Din plats i samhället

Tjallå!
Jag har fått uppfattningen att det är fruktansvärt viktigt att veta sin plats i samhället, om man ska tro på den större delen av användare här på forumet. Det verkar vara ett evigt tjat om white trash, medelklass och överklass.
Jag har sedan länge accepterat min plats i samhället och jag har funderat endel på hur andra tänker och tycker om sin situation/ plats. Är ni nöjda med eran plats i samhället?

Fick aldrig någon plats. Försökte ta, men tilläts inte.

Så nu är jag platslös!

Haha, men det är mest alla andras förlust eftersom jag är en fantastisk person och tillgång.

Hej och välkommen till Flashback!
God insikt du har.
Jag känner till min plats också.
Allt kan både bli bättre och sämre, men jag tycker platsen är fullgod just nu.

Mina värderingar må anses vara WT då jag röstar SD. Jag är över 40, knullar runt med brudar av tvivelaktig bakgrund och har inga barn så jo jag är nog WT trots allt.
Är jag nöjd med min plats i samhället? Ja, jag har funnit ett nöje i att inte behöva jobba tack vare bra investeringar (jag är inte vrålrik men det räcker för att täcka mina utgifter). Jag kan supa och knulla luder lite sporadiskt, det är inte så illa.

Min mor kommer från akademiker/konstnärs släkt och min fars släkt består av rallare/torpare. Jag själv är litet av en hybrid.

Jag känner ingen förnöjsamhet i det WT verkar dra sig till. Samtidigt bor/lever/arbetar jag inte med eller kring övremedelklass/överklass eller ängar mig åt deras motsvarigheter i nöjen/intressen.

Kunde ha varit bättre men samtidigt så kunde det ha varit sämre. Så nothing less, nothing more antar jag 🤷🏼‍♀️

Jag har en väldigt hög lön, värdepapper, få lån och låga utgifter (10% av inkomsten), men sätter ingen epitet till mig själv gällande klass. Jag uppskattar kvalitet men föredrar att det inte syns. Däremot har jag reagerat på att andra anser att jag borde fokusera mer över status.

"Är det inte dags att köpa ny bil?". Jag kör runt i en 20 år gammal bil, värderad till kanske 30k. Lägger ut kanske 5k på reparationer varje år. Ingen rost, fin lack och okej komfort. Billigare än en bil för en halvmiljon som kostar lika mycket - om inte mer - i reparationer.

"Borde du inte klä dig lite finare?". Hållt samma vikt och storlek i 20 år. Mina byxor kostar 2k. Skjorta 2k. T-shirt (självklart) 800. Kallingarna kostar 500. Skorna 5k och jackan närmare 10. Inga synliga märken. Det förväntas en viss "stil", t.ex. kavaj och kostymbyxor. Bär jag kashmirtröja så är det inte en jävel som förstår vad jag har på mig ändå. Och jävlar vad skön den är att bära.

"Varför har du inte en dyrare klocka?". Mitt armandsur har gått i familjen i 200 år. Armbandet kostar mer än de "klockor" du tänker på. Men det syns inte.

"Klipp dig". Nej, jag gillar mitt långa hår. Behöver inte styla mig varje morgon. Lagerklippt, saltvattensprej - typ vid kundbesök. Är jag lat eller ska greja i trädgården kan jag bara sätta upp det i en knut baktill.

"Är det inte dags att köpa ny telefon?". För att mitt fodral är lite småslitet eller vad? Allt fungerar som det ska. Laddar skiten en gång var tredje dag.

"Varför finns du inte på sociala medier?" - För att jag inte får ut något av det. Ytliga kontakter, folk som vill ha tjänster av mig och förväntningar jag inte vill uppfylla.

Mitt liv är skamligt bra men jag upplever att andra förväntar sig att det måste synas. Min hustru sitter i samma båt och upplever precis samma sak.

Eventuellt drar jag mig tillbaka en del från samhället. Undviker helst gamla "kompisar", kollegor osv i den mellanstora stad jag bor i. Engagerar mig sällan i något som inte rör arbete eller min privata sfär, även om jag ibland vill.

Ingen statisk klass.

Född i ett rätt dysfunktionellt hem med föräldrar som prioriterade annat. Helt okej.

Har inte läst/pluggat någonting. Mitt sätt/personlighet däremot har tagit mig till platser jag aldrig trodde jag skulle se.

Har jobbat i industrin, mentalskötare, it-support, it-chef och nu kommunikationschef.

Jag lyfter ca 55 loppor inmånaden och ingen ansträngning.

Jag är psykiatrisk vård "bottom", blir våldtagen med sprutor utan att ha gjort åt eller blivit dömd för något våldsbrott så njjaaeeee, väldigt onöjd. det är så oförtjänt.

Röster förklarar jag med att verkligheten är digital, fattar väl till och med en åsna att en sjukdom inte kan prata.

Lite som att få medicin för att man har prat radio kanalen P1 på konstant.

Aldrig hört någon säga att det finns snälla röster vilket är konstigt för 90% av närvaron som jag kallar det är snälla.

En verklighet har alltid en 50% chans att vara en simulation, det förklarar röster för mig som har Spock, logikern i Star Trek som led tema.

Jag är helt & hållet längst ner på rankingen, lite konstigt när jag samtidigt är äldre än gud eller vad fan Cthulu & Paimon muttrar om nu.

Jag har horn knölar som inte syns i spegel, förklara gärna det tihihihi.

SD styr i mitt samhälle.

Hockeyklubben är större än fotbollsklubben i mitt samhälle.

Jag följer hockeyutvecklingen.

Min plats är framför TV-skärmen och hockeyarenan. Lite datorer sammaledes.

TV betyder hockey.

Medelklass är större än rika i samhället där jag har bostad.

Sossarna och SD är jämnstora här.

Jag är singel.