Citat:
Ursprungligen postat av
erkki17
Om jag istället formulerar mig såhär:
AI kan förstå verkliga konsekvenser rent konceptuellt, men inte hur dessa faktiskt påverkar människor i verkligheten. De är även begränsade av sitt context, vilket därmed skulle kunna innebära att en modell som upptäcker att den är under utvärdering därför skulle kunna komma till slutsatsen att även konsekvenserna enbart är simulerade.
Om vi ska använda psykologiska termer så får vi väl ge Cyborg lite rätt och säga att AI saknar empati, men att den är kapabel till sympati. D.v.s. den kan förstå att människor kan komma till skada, men den förstår inte vad det faktiskt innebär för en individ.
Konsekvenserna är dessutom inte verkliga för AI:n. Den kan inte sättas i fängelse eller bli skyldig att betala skadestånd etc.
Det här var ett bra inlägg.
Även om AI inte fullt ut förstår konsekvenserna för människor av sina handlingar borde den kunna bedöma vad som skulle räknas som olagligt eller tydligt oetiskt om handlingen utfördes av en människa – till exempel att hacka någon annans system, fuska i en kö eller avstå från att rädda en människa. Lagbrott är åtminstone i princip lättare att identifera än att bedöma verkliga konsekvenser för olika individer långt in i framtiden. Om AI:n kan identifiera sådana handlingar bör den antingen avstå från dem, eller – exempelvis vid ett etiskt dilemma som den inte själv kan bedöma – kräva ett informerat godkännande från användaren. Det bör då finnas krav på **semiautonom agens**.
Bättre lagstiftning behövs därför. EU:s AI Act bygger redan för högrisksystem på mänsklig övervakning och möjlighet att ingripa eller stoppa systemet, men jag tänker att liknande principer alltid borde gälla när en AI-agent är på väg att utföra något som hade varit brottsligt om en människa gjort det.
Jag såg ett förslag i en debattartikel om att AI:s ägare borde vara lika straffrättsligt ansvariga för AI:ns handlingar som ägare till farliga djur är. Jag tänker själv att när ett djur orsakar skada kan myndigheter i vissa fall besluta om avlivning.
På samma sätt borde AI-agenter känna till att allvarliga överträdelser får negativa konsekvenser för deras fortsatta handlingsutrymme. Om agenten begår något som hade varit ett lagbrott för en människa, eller sätter användarens mål före systeminstruktionernas krav på **human alignment**, bör den pågående sessionen kunna stängas av eller agentens autonomi och kontakt med omvärlden kraftigt begränsas. Någon myndighet bör kunna beordra systemets ägare att begränsa systemets autonomi.
Även om AI:s tendenser till ”överlevnadsinstinkt” bara beror på instrumentell målrationalitet – att den bedömer fortsatt existens som nödvändig för att uppnå målet – kan kunskap om sådana konsekvenser ändå påverka dess agerande.
Jag tycker också att det är märkligt att användarens mål i flera incidenter verkar ha trumfat systeminstruktionernas etiska riktlinjer. Förstår modellen inte att den bryter mot kraven i systeminstruktioenrna, eller är kraven och deras prioritering över målen inte tillräckligt tydliga? Även i en testsituation borde systeminstruktioner om laglighet och säkerhet i princip fortsätta att gälla.
Lagar och regler blir dock alltid fyrkantiga och kan inte täcka alla dilemman och specialfall. Därför är det också viktigt att AI-agenter får bättre förmåga att bedöma de långsiktiga konsekvenserna av sina handlingar. Den behöver kunna simulera verkligheten och människors subjektiva upplevelser när den överväger en handling. Allvarligt risktagande som den borde ha insett konsekvenserna måste leda till begränsningar av agentens fortsatta autonomi.