Vägen tillbaka till foto, tips!

Jag började med foto i ung ålder, fick min första 120mm kamera på sent 90-tal, köpte en gammal 35mm Canon AV-1 tidigt 2000 tal och älskade de!

Vid 2010 hade jag investerat i Canon systemkamera och började fotografera landskap, satte mig in i macro och även studio fotografering och sedan började de komma efterfrågan av familj om jag kunde ta på dop, bröllop och andra händelser.
Började jobba med detta under 2014 på deltid och jag tyckte det var kul och fick mer och mer förfrågningar.

Efter en tid så kände jag att jag började tappa gnistan, mitt vardagliga jobb tog över och det blev mindre tid med kameran.

Började sadla om till att sälja mina bilder via Tradera, marknader och hos vänner som hade butiker.

Runt 2018 började det började gå trögt, och gnistan försvann. Jag började inse med att tekniken som telefoner utvecklades och efterfrågan minskade och jag började vackla om jag ens ska göra detta och om det är för mig, eller om jag ens var bra nog.

Jag har kvar min gamla Canon 5D Mk4 och har idag en Olympus OM-2N som jag har med på semester eller familjetillfällen där jag vill ha 35mm film för nostalgin.

Saknaden av att fotografera är dock stor, vill inte jobba med de utan komma tillbaka med det som hobby.
Har försökt att ha med 5D kameran på äventyr med sambon men bara känslan när man åker runt i Sverige så är det ett ganska trist landskap. Även när man reser runt så känns det mest som att man tar turistbilder. Viljan att leta efter de där unika platserna eller något som blir wow eller möjlighet att sticka ut idag bland miljoner av bilder, det känns omöjligt.

Det var inte så förr - i alla fall det kändes inte som de.

Har ni någonsin varit i denna sitsen och känslan? Hur tog ni er ur den?

Har ni några tips att ge för att komma igång med detta igen och skapa den där gnistan som en gång fanns där hos en gammal fotograf? Eller har jag blivit gammal och "på min tid..." gubbe? Fast jag inte har hunnit fylla 40 än (inte långt kvar dock)...

Din Canon är en fullformats digital kamera, och din Olympus är för analog film, eller?

Din ”gamla” mk4.. pfff. Vissa har det kärvt alltså.

Min sista fullformatare var en 5d mk2. Köpt ny för 18k.

Men precis som du tappade jag också gnistan. Jag gick en mediautbildning på universitetet där foto ingick, men efter det så försvann suget att fota helt. Kameran och objektiven såldes på tradera. Har faktiskt inte saknat det alls sen dess. Det är väl sisådär 15 år sedan nu.

Dessutom är mediabranschen en smutsig jävla skitbransch.

Korrekt!

Har en Mk2 med men den samlar mest damm.
Sambon använder den ibland men det är nog 10 dagar utav de 365 vi har.

Det var dock köpt begagnad och för väldigt lågt pris och var min side kick på bröllop medans Mk4 var min driver.

När man har köpt på sig en komplett utrustning så blir det en tung kameraväska, roliga linser gör kameran tung och det krävs planering för att få med sig den. Många tänker då på att man kanske skulle köpa en dyrare "all in one" såsom Sony RX1R III eller Leica q3 med fast lins som inte går att byta för då blir det kompakt och lätt att ta med sig.

Jag har fotograferat sedan jag var runt nio-tio men det är först på senare år som jag ägnat tid åt det på allvar, men då enbart som hobby.
Jag reser runt i världen och fotograferar porträtt, djur, sport m.m.
Det har blivit många resor till diverse Afrikanska länder, vilket varit väldigt intressant.
Även jag har flera olika Canon kameror. Samlar på Canons 1 serie. Allt från Canon F1 till Canon Eos 1dx mark III.
Kör även Leica M samt Rolleiflex.

Man måste hitta passionen igen på något sätt. Jag hittade detta med sportfoto, djur samt porträttfoto.
Att få till en riktigt fin bildserie i exempelvis Beach-volleyboll är mycket trevligt.

Känns som att du behöver börja med att ändra på ditt tankesätt.
Du skriver att du inte vill arbeta med foto utan att bara ha det som en hobby men ändå låter det på hur du skriver som att det inte är en hobby du söker utan ett sätt att imponera på andra.

Fotar du för dig själv eller för att andra ska tycka att dina bilder är "wow"?
För om hela grejen med fotografering för dig är att andra ska bli imponerade så kommer du tyvärr ledsna på att använda kameran ganska snabbt igen.

Jag har arbetat och träffat mängder med fotografer under mina år i branschen och kan med säkerhet säga att de som endast fotat för att andra ska tycka deras bilder är fantastiska aldrig blivit speciellt långvariga. Motivationen och suget efter att fota dör rätt så snabbt när man inte gör det för sin egen skull.

Jag fotograferar först och främst för mig själv, där av söker jag den dära "wow" känslan men när jag tar bilder eller sitter i post så gnistan är inte där, förr fanns den där man får en boost över att man knep den där bilden som man hade i huvudet och att den kom fram på de sättet man ville. Att få den från utomstående är en bonus såklart men inte drivet.

När jag jobbade med foto så var driver såklart att folk gillade vad jag gjorde och wow känslan var den extra gnistan som gjorde att man fortsatte. Men så klart var inkomsten den största glädjen då jag faktiskt kunde livnära mig på detta även om det bara var en side-hustle.

Hmm.. det var en intressant input!
Kanske ska börja snacka med lokala sport föreningar inom sporter jag tycker är kul att titta på och se vad det finns för möjligheter här!
Han några objektiv som passar sport och blir lite nya utmaningar med och helt andra perspektiv! Tack!

Varsågod.
Jag tycker absolut att du ska prata med lokala sportföreningar, det är ett mycket bra sätt att lära sig, samt att skapa sig kontakter.

Skriver för att hitta tillbaka...
Inne på samma spår, efter några års uppehåll