Citat:
Det finns en tillåten egen vilja att göra det som är ont och tro på sådant som inte är sant. Är du av Gud så vill du sträva efter att göra Guds goda vilja. Att väga varenda handling som varandes bra eller dålig efter eget förstånd är inte en väg som håller. Du behöver Guds förlåtelse framför allt.
Jag tycker folk gör märkliga riskanalyser när det kommer till detta. Om man går runt och skadar andra orättvist/orättfärdigt, varför är man då inte orolig för vad som kan hända en i efterlivet, där förutsättningarna är annorlunda och okända?
Även innan jag blev spirituell och började tro på Gud så resonerade jag kring detta, åtminstone instinktivt. Att "nej det är nog inte så smart att göra någon eventuell person med högre makt/högre teknologi, som skulle kunna läsa våra tankar, pissed off på mig."
Dessutom finns det gott om tecken som antyder att det faktiskt är sannolikt att någon form av "domedag" kan komma. Det står ju överallt i religiösa texter världen över att synder en dag bestraffas, att karma finns, att man ska följa sitt samvete, vara sann mot sig själv och dylikt. Detta gör det hela bara ännu märkligare kring varför folk väljer att ta sådana risker och missköta sig så brutalt.
Så hur tror ni dessa personer tänker? Tror ni att dom helt enkelt bara chansar på att Gud och karma är något som inte kommer finnas i efterlivet, att förutsättningarna där kommer att vara till deras fördel, eller att efterlivet inte finns? Kanske väljer dom på nåt sätt att strunta i att tänka på det, men det är ju också ett beslut.
Även innan jag blev spirituell och började tro på Gud så resonerade jag kring detta, åtminstone instinktivt. Att "nej det är nog inte så smart att göra någon eventuell person med högre makt/högre teknologi, som skulle kunna läsa våra tankar, pissed off på mig."
Dessutom finns det gott om tecken som antyder att det faktiskt är sannolikt att någon form av "domedag" kan komma. Det står ju överallt i religiösa texter världen över att synder en dag bestraffas, att karma finns, att man ska följa sitt samvete, vara sann mot sig själv och dylikt. Detta gör det hela bara ännu märkligare kring varför folk väljer att ta sådana risker och missköta sig så brutalt.
Så hur tror ni dessa personer tänker? Tror ni att dom helt enkelt bara chansar på att Gud och karma är något som inte kommer finnas i efterlivet, att förutsättningarna där kommer att vara till deras fördel, eller att efterlivet inte finns? Kanske väljer dom på nåt sätt att strunta i att tänka på det, men det är ju också ett beslut.
