En blockchain-baserad samhällsekonomi?

Ett helt otroligt förvirrat inlägg. Du blandar ihop centralbanker med någon sorts märklig planekonomisk modell och sedan med blockkedjor utan någon logisk koppling.

Varför måste det vara i just realtid? Du får hursomhelst full insyn i vad skattepengar går till, som du och vissa andra i tråden inte verkade känna till.


Vad är en ”blockchain baserad ekonomi”? Måste det finnas en blockkedja någonstans för att informationen ska vara transparent?

Vilken slags blockkedja i så fall? Ska den vara publik eller privat? Vem säkrar kedjan?

Vet du ens vad en blockkedja är? Det är bara en datastruktur.

Hur kommer eliminering av korruption in i bilden här? Hur eliminerar en datastruktur det?

Du menar lite som svenska kronor, som redan är digitala?


Vem bestämmer? Centralbanken? Kungen? Det här låter som en besynnerlig slags planekonomi.

Har du hört talas om centralbanker?

Nyss sa du att pengar ska ”skapas” alternativt ”tas ur cirkulation”.

Vad exakt är det ”gamla systemet” här?

Ok… du menar alltså precis som pengar gör idag.


Varför inte? Vad menar du med att ta ut pengar med vinst? Vilken räkneenhet räknar du pengarnas värde i?


Nu börjar du spåra ur och pratar om nationalekonomi, men det här är alltså planekonomi (dvs kommunism).

Varför blir den transparent? Varför måste det finnas en blockkedja för att publicera alla transaktioner i samhället? Kan du se några problem med att varenda transaktion är offentlig?

Du har helt glömt bort det centrala här, dvs vad en blockkedja tillför och varför.

Det låter som ett alldeles vanligt system med centralbank och kreditrestriktioner ungefär som vi redan provat.
Det funkade bättre när vi släppte regleringarna och gjorde centralbanken oberoende från regeringen.
Vill du avskaffa ränta också?

Jag skrev ihop det lite snabbt men håller nu på att göra ett fullständigt ekonomiskt system helt själv istället för att bolla idéer här. Det kommer jag nog posta i en annan kategori än krypto beroende på hur stor del blockchain kommer att ha i det.


Som jag skrev ovan, håller på att skriva ihop ett nytt system, det kommer dock att ta någon dag och får se om det kommer här eller något bättre passande ställe. Där ska jag förklara min idé genomgående

Wow, ett nytt ekonomiskt system ingen tänkt på innan.
Baserat på din långa utbildning och forskning inom området? Eller på dina starka känslor?

Baserat på mina erfarenheter och faktiskt även på mina starka känslor, ett empatiskt system.

Inte ett hur kan jag bli rik - system

Hygglig idé om än oprecis.
En helt offentlig blockkedja skulle kunna förhindra ekonomisk korruption, frågan är bara om inte brottsligheten flyttar ut mera i den fysiska världen direkt då istället för att ta vägen genom bankkonton.

Sätta vanliga gamla fiatpengar i omlopp borde fö ha gjorts på det sätt du beskriver, ökande av samhällskapacitet i form av ökande infrastruktur, inte genom (relativt) godtycklig kreditexpansion via bostäder och företagslån som det är i nuläget.

Ja det är mycket som borde göras annorlunda och jag ska försöka framföra min vision på hur jag ser en möjlighet att gå framåt på ett hälsosammare sätt. Håller på att bygga upp en ny ekonomi från grunden, inte för att det är en slutgiltig men en genomtänkt prototyp som ska kunna utvecklas. Återkommer med den vid ett senare tillfälle när den är klar.

Men transparens och nationellt sammarbete där alla medborgare har en plats i samhället är en förutsättning för att det ska fungera.

Här kommer en mer detaljerad version:

Ekonomisk modell – principer och funktion

1. Ekonomins grundprincip

Ekonomin ska inte främst handla om att skapa pengar eller ekonomisk tillväxt.

Den ska vara ett system för att registrera, fördela och förvalta verkliga resurser så att människors och naturens långsiktiga hälsa och utveckling kan upprätthållas.

En ekonomisk enhet får därför endast finnas om den motsvarar:
En verklig resurs, en verklig produkt eller tjänst, eller ett beräknat och verifierbart framtida resursutrymme.
Pengar som saknar motsvarande verklig resurs existerar inte i systemet.

2. Ingen permanent privat äganderätt till samhällets resurser

Jordens resurser betraktas som något som tillhör nuvarande och framtida generationer tillsammans.
Därför kan ingen människa eller organisation permanent äga exempelvis:

mark, naturresurser, fabriker, företag, bostäder, maskiner, fordon, produktionsanläggningar.

I stället får människor och organisationer nyttjanderätt och ansvar.
Den som använder en resurs förvaltar den under den tid och för det ändamål som resursen tilldelats.
När ansvaret upphör återgår resursen till samhällets gemensamma resursbild.

3. Varje resurs registreras separat

Det finns inte en enda abstrakt mängd "resurser".
Systemet skiljer exempelvis på:

energi, vatten, livsmedel, jordbruksmark, skog, mineraler, metaller, bostäder, byggnader, transporter, sjukvårdskapacitet, arbetskraft, utbildningskapacitet, teknisk kapacitet, naturkapital.

Varje resurs får en löpande registrering av bland annat:

Tillgång → produktion → förbrukning → behov → underhåll → återvinning → naturbelastning → beredskap → livslängd → reservkapacitet.

Värdet förändras när verkligheten förändras.

4. Produktionskostnaden ska spegla hela resursbelastningen

När en produkt eller tjänst produceras ska systemet försöka räkna in hela dess resursbelastning.

Exempel:
Råvaror, energi, arbete, transport, underhåll, produktionskapacitet, naturpåverkan, återvinning, beredskap, framtida kostnader

Detta ger produktens beräknade resursvärde.
En liten säkerhetsmarginal kan läggas till för att minska risken för underskott.

5. Samhällsenheten

Samhällsenheten är inte en traditionell valuta.
Den är en administrativ enhet som representerar en viss andel av det aktuella resursutrymmet.

Alltså inte:
1 samhällsenhet = 1 krona
utan snarare:
1 samhällsenhet = en bestämd andel av det resursutrymme som faktiskt finns tillgängligt.

Samhällsenheten används för att kunna jämföra och fördela resurser mellan olika delar av samhället.
Den kan inte existera utan motsvarande resursunderlag.

6. Priset på resurser förändras

Eftersom tillgång och produktionskostnad förändras kommer även resursvärdet att förändras.

Exempel:

En viss mängd elektricitet kostar idag:

10 samhällsenheter per 100 kWh.

Om produktionskostnaden senare förändras kan nyproducerad elektricitet exempelvis registreras till:

13 samhällsenheter per 100 kWh.

Den gamla produktionen behåller normalt sitt ursprungliga registrerade värde.
På så sätt kan systemet skilja mellan olika produktionsbatcher.

7. Produktionsbatcher

Varje större produktionsbatch registreras separat.

Exempel:

Stålbatch A
1 000 ton
Produktionsvärde: 8 enheter/ton

Stålbatch B
1 000 ton
Produktionsvärde: 10 enheter/ton

De två lagren behöver därför inte automatiskt få samma värde.

Om en resurs plötsligt får ett mycket högre eller lägre värde kan systemet dock räkna om större kvarvarande lager.

8. Behov kommer före efterfrågan

Systemet producerar inte automatiskt det som människor för tillfället vill köpa mest av.
Först beräknas behovet.

Prioriteringen är i grunden:

1. överlevnad

2. grundläggande hälsa

3. utveckling

4. välmående

5. bekvämlighet

6. lyx

Prioriteringen kan förändras beroende på exempelvis:

krig, naturkatastrofer, energibrist, sjukdomsutbrott, årstid, tillgång på resurser.

9. Basnivån behöver inte köpas

Grundläggande behov ska inte kräva att individen först tjänar ihop pengar.

Alla som deltar i samhället har tillgång till en generell basnivå anpassad efter behov.

Den omfattar exempelvis:
mat, bostad, kläder, vård, utbildning, gemenskap, natur och grönområden, fysisk aktivitet, grundläggande transporter.

Detta är inte en lön, det är samhällets grundläggande resursfördelning.

10. Produktion styrs av behov

Ett företag får inte automatiskt mer resurser bara för att det kan sälja mer.

Produktionen planeras utifrån:

Beräknat behov + lämplig beredskapsmarginal.

Om samhället behöver 100 000 enheter av en produkt produceras ungefär den mängden.

11. Företaget är en funktion – inte en privat förmögenhet

Ett företag får resurser för att utföra en bestämd samhällsfunktion.

Företaget ansvarar för:
produktion
kvalitet
resursanvändning
arbetsmiljö
utveckling
underhåll
beredskap.


12. Ekonomiskt överskott ska inte vara företagets mål

Ett företag ska normalt inte försöka producera ett så stort ekonomiskt överskott som möjligt.

Målet är i stället:
Tillräcklig produktion med så liten resursbelastning som möjligt.

Om företaget använder mindre resurser än beräknat är det i första hand ett tecken på att systemet har gjort en bättre lösning än väntat.
Resurserna kan då användas där de behövs bättre.

13. Arbetskraft är också en resurs

Arbete räknas inte bara i timmar.

Systemet registrerar arbetsbelastningen utifrån exempelvis:

fysisk belastning
psykisk belastning
ansvar
risk
koncentration
stress
återhämtningsbehov
utbildningskrav.


Två personer som arbetar en timme behöver därför inte representera samma resurskostnad.
Målet är att arbetet ska kunna utföras utan att långsiktigt försämra människans hälsa.

14. Naturens kostnad ska räknas in

Naturens resurser får inte behandlas som gratis.

Om en produktion:
förbrukar jord
påverkar vatten
minskar biologisk mångfald
förbrukar skog snabbare än den återväxer
skapar föroreningar
ökar klimatbelastningen

ska detta ingå i resursberäkningen.

Grundregeln är:

Naturen ska kunna återhämta sig.
Endast verkliga nödsituationer får tillfälligt överskrida denna gräns.
Därefter ska återställning prioriteras.

15. Beredskap är en del av ekonomin

Samhället ska normalt ha ett måttligt överskott och reservkapacitet.

Det kan exempelvis vara:
lager
reservkraft
alternativa bränslen
vilande fabriker
reservodlingar
alternativa transportlösningar
extra sjukvårdskapacitet.


Detta är resurser som medvetet inte används maximalt i normalläget.
Kostnaden för beredskap betraktas som en del av samhällets resurskostnad.

16. Kris förändrar prioriteringen

Under normala förhållanden kan samhället använda resurser till:

grundbehov → hälsa → underhåll → beredskap → utveckling → välmående → premier.

Under kris flyttas resurserna mot det mest nödvändiga.

Lyx och bekvämlighet kan därför tillfälligt minska kraftigt.
När krisen är över återgår samhället gradvis till ett högre välstånd.

17. Tacksamhetsekonomin

När alla grundläggande behov, underhåll, beredskap och nödvändiga samhällsfunktioner är täckta kan det finnas ett kontrollerat överskott.

Detta kan bli premier.

Premier kan exempelvis vara:
resor
hotell
restaurangbesök
kultur
sportevenemang
bättre boende
bättre fordon
fritidsaktiviteter
produkter som annars riskerar att gå till spillo.

18. Premier kan inte skapas ur tomma luften

Detta är en central regel:
Först måste den verkliga resursen finnas. Därefter skapas möjligheten att använda poäng för den.

Poäng skapar alltså aldrig själva resursen.
Det är tvärtom:
verklig resurs → premie → beräkning av poängvärde → tilldelning.

19. Uppskattningspoängen

Varje månad räknas hur mycket verkliga premier som finns tillgängliga.
Utifrån detta bestäms hur många uppskattningspoäng som finns.
Poängen fördelas lika mellan befolkningen.
De kan sedan användas för att välja bland de premier som finns just den månaden.

När månaden är slut:
poängen försvinner och nästa månad börjar systemet om.
Poäng är därför inte en förmögenhet.

20. Premiernas pris följer verkligheten

Samma premie kan kosta olika mycket olika månader.

Exempel:
En resa kan kosta: 15 poäng i januari men: 25 poäng i juli om efterfrågan eller resursbelastningen är större då.

21. Överskott som annars går till spillo

Systemet ska automatiskt kunna upptäcka resurser som annars riskerar att bli oanvända.

Exempel:

tomma hotellrum
tomma flygstolar
lediga restaurangplatser
biljetter till föreställningar
mat nära bäst före-datum
outnyttjad produktionskapacitet.


Dessa kan automatiskt gå in i premiepoolen till ett lägre poängvärde. Om poängen inte används kan återstående premier exempelvis lottas ut innan månaden avslutas.

22. Ohälsosam konsumtion

Människor ska kunna välja sådant som samhället bedömer som ohälsosamt så länge det inte orsakar oacceptabel skada på andra eller naturen.

Exempel:
alkohol
cigaretter
vissa livsmedel
riskfyllda aktiviteter.

Men den verkliga samhällskostnaden ska ingå.
Om en aktivitet innebär en förhöjd samhällsrisk kan en motsvarande försäkring krävas.

Principen är:
Kostnaden ska begränsa beteendet – inte automatiskt ett förbud.

----------------------

Den ekonomiska grundidén i en mening

Ekonomin ska inte skapa rikedom genom att skapa pengar – den ska registrera och fördela den verkliga rikedom som människor och natur tillsammans kan producera och återhämta, samtidigt som resurserna bevaras för framtida generationer.

Någon slags modern version av central planekonomi, alltså. Varför skulle det fungera bättre denna gång?

Och vem tror du skapar ’ fabriker, företag, bostäder, maskiner, fordon, produktionsanläggningar.’ om de inte blir din egendom, utan bara ett arrende? Vem vågar satsa på något nytt?

Eller tänker du att de produktionsredurserna är ’av gud givna’ och bara finns där? Som en cargo cult?

Och vad har en blockchain att göra med detta svammel? Det går väl att socialisera produktionen utan blockchain?

Om du zoomar ut från allt larv för en stund.

Ja, det fungerar. Men med några utmaningar:
- Du beskriver saker som transparens. Javisst, tekniskt möjligt, men då måste hela samhället vara överrens om att det ska fungera så också. Vi har nog snarare läget att samhället önskar mer privat information.
- Du beskriver att man inte ska kunna tjäna pengar på att hålla tillgången. Okej, så vad är tillgången värd? Igen måste samhället vara överrens.

Detta är ju något Bitcoin löser för, i och med att systemet organiskt anpassar både funktion och värde utifrån decentraliserat konsensus. Det vill säga i praktiken är värdet av 1 BTC något samhället kommer överrens om. Att du ser folk "bli rika på bitcoin" är bara en bieffekt av att värdet behöver vara ett organiskt resultat av samhällets värdering.

Om du vill koppla utgivningen av BTC till något annat nyckeltal behöver du övertyga en stor del av världen att det är en bra ide, och sedan behöver ni vara överrens om hur kopplingen ska se ut (det finns väldigt sällan objektivt korrekta nyckeltal).

Det går att förenkla detta till att det enda vi löser med Bitcoin är att tekniskt möjliggöra decentraliserat sammarbete. Det är en stor sak, och troligen unikt i mänsklighetens historia. Men det löser inget annat än detta. Tvärt om innebär det i övrigt en uppsjö av utmaningar vi annars hade löst med centralparter.

Med "pengar som kommer in" menar du statens skatteintäkter ? Eller ska vi alla bli filantroper som donerar våra surt förvärvade slantar ?

Det du citerade där var ett äldre inlägg innan jag tagit fram en mer detaljerad version av en resursbaserad ekonomi som du kan läsa om här:
(FB) En blockchain-baserad samhällsekonomi?

Men kort svarat så "kommer det inte in pengar" utan det är befolkningen som producerar resurser som vi sedan använder för att tillgodose befolkningen med allt vi behöver för att må bra, vara starka och utvecklas.

Alltså ingen stat som ska dra in skatt. Det är en ekonomi som är baserad på befintliga resurser som vi delar på. Alla har rätt till ett liv som ger bra hälsa och utveckling och alla gör vad dom kan för att hjälpa till efter egen förmåga.