Nyanställd fick sparken pga. ångestanfall - arbetsgivaren anmäls till DO

Någon som blir helt handlingsförlamad och börjar böla för att de inte hittar omklädningsrummet? Tror ni att arbetsplatser är vuxendagis alternativt mentalsjukhus?

Alltså trollar ni??? Jag fattar ingenting!

Hahahah men ge dig. Du säger ju själv i flera kommentarer att du brister i flera avseenden gällande intelligens, tex arbetsminne, samt att man inte kan basera hela ens kognitiva förmåga på en kategori, ändå tror du att du sitter över alla oss andra för att du har fått ett högt poäng på mönsterigenkänning?
Vore du så smart som du själv anser dig vara skulle du insett hur korkad du låter.

Ja och arbetsgivaren ska uttryckligen ha sagt att det inte skulle vara några problem heller. Men ord står väl kanske mot ord.

En arbetsgivare kan godkänna anpassningar för anställda med till exempel ångestproblematik. Men då ska det vara tydligt uttryckt och dokumenterat vid anställningen och helst även ske under överseende/i samarbete med en eventuell tredje part (tex läkare, habilitering, psykvården, arbetsförmedling, samtalskontakt eller dylikt.).

Ja jag har ADHD/ADD. Jag har utsatts för grovt våld mot huvudet många gånger i min ungdom pch även slagits medvetslös några gånger. Det finns även ett tillfälle då jag vaknade upp och inte vet om det berodde på magsmärtor eller om jag blivit slagen medvetslös.

Det krävs intelligens för att känna igen intelligens. Att du uppfattar mig som korkad beror sannolikt på att du själv är det. Det är svårt att förstå övergripande helhetsbilder med lägre intelligens. Jag förstår att det är en utmaning för dig att tänka, men det innebär inte att du har rätt.

Varför är normalt så viktigt? Finns det inte annat här i livet som är viktigare? Stor talang är inte heller normalt.


Nej det är bara du som inte har så mycket erfarenhet. Om personen behövde lite förståelse och ett vänligt bemötande för att prestera, är det så mycket begärt? Vore det inte bättre då att visa lite värme för nyanställda än att döma ut dem? Alla människor är inte perfekta som dig, ska de bara gå i vården och kosta pengar? Är det inte bättre att vara lite inbjudande så att även dessa kan vara någorlunda självständiga och bidra till samhället? Finns gott om fina titlar med höga utbildningar som är rena vuxendagis.

Eller ska alla som inte passar normen bli vårdpaket? Ska vi inte inrätta koncentrationsläger på en gång?


Den användaren verkar inte må så bra. Låt det vara.

Nej du sammanfattade den ena parten i kombination av egna subjektiva bedömningar. Det är absolut ingen objektiv sammanfattning. Du bör verkligen förstå detta.

Ofta finns fler än en anledning att man blir uppsagd. Det lättaste är ju att hänvisa till ett psykbryt, det är ju konkret.

Det är svårare att säga att någon är "jobbig" på ett abstrakt plan. Någon som har svårt att samarbeta med kollegor, kunder, m.m.

Ett exempel är självupptagenhet, något som vi har sett hos en skribent i tråden. Trots allt är arbetstagaren till för arbetsgivaren och inte tvärtom.

Ja du bör förstå att jag sammanfatta artikeln och efter de la mina åsikter. Inom citat från artikeln.

Jag står fast vid åsikterna till historien från andra sidan kommer.
Har varit med om chefer nog för att förstå att detta är rätt vanligt att de säger en sak men de ljuger bara

Ja, har du sett något sådant på en arbetsplats någon gång, att ingen hjälper en ny person, och den blir uppsagd direkt på det sättet? Det kan mycket väl vara en toxisk miljö, hög stress, vad som helst. Men att ingen hjälper den här människan till rätta säger till mig att problemet kanske ligger hos personen i fråga. Eftersom det finns andra anställda så har andra personer bevisligen anställts. Det här är ett extremfall, och jag tror att det finns oerhört mycket som vi inte fått reda på här.

Jag jag jag. Handlar tråden om dig eller? Eller hur jävla intelligent du är.

Mmm så kan man välja att se på saken. De övriga anställda kan tex ha anställts av en annan chef eller är så sönderstressade och samtidigt belånade att de bara går på autopilot och inte unnar sig ett uns självrespekt. De våndas inför tanken att byta jobb rädda för att de själva skulle behandlas som skit när hierarkin inte längre gynnar dem.

Ja jag har från början till mitten av mitt arbetsliv sett total nonchalans mot nyanställda, då har jag åtagit mig själv att introducera. Sedan ställt krav på ledningen om att införa bättre rutiner för nya. Eftersom jag inte är en feg bystander som ser ner på andra människor, särskilt inte de som kämpar. När det inte landat väl så har jag tackat för en tydlig signal att det är dags att byta.

Ja det är ett extremfall av en inkompetent chef men tyvärr inte så unikt rörande brist på rutiner. Det är sällan eldsjälarna som väljer att arbeta kvar på en sådan plats vilket kan förklara oviljan att hjälpa personen, "inte min uppgift" "inte mitt ansvar" "inte mitt problem". Värsta sortens kollegor.

Min erfarenhet är att de här som är lite försiktiga och känsliga i början ofta överpresterar när de blivit varma i kläderna. De som ser ner på nya brukar ofta göra minimum, klagar konstant och söndrar personalgruppen med härskartekniker så utveckling och arbetsmiljö står i stilltje, de är alltid med i facket och svåra att bli av med. Deras största bedrift är att vara i tid och sällan sjukskriva sig, men klagar gärna när de hostar runt och smittar ner alla omkring sig med olika förkylningsvirus.

Jag vet vilka jag föredrar att arbeta med, you do you.