Citat:
Ursprungligen postat av
tjanska
Den stora knäckfrågan är/blir få igenom en budget som passar för en hoppande majoritet...
Jag tror faktiskt inte det bör vara några större problem. Det är väl i så fall marknadshyrorna, om nu C ställer det som ett krav, men det är nog tveksamt.
Skillnaderna kring ersättningssystem, arbetsmarknad och skatter kan hanteras genom kompromisser där välfärdssatsningar kombineras med vissa företags- och jobbskapande reformer. Här står partierna inte head-to-head i sina kärnfrågor.
Kärnkraften lär inte bli någon konflikt, en S-regering lär inte driva fram ny kärnkraft mot stödpartiernas vilja, de lägger gärna ner vet vi av erfarenhet, bara de får regeringsmakten. När det gäller vinster i välfärden kan partierna enas om begränsningar och skärpt kontroll utan att införa ett fullständigt förbud, det faller inom ramen för alla partiers mål på ett eller annat vis. Även migrationspolitiken bör kunna hanteras, eftersom S sannolikt skulle anpassa sin nuvarande restriktiva retorik för att säkra regeringsmakten, samtidigt som övriga partier är mer öppna för invandring. Försvarspolitiken innebär inte heller några större budgetmässiga motsättningar i detta vänsterblock.
Sammantaget finns alltså goda möjligheter att få igenom en gemensam budget. Där enighet saknas kan partierna kompromissa, skjuta frågan på framtiden eller behålla rådande ordning. Den främsta utmaningen blir därför inte enskilda sakfrågor, utan att fördela reformer och symboliska framgångar så att både C och V kan motivera sitt stöd inför sina respektive väljare. Det bör de kunna klara utan större problem, give and take från båda sidor på ett smart sätt.
Det var inga sådana budgetproblem för S senast. När maggan tvingades avgå berodde det på att S förhandlat med V om budgeten. C accepterade då inte att V fick sådant inflytande. Sedan dess har C fortsatt vänster ut och linje nu är att inte rösta fram en regering där V ingår. En regering med stöd av V går nu alltså utmärkt för C.