Din plats i samhället

Jag saknar inte knullkompis.

Jag har ingen plats i samhället och det är lika bra det.

Jag har alltid struntat i vad folk tycker, helt gått efter vad jag skulle tycka om någon gjort likadant mot mig, som jag funderar på att göra mot andra.
Då jag var 10 år bestämde jag att jag skulle bli min egen boss och bo långt från grannar. Flyttade från en välbetald anställning i Stockholm så fort jag hade sparat ihop till startkapital (24 år) och startade eget.
"Vilket jäkla spring här" tyckte jag en vecka vid mitt hus i bushen. Då jag räknade efter var det på den veckan tre ( = brevbäraren kom med paket. Elinstallatör av ny pump. Elbolaget passerade för inspektion av elgatan bakom mitt hus.)

Fast det betyder inte att jag är eremit, men då jag är i naturen och hemma vill jag oftast vara för mig själv. Jag åker hemifrån då jag vill träffa folk, vilket är ett par gånger i veckan i snitt. (Sport. Dans.)
I grupper brukar jag bli ledaren även då jag inte vill det, eftersom då folk ärr smarta märker de att saker blir bättre gjorda då.
(T ex då jag hade flyttat åkte jag till årsmötet för en sport i min nya region bara för att vara med på vad som skulle hända efteråt, men då de såg att jag kom in nära slutet av mötet "tvingade" de mig att ta hand om regionens ungdomssektion. De visste vad jag hade åstadkommit där jag höll till tidigare.)

Fast då jag leder, styr jag upp de stora dragen och delegerar detaljbestämmande till de som ska göra respektive jobb. Även i arbetslivet. T ex får de bestämma själva när och hur mycket de jobbar bara de är klara innan deadline. Det spelar ingen roll om de jobbar färre timmar eftersom jag betalar baserat på hur mycket de gjort och kvalitet.