Finns talang, m.m.?

Ja, gör det det? För det finns det nämligen delade meningar om...

Jag är ganska säker på att de flesta tror att talang existerar... Men sen finns faktiskt de som hävdar att talang inte finns, och det finns bara folk som har tränat/övat.

Fast om det sistnämnda stämmer, så torde det innebära att alla t.ex. skulle kunna lära sig sjunga i nivå med världens bästa operasångare bara de fick öva nog. Jag minns att en kille kommenterade detta genom att berätta en anekdot...

Han berättade att de hade en kille som skulle sjunga i kyrkan där han bodde. Felet var att han inte kunde sjunga bra, eller knappt alls. Killen som var musikalisk och några andra, tog det som en utmaning och hårdtränade killen. Det blev inte bra... Så de testade att sänka tonarten så den skulle passa hans omfång bättre, men det hjälpte inte mycket. Killen blev helt enkelt inte mycket bättre på att sjunga...

En annan man nämnde att han kunde spela piano och sjunga, men att han inte trodde han någonsin skulle kunna sjunga lika bra som sin fru oavsett träning. Så dessa saker indikerar ju att talang finns...

Men om talang finns, är då alla med talang bara som en sorts "Mary Sue", typ att personen kan sjunga hur bra som helst eller bara göra vad som helst som kräver talang, utan någon träning alls? Då är det ju inte lönt med sångpedagoger, utan bara att släppa fram "Mary Sue" och låta henne köra sin grej...

Hur jag tror det ligger till så, är att talang finns, men att träning/övning hjälper. Typ att en person dras till något för att han eller hon har en naturlig fallenhet för det, men blir sen bättre med tid och övning. Detta är kanske ganska självklart, tycker nog många...

Men sen finns ganska små barn som sjunger löjligt bra, trots de inte är gamla nog för att kunna ha tränat oerhört mycket. Eller nåväl, de kan ju ha tränat en hel del, men är ändå löjligt duktiga för att vara så unga. Det gäller också vissa andra saker som t.ex. unga pojkar som är väldigt bra på att spela elgitarr. Typ på nivå de hade kunnat platsa i många kända band...

Sen finns andra färdigheter men som ändå är åt samma håll såsom teknisk förmåga. Vissa personer är helt enkelt inte tekniska, d.v.s. bra på att ha att göra med t.ex. datorer eller hantera diverse tekniska apparater.

Man skulle också kunna säga det är inlärt, men jag tror att idag när nästan alla exponeras för mobiler och datorer sen ung ålder, att ändå inte alla blir lika hemma på det... Så även detta verkar delvis vara som med talang..

För att inte tala om att vara praktiskt... Vissa har lätt för att fixa t.ex. saker som gått sönder, medan andra behöver hjälp. Vissa är bra på att bygga saker och andra inte. Medfött eller inlärt?

Sen kan man titta på inom familjer, där syskon växer upp ihop. Rimligen borde om övning är viktigast, allihopa i så fall vara bra på något som t.ex. att teckna men så är det inte nödvändigtvis... Och då kan det ha att göra med att vissa av syskonen hållit på mer med det än de andra, men varför har de andra sysslat med det mindre?

Å andra sidan, finns familjer där föräldrarna är kända sångare/musiker och barnen också blir det. Då skulle man kunna dra slutsatsen det är genetiskt, men de har ju säkerligen exponerats en hel del för musik, sång och instrument i hemmet vilket kan ha bidragit till deras egen skicklighet inom det...

Så detta verkar samtidigt vara ganska självklart åt ena hållet, men samtidigt inte...

Hur är det med detta enligt er? Finns talang, teknisk och praktisk förmåga m.m. eller beror att någon är bra på något (speciellt inom något kreativt men även andra områden) helt eller mestadels på övning och träning?

Vad tror ni?

Så du tror att träning/övning hjälper? Har du verkligen tänkt igenom det?

Man kan bevisligen födas med en vacker sångröst.
Man kan bevisligen födas med bättre förmåga att hålla takten.
MAn kan bevisligen födas som kreativ...intelligent...

Väldigt svensk åsikt. T o m känt som ett typiskt svenskt fenomen, i t ex USA, dvs att man övervärderar betydelsen av övning. Sverige är ju de strävsammas land. Flit måste ju belönas på något sätt. Men det är talang som gör störst skillnad, många strävsamma typer borde ge upp sina drömmar eftersom de är så dåliga. Sedan kan man ju också diskutera om övning, vilja till övning, dvs motivation, också är en sorts talang.
Ämnet är intressant.

Visst kan man säkert födas med vacker sångröst eller en predisposition för det. Det innebär dock inte att träning) övning inte behövs eller hjälper.

Det samma gäller för att teckna och måla...

Visst, det finns uttrycket "like whipping a dead horse". Träning hjälper inte alla att bli jättebra, men å andra sidan behöver någon inte vara jättebra på något för att finna det givande...

Jag tror dock att vissa behöver öva mindre än andra med en del. Jag var t.ex. bra i skolan (åtminstone i delar av den) men jag behövde inte plugga oerhört mycket. Jag gjorde mina läxor, övade väl ganska tungt kvällen innan prov och det räckte för högsta betyg i många ämnen. Jag hade kanske inte varit lika bra om jag behövt plugga mer...

Fast vi har en kraftig överrepresentation av musiker som nått stor framgång i utlandet och musikexport i övrigt. Ett tag låg vi väl 3:a globalt efter USA och Storbritannien... Detta har amerikaner undrat över och gängse förklaring är att vi har bra musikundervisning och talanger upptäcks tidigt och tas till vara...

Fast är det verkligen enda förklaringen?

Jag raljerade lite...

Det spelar ju ingen roll vilken talang man fått så blir man ju bättre med övning.

För att bli bra i fotboll, löpning, sång, måleri behöver man ju öva ändå.

Men det du nämner att nature slagit nurture inom alla områden är intressant (snarare misshandlat) och ändå är det oskrivna bladet statsreligion.

Tex vilar hela det svenska utbildningsväsendet och ännu större tyngdpunkt inom pedagogiken och utbildning av lärare på att alla föds som ett tomt oskrivet blad.
Flera akademiska institutioner erkänner inte ens att utvecklingsbiologi finns (och de som kan bevisa eller argumentera för att utvecklingsbiologi finns bör tystas och censureras)

Men det är faktiskt ingen svensk ide utan en socialistisk ide. Sverige råkar bara vara socialistiskt. Människor föds som tomma blad, individen finns inte, människor är utbytbara (Detta gör i förlängningen att man kan mörda individer då de inte behövs).

Jo, "alla" ska ju tränas på sång och musik till viss del men även ganska mycket på saker inom sport, idrott och gymnastik. Alla har väl inte någon predisponering för allt detta men åtminstone förr, pressade alla inom ganska mycket...

Jag tror att det vi kallar talang är en blandning av rätt förutsättningar och att hitta ett sammanhang där dessa förutsättningar funkar.

Ta Celine Dion till exempel. Har hon talang? Ja, eller åtminstone finfina förutsättningar för att göra grym popmusik. Men hur väl klarar hon gangsterrap? Det är en genre som kräver andra förutsättningar, och i det sammanhanget är Celine helt talanglös.

Sen tror jag också att intresse är viktigt för att vilja satsa och utvecklas. Det är mina spontana (och lätt yrvakna) tankar.

Ja, det stämmer väl in på ungefär det jag föreslog. Att någon sorts förutsättning eller talang om man så vill måste finnas för att bli bra, men att utan träning når det inte sin potential.

Men utan talang, whatever, dras folk inte ens till aktiviteten och får inte övningen...

T.ex. har alla teckning i skolan men alla blir inte bra på det. Alla lär sig skriva och skrev åtminstone förr en hel del i skolan, men alla blir inte författare.

Alla kan inte (eller åtminstone inte) skriva en bok bra heller varför många kändisar använder spökskrivare till sina självbiografier.

AI skriver enligt mig inte direkt så bra heller, eller åtminstone inte de jag testat. Möjligen finns några som är bättre. Då menar jag att t.ex. skriva en kort novel i en känd författares stil. Det blir liksom inte super...

Självklart krävs talang. Men för att bli riktigt framgångsrik krävs att att flera faktorer samverkar.

Om nu Zlatan missat bollen hela tiden så hade han förstås inte fortsatt...
Men hans utsatta uppväxt i kombination med ett envist "jag ska visa dom jävlarna!" gjorde att han gav sig fan på att utveckla sin talang fullt ut.

Kolla bara in 11-åriga föräldralösa sydkoreanska Lee Su-yeon!
Hon insåg förstås snabbt att hon kunde sjunga rent. När även hennes pappa dött fick hon bo hos sin farmor. För att trösta farmodern sjöng hon en massa sånger och ställde sen upp i en talangtävling. Tack vara sin envishet och förmåga att stärkas av motgångar (maskrosbarn) är hon nu en framstående artist och hela nationen fyller tomrummet efter hennes föräldrar. Söker man efter 이수연 på YouTube hittar man en massa virala videor med henne.

Sången "Allt har sin tid" som rymmer hennes egna erfarenheter (med min lite knaggliga översättning):
https://dai.ly/xa8gwc6

Men hon fixar även typisk k-pop som Girls' Generations debut "Into the New World". Här som en del i ett projekt där man vill få befolkningen att vilja samarbeta med Japan i den nya tiden när USA är på väg bort. (Obs hur hon tappar mic-sändaren men bara kör på ändå, utan någon omtagning):
https://dai.ly/xa86jya

Att ordet existerar. Har du slagit upp betydelsen av ordet?
Jag tror att du missar något eftersom du börjat prata om människor som är bäst i världen. Du skulle behöva hålla isär det.

Nja jag tycker du inte gör Zlatan rättvisa här. Han är människa precis som oss andra. Det vill säga står han för exakt samma utmaningar i sin existens. Tänk på att de flesta av oss inte orkar frisätta några timmar till att träna och hålla oss friska. Men Zlatan lyckades bli en av de bästa på fotboll i världen. Det ligger alltså otroligt mycket bakom hans prestation.