Citat:
Ursprungligen postat av
Comitium
Du talar om den homosexuella revolten ("bögkampen"), subkulturer och skilda världar med olika normer. Det är ju högst relevanta saker att diskutera i sammanhanget.
Den grundläggande och avgörande frågan är ju skillnaden mellan heterosex och homosex i det att homosex inte skapar några barn medan heterosex är förknippat med barnalstring och familjebildning och där familjen ju ses som samhällets urcell och grundpelare. Den överväldigande majoritetsbefolkningens alla normer och värderingar bygger på familjen som samhällets grundpelare.
Bögkampen är fokuserad på sexualiteten och respekt för det homosexuella avvvikande sexuella beteendet. Det är vad bögkampen från början handlat om och fortfarande handlar om. Där passar naturligtvis det heterosexuella majoritetssamhällets normer och värderingar inte in.
Den strikta sexualmoral som hittills funnits, och som väl till stor del finns kvar, för att skydda familjeinstitutionen blir ju inte särskilt relevant för homosexuella. Så det är bara att knulla runt helt fritt. "Böga mig" som Jonas Gardell hade på sin T-shirt under Pride.
Ja, så homosexuella har så klart andra värderingar och normer än de gängse i samhället. Att de föröker legitimera och försvara homosexet med att det handlar om kärlek förefaller väldigt långsökt.
Det är sant att en liten minoritet av homosexuella försöker kopiera den heterosexuella livsstilen med villa, volvo och vovve, men det ser jag som marginella företeelser. Liksom att homosexuella skaffar barn på konstgjord väg genom surrogatmammor eller annat. T.o.m. kyrkan ger sin välsignelse och ger det äktenskapliga sakramentet till bögar trots det kristallklara kristna beskedet att äktenskapet är till för man och kvinna och för att säkra slktets fortbestånd o.s.v. Man försöker alltså pressa in homosexrelationer i majoritetssamhällets normsystem för att ge legitimitet åt en företeelse som egentligen inte alls passar in i detta.
Man försöker alltså pressa in homosexrelationer i majoritetssamhällets normsystem för att ge legitimitet åt en företeelse som egentligen inte alls passar in i detta.
Homosexualitet osv har sannolikt existerat sedan civilisationernas start och sannolikt även före det. Jag vet dock inte ifall du utgår ifrån ett strikt religiöst perspektiv här (att jorden egentligen är x-tusen år gammal osv). Sålänge du var "macho" (dvs ALLTID manlig till beteendet) i vissa civilisationer så undkom man dock större skam och man var därmed mer eller mindre accepterad pga attityden i sig.
Om jag själv ser det hela från evolutionsteorins perspektiv så spelar det mindre roll ifall någon ev gen hamnar lite snett då å då - bara slutprodukten sas blir en fungerande människa i samhället som bidrar med något. Jag kan btw tänka mig att en gång i tiden på större primitiva slagfält så var det nog ingen som brydde sig om VEM som eg räddade ledaren från ett dödligt slag (huvudsaken var att man vann och att ledaren fanns kvar) - möjligen fick denne hjälte någon form av pris å status efteråt. I mer primitiva krig behövs nämligen alla samlade krafter som överhuvudtaget existerar. Eftersom vi delvis lämnat den tiden bakom oss och trädit in i en ny era så behövs ju dock alltid dels arbetskraft som alltid men även t ex konst och nöje som underhåller folk och ger större mening i tillvaron (i bästa fall då!). För evolutionens del spelar sexuell läggning (och därmed någon förlorad avkomma) ibland en mindre roll jämfört med vad någon faktiskt presterar för själva samhället.
Det finns 2 saker som komplicerar allt detta dock. Vi är ganska snart inne i en tid där folk kommer att kunna mer eller mindre "designa" sina egna barn genom avancerad DNA-teknik. Ta bort medfödda sjukdomar, ev välja yttre attribut osv. I en ev framtid kommer vissa utav oss kanske inte ens födas från någon utan ur någon sorts avancerad process skapad av oss. Jag skulle nog våga påstå att vi står inför något som folk sällan tänker på - konsekvenserna för samhället - vilka etiska val som vi står inför om inte så lång tid (detta är btw aldrig något jag hör om i politiska debatter).
Sak nr 2 som jag själv funderar på är OM det är så att
allt mer i vår moderna värld har kommit att kretsa ENDAST kring sex och nöjen som sådana. Att det är
där dilemmat egentligen finns. Finns ju ett återkommande tema här på flb - "jag är ensam och får inte heller nått sex - jag finner noll anledning att leva!?". Trots internet och mer kommunikation, MER nöjen av alla slag som sådana än någonsin, så blir vi tydligen bara mer å mer ensamma - desperationen tar till slut över och folk blir deprimerade. Det borde nästan vara tvärtom. Jag har heller inte sett något liksom vettigt svar på hur detta egentligen kommer sig. Det kan dock mycket väl vara så att någonting är fel med hela vår moderna kultur - att själva idéerna om HUR människor blir genuint glada å lyckliga kanske är helt ute å svävar på det stora hela. Jag utesluter absolut inte detta även om jag knappast har en lösning på det civilisations-dilemmat.
Jag väljer nog i slutändan att se på detta från ett psykologiskt perspektiv. Vi människor är i ständig konflikt med oss själva å vår natur. Vi är dessutom i ständig konflikt med varandra om detta. Det är väldigt lätt att beskylla EN grupp av människor för denna konflikt och hur den artar sig men ska sanningen fram... vem bär INTE på div konflikter inom sig själv? Paradoxer uppstår oxå när det visar sig att vissa har noll problem med det man själv har problem med - vad var tricket liksom!? Genom lite sökningar på youtube så hittar man minsann precis ALLA "knep å knåp" ang livets samtliga dilemman så självklart drar jag den komiska slutsatsen att sanningen finns på youtube (andra säger dock AI - vissa säger Gud/religion)! Vissa dagar har jag kristallklara svar på det mesta ang mig själv åtminstone - andra sämre dagar så är det mest en massa frågetecken samt en evig hinderbana. "C'est la vie" - antar jag.