Citat:
Ursprungligen postat av
SoulOfSophia
TS skrev ju det där med SWAT som skämt för att illustrera hur verklig rösten han hörde var.
Jag hör vad du säger, du tycker att alla enskilda upplevelser kring övernaturligheter som andra inte har sett är påhitt och inbillningar. Det är ju ett rätt starkt statement som saknar grund. Vi har inte bevisat att något sådant är sant.
Men med din utgångspunkt, att det måste vara 2 eller fler som ser något för att det inte ska vara inbillning, så är jag nyfiken på att höra hur du tänker kring en sorts mystiska svampar det skrivits om nyligen. Det finns fall där 2 personer har tagit svampen tillsammans och sett samma saker framför sig (i detta fallet små människor/lilleputtar). Dom har alltså haft en kollektiv upplevelse där något främmande som vi inte brukar se har varit framför bägge deras ögon. Hur tänker du i detta fall? Eftersom det var 2 personer som observerade lilleputtarna, är dom där på riktigt då? Eller bestämmer du att även i detta fall är det inbillningar, eftersom du känner för det?
Han skrev att om det
inte är spöket/djävulen han hör, så måste det bero på "högtalare i väggen".
"det här är på riktigt om inte det var ljudström från en högtalare i väggen"
"Ljudströmmen från högtalaren i väggen" är lika inbillad som hans spöken.
Tolkar det som att han ser det övernaturliga som den mest trovärdiga förklaringen, och att den
näst mest trovärdiga förklaringen är "hemliga polisen".
"Om det inte är andarna, så måste det vara SÄPO som jävlas med mig".
Så resonerar man om man lider av paranoida vanföreställningar. Jag har sett det många gånger, både hos drogpåverkade och sjuka individer.
Jag hör vad du säger, du tycker att alla "enskilda upplevelser kring övernaturligheter som andra inte har sett" måste vara sanna.
Att galenskap/vanföreställningar inte existerar är ett otroligt starkt statement som definitivt saknar grund. Mycket starkare än mitt.
Till och med människorna på medeltiden förstod att man inte kunde tro på
alla som sade sig "prata med gud".
Medeltidens människor insåg såklart att det förutom lögnare, finns dårar som säger hädiska och okristliga saker som de upplever att de "hört från gud".
Om en psykotisk person vrålar att
"gud hatar alla människor och kommer att döda alla! HAHAHA! Utom mig! Jag är utvald! HAHA", så kan du väl inte mena att du tror att det faktiskt är gud som talar genom den personen? Att det är "sant" så att säga.
Lilleputtsvampen är intressant men inte tillräckligt utredd för att dra några vetenskapliga slutsatser.
Det kan mycket väl vara så att man helt enkelt "ser vad man vill se". Förväntar man sig lilleputtar så lär man se dem i en eller annan form.
Föreställningen om småfolk som vättar och liknande är utbredd vidskepelse som många tror på. De "finns i människors medvetanden".
Om man tror på tomtar och troll, så är det en stor chans att man kommer att se tomtar och troll när man trippar på LSD ute i skogen.
Om jag sett "rosa elefanter" när jag tagit LSD, och (felaktigt) trott att det är universellt för alla som tar LSD att se dessa rosa elefanter, så hade jag kunnat sagt till en nybörjare att han/hon säkert kommer att se rosa elefanter.
Om den personen faktiskt ser rosa elefanter, så beror det på att jag planterade tanken i deras huvud, det beror
inte på att LSD "gör så att man ser rosa elefanter".
Du kan byta ut "rosa elefanter" mot "andarna" eller "utomjordingarna". Poängen är densamma.
När vi drömmer och fantiserar så konstruerar vi en annan värld. Vanföreställningar pga droger/sjukdom är samma sak på steroider.
Någon som är religiös och har en förutfattad mening om vad deras LSD-tripp kommer att innebära, t.ex "träffa Jesus", kommer antagligen uppleva just det. Eftersom psyket kommer att konstruera just det.
På samma sätt kommer en dåre som tror att Elvis fortfarande lever och uppträder för utomjordingarna på Jupiter, kunna intala sig själv att han kommer att "träffa Elvis" under sin LSD-tripp. Och det kan mycket väl "hända", i den inbillningsvärld som han konstruerar.
Ponera följande. Jag och en vän är döende av törst i Saharaöknen. Jag ser "något som ser ut som en oas". Men det är bara en hägring.
Jag frågar vännen om hon/han "ser vad jag ser", "det är ju en oas! Vi är räddade!"
Om vännen kisar med ögonen mot den där stenen vid horisonten, så är det mycket möjligt att vännen
också "ser oasen" som inte finns.
Vi tycker båda att vi ser den, eftersom vi
vill se den. Vi intalar oss att den existerar, men trots det så existerar den enbart i våra huvuden.
Psyket kan vara skört, både lättpåverkat och lättlurat. Det är lätt att inbilla sig något som inte är sant, trots
total avsaknad av bevis.
Det är lätt att
befara det värsta ("det onda"), eller att
hoppas på det bästa ("det goda"), trots att det är ren inbillning.
