Hur blev skolavhoppare chefer och inom vilka yrken är de överrepresenterade?

Vill höra från alla vinklar, om du känner dig träffad så ut med språket! Vill även höra från er som vet personer som hoppade av men lyckades bli chefer eller få höga positioner inom företag.

Frågeställningarna är bland annat:

Hur lyckades de klättra?

Vilka yrken gäller det?

Vet företagen ofta om att de saknar grundskole-och gymnasiekompetens?

Är det svårare idag för skolavhoppare att nå högt inom företag idag än förr? - varför isåfall?

Det fåtal ggr jag varit med om det har det helt enkelt rört sig om mindre företag där dom har jobbat sig upp och bevisat sig dugliga.

Bra folk dom jag mött.

Det är väl i så fall familjeföretag. För vem vill anställa någon som varken har brytt sig om att gå i skolan, eller har utbildat sig? Då vill man inte ta ansvar, och vara en del i samhället.

Två av de mest framgångsrika personer jag har träffat saknar helt högre utbildning, men var genuint duktiga på det som de gjorde - båda är miljardärer idag. Många andra jag känner som inte pluggade vidare efter gymnasiet har det också gått väldigt bra för

Utbildning eller inte, folk som är duktiga tar sig ofta fram i livet. Utbildning kan öppna dörrar och skapa vissa genvägar, men det är ingen garant för framgång.

Själv bryr jag mig inte om folk har en utbildning eller inte, men jag har observerat att många utan utbildning lider av ett slags mindervärdeskomplex som de verkar ha svårt att komma över. Dessutom verkar Dunning Kruger vara nästan uteslutande förbehållet folk helt utan utbildning; jag har nog aldrig träffat en person med eftergymnasial utbildning som är lika övertygad om att h*n vet allt inom sitt specialistämne som en person utan utbildning men med en ”master of Youtube” under bältet.

Att ha haft en stökig skolgång säger inte nödvändigtvis speciellt mkt om hur ansvarstagande man.är som vuxen. Så fort man fått ditt första jobb så talar referenser starkare än gymnasiebetyg i vilket fall.

Säljare och pastorer i frikyrkor. Killgissar.

Inom små egenföretagare skulle jag tro det fnns många före detta avhoppare från skolan.
De har inget annat val än starta eget om de ska kunna försörja sig.
Ja, arbeta inom Samhall eller gå på bidrag då kanske...

Min erfarenhet av de hundratals, eller till och med tusentals, småföretagare jag mött, är att de ofta inte bara är obildade, ofta har merparten varit lite knepiga också, på ett eller annat sätt.
Så de verksr inte haft något annat val än att "anställa sig själva".

Två personer jag växte uppmed/gick i skola med som hade usla betyg är nog de två som kommit "längst" i min bekantskapskrets faktiskt, en kille som var rätt svag i skolan och saknar högre utbildning började på ett stort svenskt företag som normalt kräver efter gymnasial studier och han är väl iallafall kontorschef nu, kanske har avancerat ännu längre , har ej träffat han på tio år.

En tjej som totalt struntade i skolan, hade väldigt låga betyg och på gymnasiet hoppade av flera linjer efter att inte klarat någon längre än ettår är numera nån slags regionchef på ett stort företag efter att ha jobbat upp sig från kontorist och sitter nu i typ 15 olika bolagsstyrelser och har jättelön.

Uppenbarligen har kontakter och att arbeta sig fram funkat för dem.

Å andra sidan vet jag många andra med liknande skolgång och dom arbetar låg nivå inom bilmeck, sophämtning eller liknande.

Vill bara påpeka att bildad och utbildad inte är samma sak. Men just i detta exemplet spelar det nog mindre roll, de är säkert obildade också.

Ja, outbildade är de eftersom de var hemmasittare i skolåldern, det som diskuteras i tråden.
Dessutom anser jag att många av dessa egna småföretagare är obildade och lite knepiga.

Vet en som blivit butikschef på Elgiganten, men känner inte till detaljerna kring det. Kan vara så att han inte har läshuvud, men är i övrigt en ansvarsfull person.

Har haft flertalet ingenjörstjänster, projektledare inom stora bolag mfl.
Anpassad studiegång i högstadiet och hoppade av efter 1a året gymnasiet. 💯👌🏼👍🏼