Svenska politiker vägrar utvisa kriminella till Afghanistan liksom många andra länder

Skärp dig, jag skrev ju ”Rajabis ev. samtycke HADE KUNNAT bygga på tvång, hot eller påtryckningar”. Tilläggas skall att jag inte tror på detta själv, utan mest gav anledningar till varför hans ev. samtycke inte skall/kan ligga till grund för beslut.

En lösning är inlåsning, med en dörr som öppnas till utlandet. Vill ingen ta emot dem är det inte mitt problem så länge som de sitter inlåsta. Släpps de ut i Sverige blir det mitt problem igen och det vill jag inte.

Enligt Riksrevisionen är dygnskostnaden i Migrationsverkets förvar 5 000 kr per person, i runda slängar. Det blir nästan två miljoner per år och person. Enligt artikeln i trådstarten är det ungefär 200 afghaner som har dömts till att bli utvisade till Afghanistan, som väntar på att deras utvisningar ska verkställas. Om de alla sitter i förvar så pratar vi om ungefär 400 miljoner kr per år. Om det går att snabba processen att få dem att faktiskt lämna landet så finns det mycket pengar att spara. Jag är lite för snål vad gäller skattepengar för att jag ska titta på dessa siffror, ta det med en axelryckning, och säga ”så länge de är inlåsta är det inte mitt problem”.

Det är till och med mer än vad fångar i fängelser kostar.

Jag lovade återkoppling och här kommer det: I MIG 2022:8 har Migrationsöverdomstolen (MIÖD) prövat frågan om synnerliga skäl i ett fall där en utvisningsdömd person suttit förvarstagen i 3 år och 9 månader och konsekvent vägrat samarbeta för att utvisning skulle kunna verkställas. Denna personen var dömd för rån till 2 års fängelse samt 10 års utvisning. Denna personen var under processen tydlig med att han aldrig skulle medverka till verkställd utvisning till hemlandet Somalia. Hans samarbetsvägran bestod bl.a av att vägra fylla i blanketter och lämna uppgifter om familj/adress i hemlandet samt vägra PCR-test för covid-19, vilket var krav för att hemresa och mottagande skulle vara möjligt.

Här beslutade Migrationsöverdomstolen att det förelåg synnerliga skäl, och grund, för att mannen skulle kvarstanna i förvar - och alltså inte släppas på fri fot. Detta motiverades med att mannen var dömd för upprepad grov brottslighet och konsekvent nekat till att medverka i verkställighetsarbetet. Vidare så var det klarlagt att polisens verkställighetsarbete fortlöpte aktivt, vilket kunde påvisas av att somaliska myndigheter året innan accepterat att återta vederbörande - vilket var en accept som senare togs tillbaks av Somalia. Att verkställighetsarbetet bedrevs på politisk och diplomatisk nivå ansåg MIÖD var ett giltigt skäl till att processen tog tid. Vidare kunde polisen påvisa att dom hade fortsatta kontinuerliga kontakter med somaliska myndigheter och där försökte hitta alternativa vägar till verkställandet av utvisningen. Polisen ansåg heller inte att samtliga möjligheter till verkställighet inte var uttömda.

Här fastslår Migrationsöverdomstolen att polisens/myndigheternas åtgärder innebär att pågår löpande och relevanta verkställighetsåtgärder, som varit utan längre avbrott eller inaktivitet i övrigt. MIÖD ansåg också att Polisens åtgärder framstår som relevanta och aktiva, samt att samarbetet fortskrider löpande och utan längre avbrott. MIÖD anser också att det aktiva arbetet lett till ett konkret resultat, i form av en (tidigare) accept av Somalia. Man klargör också att även om accepten inte resulterade i att utvisningen kunde genomföras just då, så är det ändå inte utsiktslöst att utvisningsbeslutet skall kunna verkställas inom överskådlig tid.

Sammanfattningsvis: Migrationsöverdomstolen motsäger visserligen inte att fortsatt förvar, efter längre tid, KAN anses oproportionerligt även om vederbörande inte vill samarbeta. Men trots detta så anser man (i vart fall) 3 år och 9 månader ändå vara en godtagbar tid. Detta i ljuset av att det rör sig om grov brottslighet och systematisk ovilja att samarbeta. Samtidigt som det ansetts pågå ett löpande, relevant och aktivt verkställighetsarbete utan längre avbrott - och där det funnits utsikter att utvisningen kan verkställas inom överskådlig tid. Att MIÖD alltså godtager en tid på nästan 4 år utan att man kunnat verkställa utvisningen, vid en brottslighet som "endast" renderat i 2 års fängelse, tycker jag säger en hel del. Då kan du tänka dig hur mycket överseende dom skulle ha vid ett allvarligare brott/längre straff - så tillvida att Polismyndigheten arbetar aktivt och gör sitt jobb vill säga. Så jag tror inte man behöver vara särskilt orolig för det där faktiskt.

Tappa en flygbiljett till Afghanistan utanför och glöm låsa celldörren. Case closed. Alternativt, dumpa honom med fallskärm över Afghanistan. (Något dyrare lösning) Vad de senare gör med honom skiter väl alla vettiga i. Han vill ju uppenbarligen hem, så visa lite hjärta och hjälp honom då! Hjärtlöst att hålla honom inlåst efter "saft och bullar straffet" är avtjänat.

Du har rätt. Jag håller med mig men jag uttryckte mig slarvigt, det var de illegala migranternas tillvaro som inte rörde mig i ryggen.

Jag bryr mig om skattepengar också och kan man snabba på processen och minska kostnaderna är det utmärkt.

Jag tror det blir politiskt svårt att göra något åt själva dygnskostnaderna, men de med utvisningsbeslut verkligen interneras och skickas hem borde antalet minska.

För att få Somalia att ta emot utvisade från Sverige krävdess lite smörjmedel, det gck sådär:

- 100 miljoner kronor i befintligt bistånd har knutits till ett samarbete för att öka mottagandet av utvisade personer.

- Regeringen har även betalat ut omkring 5 miljoner kronor vid sidan av den ordinarie biståndsbudgeten för administrativa tjänster.

- Somalia gick efter uppgörelsen med på att ta emot 28 tvångsutvisade personer som tidigare inte tagits emot.

- Samarbetet har mötts av problem och utvisningar har senare stoppats, men regeringen har uppgett att de inte kräver tillbaka de utbetalade pengarna.




Alltså ungefär så här:

Svenska regeringen: Lyssna nu Somalia, nu tar ni emot dom här kriminella somalierna, det är erat problem!

Somalia: Vad tjänar vi på det?

Svenska regeringen: 100 millar!

Somalia: Ok, deal.

Svenska regeringen: Ok nu har vi swishat! Här kommer 28 somalier!

Somalia: (...)

Svenska regeringen: Hallå? Varför tar ni inte emot somalierna?

Somalia: I'm the captain now!

Betalning måste ske efter leverans. Först hälften. Andra halvan när somaliern inte synts till på ett år. Funkar inte det får man ta fingeravtryck på somalierna som skickas hem. Därefter betalas 10% ut årligen vid mottagande av finger i kyld diplomatpost.

Får tacka för den stabila återkopplingen!
Ja risken för att Migrationsdomstolen efter en överklagan av förvarsbeslutet från Rajabi skulle försätta honom på fri fot är nog inte direkt överhängande.
Men det faktum (om det nu stämmer) att han vill samarbeta till ett återvändande kanske ändå sätter lite större press på polisen att påvisa att de från sin sida verkligen gör allt de kan, menar att det kanske kan bli lite svårare på ett sätt då de ej ”kan skylla på” bristande medverkan.
Sedan kan det ju också nämnas för diskussionens skull att polisen givetvis äger rätten att när som helst själva upphäva sitt beslut om förvar, om de tex anser att de inte kommer någonvart, att de prioriterar andra ärenden eller på grund av vad som helst.
Men som sagt, Rajabi är nog inte någon de gärna vill ha ute på gator och torg, så han lär få sitta kvar, förhoppningsvis.