingar tvingas använda dem.
Och när man väl har blivit nedslagen av livet tar det tid att resa sig igen. Lite mer förståelse och lite mindre dömande skulle göra stor skillnad. Vi vet aldrig vilken kamp någon annan kämpar.
Du ser hennes fattigdom och frågar vem som är skyldig. Men känner du hennes hjärta? Vet du vilka prövningar hon har gått igenom? Vet du hur många gånger hon har försökt resa sig?
Att sitta på avstånd och avgöra om den fattige har förtjänat sin fattigdom är mycket enklare än att faktiskt bära något av hans börda.
