Här tänkte jag att vi kunde diskutera (all) medias bevakning av årets Pride. Det inkluderar inte bara själva paraden utan även grejer runtomkring.
Här är en godbit från statsmedia:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/kritiken-mot-stockholm-pride-representerar-inte-den-jag-ar
Kritiken mot Stockholm Pride: ”Representerar inte den jag är”
Det här är roligt av två skäl. Det första och mest uppenbara är förstås att revolutionens barn återigen äter sig själva i sina försök att utmåla just den egna gruppen som mest skyddsvärd. Den här gången är det ugandiska Purity Tumukwasibwe som är missnöjd med att vita queerpersoner i det afrikanska landet Sverige står i för stort fokus.
Det andra skälet är att den ganska unga artikelförfattaren (googla!) lyckades med att översätta "crying out for help" till "gråter efter hjälp". Men när man tänker efter är det kanske det de gör ändå. Grinar för att få uppmärksamhet alltså.
Vad anser ni om just denna konflikt? Har ni något annat smaskigt att bjuda på från svensk media som handlar om allas rätt att få älska/fista vem de vill?
Här är en godbit från statsmedia:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/kritiken-mot-stockholm-pride-representerar-inte-den-jag-ar
Kritiken mot Stockholm Pride: ”Representerar inte den jag är”
Citat:
I helgen väntas tusentals delta i prideparaden som äger rum i centrala Stockholm. Men samtidigt möts evenemanget av kritik.
I veckan samlades omkring 400 flator, queers och transpersoner på Medborgarplatsen i en årlig motdemonstration mot Stockholm Pride.
– Det enda vi får från Stockholm Pride är pinkwashing, säger aktivisten Purity Tumukwasibwe.
I veckan samlades omkring 400 flator, queers och transpersoner på Medborgarplatsen i en årlig motdemonstration mot Stockholm Pride.
– Det enda vi får från Stockholm Pride är pinkwashing, säger aktivisten Purity Tumukwasibwe.
Citat:
Demonstranterna på ”Dyke March” vill lyfta åsidosatta grupper inom hbtqi-rörelsen som de menar inte får utrymme på Stockholm Pride.
– Det enda vi ser representeras är vita queers på stora scener, medan vi är här och gråter efter hjälp, säger Purity Tumukwasibwe, hbtqi-aktivist.
– Det enda vi ser representeras är vita queers på stora scener, medan vi är här och gråter efter hjälp, säger Purity Tumukwasibwe, hbtqi-aktivist.
Det här är roligt av två skäl. Det första och mest uppenbara är förstås att revolutionens barn återigen äter sig själva i sina försök att utmåla just den egna gruppen som mest skyddsvärd. Den här gången är det ugandiska Purity Tumukwasibwe som är missnöjd med att vita queerpersoner i det afrikanska landet Sverige står i för stort fokus.
Det andra skälet är att den ganska unga artikelförfattaren (googla!) lyckades med att översätta "crying out for help" till "gråter efter hjälp". Men när man tänker efter är det kanske det de gör ändå. Grinar för att få uppmärksamhet alltså.
Vad anser ni om just denna konflikt? Har ni något annat smaskigt att bjuda på från svensk media som handlar om allas rätt att få älska/fista vem de vill?
