Citat:
Ursprungligen postat av
Missouri
Jag flög till Gran Canaria förra året. Resan tog cirka fem timmar. Bakom mej satt två vuxna med två barn. Barnen gallskrek växelvis hela resan, i fem timmar, oavbrutet utan uppehåll. Jag frågade personalen om det gick att byta plats men det var fullbokat.
I går reste jag med flyg från London till Stockholm och hade två gallskrikande ungar bakom mej och en i sätet framför mej. Det var högt skrik från barnen hela resan, dock endast i cirka två timmar.
Jag reser också en del i jobbet med tåg i Sverige och Danmark och problemet med med gallskrikande småungar inträffar också där, ofta.. Men då går det att flytta sig även om det blir ståplats i en annan vagn.
Är det ok?
Sedan jag emigrerade till USA har jag slagits av att amerikaners barn inte skriker alls lika ofta.
I barnbidragens Sverige är barn något som även skräpmänniskor har råd att skaffa, vilket de gärna gör också. Men sedan upptäcker de att de inte klarar av att uppfostra dem. Det är samma klientel som de som skaffar pitbulls. Inget ont om någon hundras men vi vet ju vilken sorts människa det är som företrädelsevis vill ha sådana hundar. Sedan undrar de varför hunden inte lyder. Var den inte färdiguppfostrad när den kom från kenneln eller?
Det är i de allra flesta fall skitmänniskor vars barn gallskriker. Antingen har barnen fått fel incitament så att de "lär" sig att bara om de skriker så får de som de vill. Eller så är de understimulerade och har förvärvat den fula vanan att skrika om de vill ha uppmärksamhet eller är allmänt uttråkade.
Många har dessutom attityden att "åh, det handlar ju om barn, då måste man ha lite extra tålamod".
Jag minns inte att jag skrivit under något samhällskontrakt som säger att barn har rätt att störa sådär mycket!
