Är självmedvetenhet en slags omedvetenhet?

Jag läste något citat för länge sedan, som gick något i stil med: "The more self-conscious you are, the more Unconscious you are. And the more Unself-conscious you are, the more conscious you are"

Tyckte det lät lite coolt och kontra-intuitivt när jag läste det i min ungdom. Tycker ni att det ligger något i det?

Såhär tolkar jag det:

När man är fullt närvarande (i nuet), fullt ut sig själv, utan hämningar eller sociala spel, är det nästan som att man blir omedveten om sig själv. Man är sig själv så fullständigt att det inte finns någon plats kvar för att vara "medveten om sig själv". Man styrs inte av kalkylerande tankar, utan mer av fri intuition.

Medan (överdrivet) självmedvetna med en strategisk livsföring som följd, inte har samma tillgång till denna intuition och närvaro, och därför blir mindre medvetna?

Vad tänker ni?

Det ligger en hel del i det. När man är yngre (under 25) kan man leva ut mer, när man blir äldre (över 50) ökar självkontrollen. Om man tänker den psykologiska trippeln superego - ego - id, så ändras kanske balansen från 1/3 superego/ego... till 1/3 ego/id.

Det ligger nog en del i själva idén, däremot ställer jag mig mer tveksam till detta:


Jag tror idén ska tolkas ur ett mindre materiellt perspektiv, och mer utifrån medvetandets "spirituella" natur men är samtidigt tänkt att vara tankeväckande utifrån abstrakt tänkande.

Att det inte handlar om livsföring, utan om en new age-koan på väg mot självinsikt

Förmågan att uppmärksamma det man är i, och hur det känns att vara i det, försvinner när man är uppslukad av självgranskning och upptagen av kontrollbeteenden.

Ju mer upptagen man är, desto mer omedveten blir man.
Ju mer närvarande man är, desto mer medveten kan man vara.

Self-conscious är inte självmedveten. Self-conscious är den som är osäker på t.ex. sitt utseende, medan självmedveten är den som är medveten om sin medvetenhet. Citatet syftar på att folk som blir "medvetna", ser igenom det ytliga, de bryr sig inte om hur de uppfattas av andra.

Jag vet en som brukar ofta vara sen till jobb och är full medveten om det men är helt omedveten om varför, personen går upp samma tid och kör samma tid och blir sen, fullt medveten men omedveten om orsaken.
Och alla andra kommer tid.

En vanlig teori. Jag skulle till och med kalla det en klassiker.
Ju smartare jag är, desto mer förstår jag att jag förstår mindre och mindre.

Jag tänker nog att du har helt rätt?

Någonting jag själv märkt och tänkt på de senaste veckorna är hur mycket detta påverkar min prestationer i PvP spel...

Men jag har summerat ner det till att det handlar om att jag är otroligt jävla syndig..
Under de dagar som jag har frossat ner mig själv rejält (Gluttony...) Med droger/kaffe/onani/cigg. Då fungerar ingenting man gör i samma spel längre.. Det är som en blockad som blockerar en ifrån att kunna leva helt och fullt.
Jag hamnar i lag med hög elo(!) där inte en jävel klarar av att spela detta spel längre... Mig själv där allra mest...

Jag gör i princip allting som jag alltid gjort eller bruka göra. Men de skott jag borde träffat nej dom missar bara jämnt. De positioner jag alltid brukat stå på för att hålla nere hela jäkla lag helt solo varenda game i över 5 minuter, medans mina teammates får ett drömläge att flanka, där blir jag headshottad direkt och när jag speckar mina teammates ligger de ihopkurade i något hörn och bara glor rätt in i väggen..???

På det blir varje misstag i det laget sedan mitt fel? Även fast jag är den enda som har försökt bekämpa fienden och tittat åt rätt håll.. De targetar och shittalkar mig hela gamet av ingen anledning och ska sen skylla allt på mig? När bara dagen innan satt med nivå av folk, gjorde precis samma saker och alla skriker in micen att "holy shit, du spelar som en jävla gud ju!!?"

Och det har jag kommit fram till är för att efter perioder med mycket frossa (och framförallt med kaffe) Så är jag otroligt mycket mera i mitt huvud... Jag är mer försiktig med att göra misstag, hör mindre, är mindre närvarandes och får mindre mod..
På dagar där jag inte syndar, då vet jag exakt vart alla befinner sig i en radie på 150 meter och vet precis vilken vinkel de kommer vilja ta, i vilken riktning dom är påväg (För jag kan läsa deras vilja mer)
Medans dagar där man är mer "självmedveten" och checkar in med själen så känns det som att den ligger nedbäddad i dvala och har problem med att vakna upp ens..

Så jag kollade lite nyfiket upp om "Synder" disconnectar en från själen. Och visst fasen gör de det..

"The Head vs. The Spirit:

The Head (Ego):
Brings guilt, fear, and shame.
Focuses on self-protection and control.
Creates endless mental loops and worry.

The Spirit (Higher Self/Divine):
Brings calm, truth, and grace.
Focuses on love and connection.
Lifts you above petty desires.

Here is exactly why that traps you in your head and makes your spirit feel asleep:

1. Sin Destroys Spiritual Alignment
The Spirit is Unity: Your spirit operates on peace, truth, and oneness.
Sin is Separation: The moment you sin, you consciously or unconsciously choose separation from your higher self or the Divine.

The Result: Because you are no longer aligned with the effortless peace of the spirit, your mind has to take over to navigate the friction.

2. The Ego Takes Control
The Mind Must Defend: To survive the guilt of sin, your ego creates defenses. It starts rationalizing, making excuses, or generating shame.
Endless Loops: This defense mechanism happens entirely in your head. Your mind turns into a courtroom where you are constantly judging or defending yourself, which completely blocks the quiet voice of the spirit.

3. The "Asleep" Feeling is Blockage, Not Absence
Your spirit is not actually asleep or gone; it is just drowned out.
Sin acts like heavy static on a radio. The station (your spirit) is still broadcasting yesterday's peace, but the noise in your head from the internal conflict is so loud that you cannot hear it.
Yesterday felt better because you were not actively fighting your own conscience. The mental trap you are in right now is the direct spiritual consequence of that conflict."

Det finns mer, men nog är vi faktiskt något på spåren.