Citat:
Ursprungligen postat av
Lassekkongo
Hej!
Jag har gått runt och stört mig på detta som vi svenskar oftast är urusla på, konfrontera människor som gör fel, då menar jag okända,kollegor,sambos,kompisar osv.
Jag skulle gärna vilja ha tips hur man blir bättre på detta och inte fegar ur? jag förstår att samhället idag är riktigt farligt då folk faktiskt blir grovt misshandlade eller till och med dödade på badplatser....
Jag har 2 händelseförlopp som hänt mig sista veckan, vilket gör mig nedstämd.
Händelseförlopp 1.
Kör bil där jag behöver tuta på en annan bil som är påväg ut i min fil då personen missbedömer avståndet helt, hade jag inte tutat så hade vi krockat. Jag tutar och personen stannar bilen, problemet är att personen följer sedan efter mig i 5minuter och upp till mitt garage! jag kliver ut bilen och ser att det är ju han som jag tutade på, jag gav en mördarblick medans jag öppnade garagedörren, och när jag hade kört in bilen så hade han lämnat platsen.,
Här hade jag velat gå fram och frågat vad fan hans problem är? men jag tänker alltid på riskerna nu för tiden, bilen var en bmw,
https://www.riddermarkbil.se/kopa-bil/bmw/hmm491/
Händelseförlopp 2
Jag simmar 4 gånger i veckan och köpte nyligen nya simbrillor för 1000kr, idag så glömmde jag dem på toaletten i 1-2minuter, så jag gick dit direkt, tar 10sekunder, tyvärr var just denna toalett av 5 upptagen, jag star utanför och väntar och väntar, personen tar otroligt lång tid på sig, jag står säkert utanför i 4-5minuter.
Ut kommer en svensk snorunge 12-13år med väska, jag frågar direkt, Hej! hänger mina simbrillor där inne? han tittar på mig lite skumt och nästan bara går förbi mig, chockad. Jag får puls och följer efter där jag möter hans kompis och kompisens pappa, jag ställer återigen frågan, har du tagit mina brillor? öppna din väska!, kompisens pappa ber han öppna väskan och vips så ligger mina brillor gömda bakom hans handuk, jag kokar och tar brillorna och bara går och slår till ett skåp ganska nära.
Hur hade ni gjort i dessa situationer? det tar på mitt psyke att jag inte konfronterar dessa typer av människor!
Lasse
Jag tycker du agerar rätt i båda situationer.
1. Roadrage är inte att leka med och det har hänt även i sverige att vanligt folk blir knivade, misshandlade eller tom skjutna för att dom tutar på någon annan bilist.
Helt klart inte värt att reta upp någon för en liten skitsak i trafiken.
När jag skulle ut från en parkering så var jag lite ouppmärksam och en kille körde nästan i mig även fast han hade företräde.
Han håller in tutan i säkert 5 sekunder och räcker fingret åt mig genom rutan.
Jag gjorde fel, han fick damp.
I en sån situation hade ju jag kunnat bli förbannat och konfronterat honom bara för att han överdrev och var otrevlig från första början.
Så det går åt båda håll, båda måste vara lugna oavsett vem som gör fel.
Det är lätt att bli förbannat för att någon annan blir förbannad först.
2. Att konfrontera barn när man är vuxen är inte det mest självklara, för vad hade du gjort om om hans pappa bara hade sagt du var en jävla peddofil och att du ska dra åt helvette?
Du hade liksom inte kunnat ta tag i ungjäveln och tvinga honom öppna väskan även om det hade känts rätt för dig.
I sommras var jag på en badstrand och en liten 4 åring står och kisar i vattnet några meter från sina föräldrar, vad gör man då?
Föräldrarna såg detta så dom brydde sig ju inte men man kan inte göra så mycket i en sån situation.
Man vill helst gå fram och säga " kolla vad din äckliga pissunge håller på med, ta stick härifrån era jävla white trash-fittor eller jag bankar skiten ur er allihop", men hur bra hade det funkat tror ni?
Blir väl polisanmälan direkt eller så blir farsan jävligt förbannat och vill slåss.
Även om folk vet att dom gör fel så kanske dom ändå inte kan ta en tillsägelse.