Håller USA på att bli för fattigt för att behålla sin hegemoni?

Under Vietnamkriget spenderade landet tre gånger så mycket på sin militär som de gör idag.
Under Reagan-administrationen, den som till slut knäckte Sovjet genom "Stjärnornas krig" och annan kapprustning, spenderade man ungefär dubbelt så stor andel av BNP på militären som man gör idag.

Under hela efterkrigstiden har USA varit den dominerande militära stormakten, och därigenom också fått ett stort kulturellt och politiskt inflytande i världen.
Även om Trump säger att man överger Europa militärt därför att man flyttar fokus till Asien så är det också sant att sedan "Budget Deficit Act" 2011 så har försvarsanslagen (som andel av BNP) minskat med en tredjedel.

Senast idag läser vi att både flottan och flyget redan förbrukat hela årets budget-anslag och att försvarsministern gått till senaten för att begära mer pengar. Detta i ett läge när det amerikanska budgetunderskottet är rekordstort och när statsskulden skenar. 19% av statens skatteintäkter går åt enbart till räntor på statsskulden.

Är det så att USA helt enkelt har blivit så fattigt och så skuldsatt att dom inte längre har råd att behålla sin position som hela världens polis och den enda supermakten?
Är Trups retorik bara ett sätt att skylla över det faktum att man inte längre har råd?

Har du källa på dina påståenden?

Det låter som en rysk projicering??

Statsskulden är bara indirekt problemet. Det stora problemet är räntenivån. USA har blivit fattigare relativt mot världen sedan 1946. Dvs deras andel av världens BNP har varit sjunkande sedan 1946.

Nja, det är väl snarare deras relativa ekonomiska makt som minskats. 1945 var de en bizarrt stor del av global BNP och industiell kapacitet samtidigt som de flesta andra länder skadats betydligt hårdare av kriget. Sovjet var aldrig riktigt i närheten att någonsin komma nära USA i ekonomiska resurser.

Räknar man i köpkraft har USA gått ned från 50% till 15% ungefär. Fortfarande en gigant men inte stor nog att dominera. En annan skillnad är att det nu finns en ensam ekonomisk och industriell makt - Kina - som alltmer uppnår paritet. EU var länge större men har ju aldrig riktigt lyckats agera enhetligt. Kina är både starkt och en enhet så de kan vara en motvikt på allvar mot USA i olika maktkamper.

USA:s tillbakadragande från rollen som världspolis är därmed i princip inte ett val utan något oundvikligt. Sen finns det två huvudsakliga modeller. Delvis isolationism med Donroe-doktrinen från slutet av förra året där USA främst skall bry sig om sin hemisfär. Alternativet är att fortfarande vara mycket aktivt men som en sorts störste av många i olika allianser runt om i världen. Trump var hemisfärisolationist (med pratet om Grönland, aktionen mot Venezuela och diverse hot mot Kuba som del i mönstret att ta kontroll över hemisfären) fram till att han fick för sig att starta krig mot Iran; vilket var tvärtemot vad som utlovats och förväntats.

USA kan numera låna hur mycket som helst eftersom de enkelt kan extrahera tribut från alla länder som är totalt beroende av USA - exempelvis Sverige.

Det är sant, men ändå inte hållbart.
Sveriges statslåneränta är 2,75 % medan USA:s 10-åriga statsobligationsränta ligger på omkring 4,6 %.

Om det är så mycket billigare för Sverige än för USA så innebär det att "marknaden" håller ett öga på USA, och dess oroväckande stora statsskuld.
Och ju högre ränta desto större årliga räntebetalningar.
När Palme körde Sveriges statsfinanser i botten genom ständiga devalveringar och stort budgetunderskott så skenade räntebetalningarnas andel av Sveriges statsbudget. Här är några siffror:
1980: ungefär 9 %
1985: ca 16 %
1990: ca 19 %
Och det är just där USA är idag.
För Sveriges del innebar det att långivarna slutade låna ut pengar till landet.
Det kanske inte går så för USA, men räntebördan torde öka med tiden.

USA har förstås en väg ut: Man kan trycka hur många dollar som helst och därmed bli av med hela statsskulden över en natt (via kongress-beslut). Men det vore ju slutet på dollarns dominans som världsvaluta. Alla som sitter på amerikanska skuldpapper skulle förlora kanske hälften av pengarna och därefter skulle USA inte kunna låna något mer under säg 20-30 år.
För att inte tala om den inflation som skulle följa, vilket ju är tolerabelt i en diktatur men inte så gångbart i en demokrati.

Någonstans finns det en "tipping point". Jag vet inte om den ligger i närtid eller i någon fjärran framtid, men trenden har väl varit konstant under senare år.
Och det som TS gäller: Förmångan att finansiera sin stora militär, är ju också direkt beroende av hur mycket som går till att betala räntor och hur mycket som blir över till annat.

Man kan inte enbart se på skulden, för att avgöra om någon är fattig. Det gäller både nationer och personer.

Är en mångmiljonär fattig om han har 200.000 i skulder?

USA har ofantliga inkomster. Bara genom lite höjd skatt på de girigaste mest ondskefulla rika där, kan de betala av sin skuld snabbt.

Det är tyvärr plakatpolitik som man kanske kan manipulera den outbildade massan med. Det låter bra, eftersom de rika är oerhört rika.

Men sedan krockar teorin med verkligheten:
1) Den samlade förmögenheten hos de så kallade tech-miljardärerna (dvs det som är mycket rikare än usla fastighetsspekulanter som Donald Trump) är bara en femtondel (dvs ca 7%) av den amerikanska statsskulden. Tog man alla deras pengar skulle alltså 93% av skulden fortfarande vara kvar.
2) FÖr att "ta" pengarna så måste man först cash-a in pengarna. Och eftersom mindre än 1% av dessa miljardärers pengar finns i form av lätt omsättbara tillgångar så måste resten tas in genom försäljning. Och nästan allt består av börsnoterade aktier.
Då visar det sig att det inte finns någon som har pengar nog att köpa dessa aktier, och då måste man sänka priset. Inte lite, utan för att på t.ex. 1 år sälja av allt som de 10 rikaste äger så måste man antagligen sänka priset med minst 80% (till ett P/E på 10-15).
Då har man visserligen gjort någon annan väldigt förmögen, men man har bara tagit in 1-2% av statsskulden.
3) Dessa super-miljardärer har dessutom oftast skapat sin förmögenhet ur ingenting, och under sin livstid. Det är inte som på 1700-talet när bönderna stomade adelns slott.
Och då inställer sig frågan: Varför döda gåsen som värper guldägg?
Är det bara för att pöbeln skall känna en stund av kortsiktig glädje innan mörkret faller och hungern slår till? Innan de nya kinesiska ägarna inför 9-9-6?

I längden håller USA på att bli strategiskt och ekonomiskt "overstretched" på i princip samma sätt som det brittiska imperiet hade blivit på 1930-talet. Man har för stora åtaganden runt om i världen och det dränerar både den militära och ekonomiska förmågan. Dessutom är den industriella basen eroderad, till stor del förflyttad ill (eller under konkurrens från) Kina och andra låglöneländer med en växande teknikindustri.

Så länge USD är den dominerande valutan i världen sitter USA säkert, men att 19% av statsbudgeten går till räntor på statsskulden är absurt och det får konsekvenser för den övriga budgeten.

Frågan är vad/vem som tar över när Pax Americana är över. I euroland ligger den genomsnittliga statsskulden på nästa 90 % av BNP. Italiens statsskuld är högre än USA:s räknat som % av BNP. Frankrikes statsskuld skenar mot amerikansk nivå. Jag tror inte att EU med EUR har tillräckliga finansiella och militära muskler för att på allvar utmana USA ens på sikt.