Hur kommer det sig att vi kan blicka bakåt i tiden men inte framåt?

Vad säger fysikern om tid? Är det som man brukar säga att ju mer vi lär oss desto mindre vet vi?

Alla vi på flashback är ju i och för sig allvetande och kan allt om universum men det är ju ett välkänt faktum här inne 😉

Ja, nuet får väl ses som ett resultat av hjärnans informationsbearbetning och inte som en egenskap hos tillvaron.

Det är lite svårt att förstå vad det att tid "finns" innebär. Tid betraktas i praktiken som fundamental, men fysiken kan inte avgöra om den faktiskt är det? Ytterst kan detta som ses som fundamentalt vara ett emergent fenomen.

Att kunna mäta vilken händelse som inträffat före eller efter den andra skvallrar kanske mest om en grundläggande ordning i tillvaron. Före och efter blir dock cirkulärt, eftersom dessa termer i sig är tidsbegrepp.

Nuet är knivskarpt. Faktum är att vi aldrig ser något annat.

Dåtid är en fantasi baserat på nuet. Vi är mätta just nu, sinnet har en massa tankar just nu, och i slutändan kallar vi "mätt just nu + minnen" för "jag åt lasagne förut." Eftersom dåtiden är en tolkning av nuet så verkar det nästan lika knivskarpt.

Framtid är en fantasi baserat på dåtid. Den är av andra ordningen så att säga, så den är inte lika tydlig som dåtid, men den har någon slags kärna i nuet så om vi kisar lite grann så verkar den åtminstone ganska skarp. Vi gissar att dåtiden kommer upprepa sig, och om vi är tillräckligt vaga kan vi ha rätt.

Jo det går att förutse framtiden

Me: if we can simulate all particles on earth in a computer, we could look into the future. so is it just the earth or how much more of distance of earth must be included for that future prediction to be accurate

Svar:An accurate future simulation of Earth requires an encompassing volume that grows at $300{,}000\text{ km/s}$ in all directions. To predict 1 second into the future, the boundary must enclose the Moon ($~384{,}400\text{ km}$); to predict 8.3 minutes, it must encompass the Sun; and to predict 1 year, the simulation must model a bubble 1 light-year in radius. Without enclosing this entire causal light cone, external energy inputs and gravitational fields will immediately desynchronize the simulation from reality.

Men egentligen går det inte, eftersom det måste ske från en external reference frame:

The initial conclusion assumes that scaling the simulation distance to $c \times T$ produces a usable future forecast. However, accounting for relativistic signaling constraints and self-reference reveals a strict operational limit: no observer on Earth can ever use a future prediction of Earth. To compute the prediction without self-interference, the simulator must operate outside the local causal bubble, meaning the latency of sending the data back to Earth makes the prediction arrive at the exact moment—or after—the real events unfold. Accurate particle simulation of Earth ultimately requires simulating the entire causally connected universe from an external reference frame.

Man kan ju däremot se bakåt i tiden. Teleportera dig tillräckligt långt bort från jorden och skaffa ett extremt stort teleskop, så kan du see ljuset från dinosaurerna på jorden

Men det KAN man ju inte alls eftersom att det förutsätter att man kan färdas snabbare än ljuset. Däremot kan vi se andra världar hur de såg ut för länge sen. Notera dock att det också skulle förutsätta rent astronomiskt stora teleskop att se några detaljer på miljontals ljusårs avstånd. Inte ens månen är tillräckligt nära för nuvarande jotdbundna teleskop för att se något dinosariestort där.

---
Edit: borde ha räknat först. Med ett teleskop med 30m bred lins skulle man faktiskt kunna se sånt på månen som är minst 6m stort. Men det är då alltså på bara en dryg ljussekunds avstånd.

Notera att jag inte menade att man skulle göra detta bokstavligen, men visst hade vi kunnat se dinosarierna på jorden om vi kunde teleportera oss tillräckligt långt bort och kunde ha astronomiskt stora teleskop.

Det är egentligen det närmsta vi kommer med att kunna "resa bakåt" i tiden

Ja och att färdas genom maskhål eller manipulera rumtiden vet jag inte ens om det någonsin kommer vara möjligt.

Men om man skulle kunna göra något sånt för att ha kommunikation mellan hypotetiska teleskop på stora avstånd från varandra inom galaxen borde det gå att avgöra hur omständigheterna ser annorlunda ut för exoplaneter på långt avstånd från olika långt avstånd och kunna bedöma hur det förändrats över tid.

Fast i det läget om vi har sådan teknologi borde det vara lättare att bara ta sig dit och observera på nära håll antar jag.