Erik J Olsson professor teoretisk filosofi - om kvinnodominansen i statsförvaltningen

Avsnittet är ett sommarprat (radioprat) där Erik G. Olsson driver en tydlig tes: han menar att Sverige håller på att feminiseras på statsnivå, och att detta får (eller kan få) följder för politikens inriktning och för hur rättssystemet tillämpas och upplevs.

Han inleder med att stanna upp vid en iakttagelse om maktpositioner: allt fler partiledare och politiska ansikten upplevs som kvinnor. Därifrån gör han en större fråga av det hela—om Sverige rör sig mot något han beskriver som ett “matriarkat” (där kvinnor i praktiken sätter dagordningen), även om han inte presenterar detta som en formell omvälvning i sig. Tonen är mer analyserande och provocerande än strikt vetenskaplig: han vill skapa en debatt om vilka effekter könsfördelning kan ha när den blir dominerande.

Därefter kommer han in på deras gemensamma bok (skriven med Katarina Grönqvist Olsson). Boken presenteras som en kartläggning av hur staten—och dess institutioner—blir mer feminiserade. Han kopplar också resonemanget till en tidigare bok, och beskriver det som att man försökt sätta ord på en utveckling som man menar inte granskas ordentligt i offentligheten. Han antyder att det finns en norm i debatten som gör att sådana frågor (om könsmakt och konsekvenser) blir svåra att diskutera öppet, och att man därför underskattar vad förändringen kan leda till.

En central del i hans resonemang handlar om skola och den tidiga socialiseringen. Han tar upp att kvinnor i större utsträckning blivit norm i lärar- och elevvärld (och i praktiken även i betygssättning och bedömning), och han knyter det till att institutioner i sin tur tenderar att belöna vissa sätt att vara och fungera. Han menar att det i sin tur kan påverka hur samhället formar framtida attityder, förmågor och “rätt” beteenden—så att konsekvenserna i längden blir politiskt relevanta.

Han går sedan över till staten som system: hur styrning, signaler och prioriteringar faktiskt uppstår i myndighetsvärlden. Hans argument är att när myndigheter blir kvinnodominerade blir också de drivkrafter som präglar dem annorlunda. Han beskriver detta som en sorts tröghet eller brist på motkraft: om beslutsnivåerna saknar tillräckliga motbilder (eller om de domineras av ett fåtal perspektiv) så kan det bli svårare att korrigera kursen. Här blir hans retorik tydlig: han vill visa att jämställdhet inte bara är “lika villkor” i princip, utan även handlar om vem som faktiskt sitter i positionerna som sätter gränser, ramar och styr signalerna.

I den här delen kommer han också in på hur jämställdhetsmål och jämställdhetsintegrering fungerar i staten. Han diskuterar hur man “arbetar med jämställdhet” i form av processer och mallar, men hans huvudpoäng är att processernas riktning ändå kan följa det sammanhang de finns i. Om en stor del av administrationen och expertisen är formad av ett visst perspektiv menar han att det blir en viss policy-effekt som kan dra åt ett håll.

När han sedan blir mer konkret gör han det genom att rada upp policyområden där han menar att det finns återkommande skillnader i vad kvinnor och män tenderar att prioritera. Han använder det som ett stöd för sin bredare tes: om stora grupper i staten har mer “ett” könsmönster, så får man också en större sannolikhet att beslut och utfall blir mer likriktade. Exempel han tar upp (i den här delens logik) är politikområden som kan beskrivas som: bistånd/asyl, miljö, syn på straff, syn på ordning/säkerhet, marknad och fördelningspolitik samt hur man ser på globalisering och kulturell pluralism. Poängen är inte att varje individ alltid tänker likadant, utan att en dominans kan flytta tyngdpunkten.

Efter policyexemplen går han vidare och knyter an till att han menar att det finns forskning/uppgifter om hur kvinnor och män röstar olika. Han säger (i linje med sin tes) att skillnaderna inte bara finns, utan också kan öka, och att politiska system därför kan “reagera” annorlunda beroende på vilka grupper som dominerar. Därför får han också sin fråga tillbaka: om staten i praktiken speglar eller förstärker sådana mönster, vad händer då med politiken över tid?

En annan viktig tyngdpunkt i texten är rättsväsendet. Han gör gällande att rättssystemet i Sverige i ökad grad blivit kvinnligt dominerat i relevanta roller (t.ex. bland domare och åklagare) och att detta—i hans tolkning—kan påverka hur man bedömer vissa typer av mål och vilket tolkningsklimat som växer fram. Han kopplar detta till juristutbildningen och framhåller att könsdominansen i systemet kan bli ännu större redan från rekryteringsledet.

Här går han sedan från mer övergripande resonemang till mer “case-baserade” exempel. Ett av dem rör ett konkret rättsfall där han tar upp dragqueen/hets mot folkgrupp som exempel (där han vill illustrera hur han uppfattar att rättsbedömningar kan få viss riktning). Han tar också upp en annan lagstiftningsfråga, kopplat till samtycke i sexuella brott. I det resonemanget lägger han särskild vikt vid hur han menar att utformningen och tillämpningen kan skapa särskilda effekter för unga mäns rättsliga utfall, i betydelsen att riskbilden kan se annorlunda ut och att vissa beviskedjor får mer eller mindre vikt.

Avslutningsvis knyter han ihop sin tes med ett personligt berättande. Han berättar om att han själv blivit åtalad i ett scenario där han menar att bevisningen varit för svag eller oriktig i förhållande till det beslut som följde. Han använder sin egen situation som exempel för hur han uppfattar att systemets logik kan slå fel—och han kopplar det tillbaka till sin huvudidé: att ökad jämställdhet och större blandning i rättsväsendets och statens beslutande nivåer kan minska risken för ensidiga bedömningar och därmed göra systemet mer rättvist.

Sammantaget är sommarpratet uppbyggt som en röd tråd:
1) en iakttagelse om att kvinnor dominerar allt fler maktpositioner,
2) en systemtes om att staten i praktiken feminiseras och därmed kan dra åt ett visst håll,
3) ett antal policy-områden där han menar att könsmönster kan påverka prioriteringar,
4) en särskild förlängning in i rättsväsendet där han vill visa hur könsmaktdynamik kan påverka bedömningar,
5) ett personligt fall som avslutande “bevis/illustration”.