DN skriver idag under rubriken:
Gratis förskola – har Tranemo löst krisen i befolkningsfrågan?
https://www.dn.se/sverige/gratis-forskola-har-tranemo-lost-krisen-i-befolkningsfragan/
Rubriken kanske är lite missvisande; det Tranemo tycks försöka göra är att locka fler barnfamiljer att flytta till kommunen genom att erbjuda gratis barnomsorg. Dvs att konkurrera om de eftertraktade barnfamiljerna genom att ta dem från sina grannar.
DN intervjuar en tvåbarnspappa:
Det ledde tankarna till Göran Perssons "maxtaxa i barnomsorgen" (år 2002). Visserligen vann det valet åt (S), men det fixade inte befolkningsfrågan. Att erbjuda billigare barnomsorg ökade inte barnafödandet*).
De som var "utsatta", dvs flerbarnsfamiljer utan tillräckligt egen inkomst, hade redan i praktiken gratis barnomsorg, och deras barnafödande påverkades därför inte alls av reformen (utan mer av kulturella normer, flerbarnstillägg och socialbidragsnormer).
Istället gynnade förslaget medelklassen, som tidigare betalade förskoleavgift baserat på inkomst (vilket alltså togs bort av reformen; en present till "dom rika").
Fråga att diskutera: Är det verkligen ekonomin som gör att barnafödandet minskar? Jag menar: Den vanlige svenskens välstånd har ju ökat samtidigt som barnafödandet går ner? Fluktuationer som Covid och konjunktur tycks bara ge tillfälliga små hack i kurvan.
Svenskens köpkraftutveckling sedan 90-tals krisen, enligt Världsbanken:
https://data.worldbank.org/indicator/NY.GDP.PCAP.PP.CD?locations=SE
Vi har helt enkelt mer pengar att röra oss med än på "den gamla goda tiden", när barnafödandet låg högt.
----
*) Tittar man på barnafödandet före och efter införandet av "Maxtaxa" så visar det sig att de med minst ekonomiska resurser, dvs de yngre, inte alls ändrade sitt barnafödande, men att kvinnor i spannet 35-45 hade ett något högre barnafödande strax efter införandet av maxtaxa, vilket dock bara varade några år.
Min slutsats är att maxtaxan gjorde att de välbärgade unnade sig att skaffa ett barn till eftersom barnomsorgsavgiften togs bort ur kalkylen, men strax vande man sig vid den nya situationen och återgick till att fatta beslut på andra parametrar än rent ekonomiska: "Orkar vi med en till? Finns det plats för fler i bilen? Skall vi verkligen behöva flytta till något större bara för att vi vill ha ett sladdbarn?"
Gratis förskola – har Tranemo löst krisen i befolkningsfrågan?
https://www.dn.se/sverige/gratis-forskola-har-tranemo-lost-krisen-i-befolkningsfragan/
Rubriken kanske är lite missvisande; det Tranemo tycks försöka göra är att locka fler barnfamiljer att flytta till kommunen genom att erbjuda gratis barnomsorg. Dvs att konkurrera om de eftertraktade barnfamiljerna genom att ta dem från sina grannar.
DN intervjuar en tvåbarnspappa:
Citat:
– Det är för dyrt att leva numera, men vi har alltså fått 2 700 kronor mer – till mat och bil – varje månad, efter att barnomsorgsavgiften togs bort säger pojkarnas pappa Anton Ekberg.
Det ledde tankarna till Göran Perssons "maxtaxa i barnomsorgen" (år 2002). Visserligen vann det valet åt (S), men det fixade inte befolkningsfrågan. Att erbjuda billigare barnomsorg ökade inte barnafödandet*).
De som var "utsatta", dvs flerbarnsfamiljer utan tillräckligt egen inkomst, hade redan i praktiken gratis barnomsorg, och deras barnafödande påverkades därför inte alls av reformen (utan mer av kulturella normer, flerbarnstillägg och socialbidragsnormer).
Istället gynnade förslaget medelklassen, som tidigare betalade förskoleavgift baserat på inkomst (vilket alltså togs bort av reformen; en present till "dom rika").
Fråga att diskutera: Är det verkligen ekonomin som gör att barnafödandet minskar? Jag menar: Den vanlige svenskens välstånd har ju ökat samtidigt som barnafödandet går ner? Fluktuationer som Covid och konjunktur tycks bara ge tillfälliga små hack i kurvan.
Svenskens köpkraftutveckling sedan 90-tals krisen, enligt Världsbanken:
https://data.worldbank.org/indicator/NY.GDP.PCAP.PP.CD?locations=SE
Vi har helt enkelt mer pengar att röra oss med än på "den gamla goda tiden", när barnafödandet låg högt.
----
*) Tittar man på barnafödandet före och efter införandet av "Maxtaxa" så visar det sig att de med minst ekonomiska resurser, dvs de yngre, inte alls ändrade sitt barnafödande, men att kvinnor i spannet 35-45 hade ett något högre barnafödande strax efter införandet av maxtaxa, vilket dock bara varade några år.
Min slutsats är att maxtaxan gjorde att de välbärgade unnade sig att skaffa ett barn till eftersom barnomsorgsavgiften togs bort ur kalkylen, men strax vande man sig vid den nya situationen och återgick till att fatta beslut på andra parametrar än rent ekonomiska: "Orkar vi med en till? Finns det plats för fler i bilen? Skall vi verkligen behöva flytta till något större bara för att vi vill ha ett sladdbarn?"
