Barnens kräsna vänner

Wt-mat gör att folk åldras som skit , en proteionfri uppväxt är ganska kass för kroppens uppbyggnad.

Typiska wt-matproblem är ju underutvecklad hjärna och ett tydligt exempel är mindre levrar.Dom tål inte sprit och är stökiga

Absout så får man anpassa sig lite om det är barn är i förskoleålder.

Men skolålder? Nej en 7 åring får väl äta det som erbjuds och när det gör det, man överlever om man hoppar någon måltid.
Behöver någon unge "specialkost" så får väl föräldarna till ungen se till att denne får med sig detta.

Om barnens vänner faktiskt inte får mat hemma är det en helt annan fråga. Då kan det finnas skäl att göra en orosanmälan till socialtjänsten. Men inget i trådstarten tyder på det. Här verkar det snarare handla om att vissa barn ställer krav i andras hem.

När blev andras hem en gratis restaurang? Om ett barns kompis blir erbjuden mat men inte vill äta det som serveras har barnet ingen rätt att få en separat måltid lagad. Man kan erbjuda något enkelt, som yoghurt, en smörgås, frukt eller flingor, om barnet fortfarande är hungrigt. Passar inte det heller får barnet vänta tills det kommer hem.

Annars kan man förstås välja att vara en dörrmatta och beställa hem mat varje gång barnens kompisar är på besök och inte tycker att det som bjuds duger. Gärna från Frantzén, förstås. Allt annat verkar ju, enligt vissa, vara barnmisshandel.

Låter som era ungar har NPF-kompisar med s.k ARFID, det finns absolut inget ni kan göra åt saken.
Snacka med deras föräldrar och kolla va de äter, min äldsta sons kompis har diagnosen och käkar i princip bara spaghetti/ris med smör och varma mackor med gouda.

Jag har inga problem att slänga ihop en måltid till min familj sen sätta på lite pasta med en klick smör i åt kompisen.

Ja jag känner till några med den problematiken och då är det ju en annan sak, men det brukar också påtalas av föräldrarna som skickar med något de kan äta eller iaf förbereder en på att de förmodligen inte kommer att äta något och att man inte ska tänka på det.

Problemet är väl mer att det verkar som typ 60% av föräldrarna behandlar sina helt normala barn som om de hade ARFID...

Jag har ett barn med arfid. Men jag har aldrig någonsin förväntat mig att andra ska stå för mitt barns mat. Jag lagar mat hemma, barnet får komma hem för att äta och kommer även numera hem och äter lunch på skoldagarna. Skulle aldrig säga att det är någon annans ansvar att föda mitt barn.

Har du ingen dialog med de andra barnens föräldrar? Birde väl tämligen vara en ganska simpel sak att förklara att det bjudits på XX men barnet ville inte äta.

Som du säger är det ju docknen förutsättning att du inte lagar mat som är lite udda dock. Då skylle jag somnförälder börja prata om dig. Typ "Kalles föräldrar är lite konstiga, de bjuder enbart på saker som surströmmingskyten eller friterad fårhjärna.

Är det köttbullar och potatismos eller kalvgryta får jag ju däremot ett perfekt tillfälle att förklara för mina barn att alla äter olika saker, och att man ibland då får göra valet att äta eller gå hungrig.

Tja som jag minns på rak arm. En gång var det lax med klyftpotatis. Barnet tyckte inte om fisk och åt inte potatis. En gång var det pasta med köttfärssås. Jag hade lagt några oliver i köttfärsåsen (inte speciellt många). Barnet åt inte oliver och vägrade att äta vare sig pasta eller ta pasta med köttfärsås och peta bort de få oliverna. Barnet ville ha korv med makaroner. Nästa gång barnet kom hade jag köpt korv med makaroner. Men det var fel korv, inte sån korv som barnet ville ha (denniskorv). I bägge fallen hade jag frågat föräldrarna innan om det var något särskilt barnen inte åt, ena var laktosintolerant men annars sa de inget särskilt.

Andra exempel är barnet som var vegetarian men inte kunde tänka sig att äta vegetarisk korv, vegetariska nuggets eller halloumi, och barnet vars föräldrar särskilt sagt att barnet gillade nuggets, så då hade jag köpt det, men serverade det med ris, och då vägrade barnet äta då det skulle vara pommes till.

Samtliga barn i låg eller mellanstadieåldern, dvs inte förskolebarn.

Vi serverar vanlig mat här hemma och vill inte vännerna äta så får de gå hungriga. Vi brukar dock meddela föräldrarna att mat har serverats, men att man tackat nej. Ungar har tendensen till att hitta på egna historier och jag vill inte att mina barn ska gå hungriga hos andra om de av någon anledning inte blir serverade mat

Inget av detta är konstigt. Även om jag förstår att alla inte gillar oliver eller lax.

Om föräldrarna pratar negativt om er bakom din rygg kan du i alla fall stå rakryggad och känna dig stolt över att laga riktig mat. (Och lyckligt lottad med barn som äter bra).

Det tror jag inte att de gör, har inte fått intrycket att föräldrarna tycker eller snackar något. Det är mer barnens reaktion och beteende (att de tar för givet att de kan beställa precis vad de vill ha och få det, och blir upprörda och förvirrade när de inte får det) som föranleder mig att tro att dessa barn verkligen får bestämma precis vad de ska äta varje dag hemma. En liknande grej är att en pojke som en period ofta sov över hos oss första gångerna blev lika chockad och arg över att jag inte ställde mig och gjorde mjölkchoklad med vispgrädde till hans frukost. Detta på en skolmorgon, inte ens en helgmorgon. Det gjorde tydligen hans mamma varje morgon, och var en självklar förväntan från honom att få. Pojken var rejält överviktig.

Alla barn har olika vanor och olika föräldrar. Att ha ett barn som vägrar äta kan ibland även få mig att köpa från gyllene bågen, då matvägran pågått för länge och jag försöker få husefrid.

Att vissa föräldrar inte orkar med och att andra är dåliga kan ha med olika saker att göra. Min unge kommer med stor sannolikhet vara jobbig på andra sätt när denne är borta, då vi säkert har våra egenheter.