Citat:
Ursprungligen postat av
confidential-user
Ja jag håller ju med om att det hade varit off att bänka tex Ayari, Ali & dom andra svartingarna men dock bygger det på att dom isf är klart bättre än vita konkurrenter (iaf jag har svårt att heja på Sverige mot Norge om det till och med är öppet praktiserande muslimer i laget men det kanske är som det är). Min poäng var iaf att belysa att det är faktiskt drygt 90 % svarta i allmänhet & i synnerhet väldigt många afrikaner i en europeisk sammandrabbning. När förändrades det blev jag nyfiken på osv.
Det blir dock en större fråga än så, att den som är bäst ska spela.
Om invandringen står för att befolkningen ökar, och att svenskar är statiska i det att de är svenskar (som tidigare räckte), medan hela världen blir en potentiell svensk genom invandring, att möjligheten finns i att invandra hit under många och mjuka villkor, är resultatet att svenskar tävlar om platser/mot alla andra nationers spelare i och med att de har getts ett svenskt medborgarskap. Det skapar en osund och oschysst indirekt konkurrens, som faktiskt kan göra att svenskar i mindre grad överväger sporten fotboll (i kombination med att det har blivit mer korrupt, våldsamt och konfliktfyllt inom sportens lägre divisioner), och då har en invandrare automatiskt och till synes rättvist tagit en plats, eftersom en folkundanträngning fungerar på flera plan samtidigt.
Medan koloniseringen av Afrika beskrivs som ett mörkt ihållande regnmoln, dystert och med problem som de fortfarande brottas med i sviterna av det, beskrivs i stället invandringen och kolonierna av främmande grupper här, med klyschor, slogans och att det krävs en positiv och lättsam livssyn för att det ska bli bra. Man beter sig som om invandringen inte kan påverka någonting på riktigt. Det är väl en försvarsmekanism från ansvariga politiker, men hos svenskarna sitter institutionen i ryggraden, och oavsett hur institutionen kom till, är tilliten alltjämt fortfarande rätt hög
För när ett folk har levt under en "stationär bandit" (och senare en nationalstat) i tusen år, så händer något med dem. Staten straffar de som fuskar, och belönar de som arbetar hårt, betalar skatt och följer reglerna. Över generationer skapas en djup, kulturell ryggrad - en social norm. Det är detta man brukar kalla "hög tillit" eller "institutionell intelligens", och man vet ungefär på förhand vad man får och att man kan lita på och till det. Problematiska svenskar är ändå aldrig inom den kategori som ett utanförskapsområde med invandrare är. Eller att svenskar är en risk för själva systemet.
Eftersom denna intelligens sitter i folket/svenskarna. Den förs över från föräldrar till barn vid köksbordet, genom sagor, genom skolsystemet och genom social kontroll från grannar. Det blir det kulturella operativsystemet.
Man kan likna Sverige och svenskarna vid ett ishockeylag, och invandringen vid ett fotbollslag.
Hockey är en speciell sport (jag själv har funderat mycket på det, och har läst en del om sportens historia), en exklusiv sport, mer en kulturell prövning än en sport, i att infrastrukturen är hård och kostsam. Den kräver "en hjärna" för man straffas hårdare i hockey om man som individ försöker att spela sitt eget spel där marginalerna oftast är typ noll, och är en disciplinär flaskhals för de barn och deras föräldrar som ger sig in i det. På samma vis som den kräver fysiska profiler av rätt slag, och har inte alls samma förlåtande attityd som fotboll har, i att flera olika profiler kan samexistera på samma lilla yta. Hockey har också många komplexa moment som görs samtidigt medan fotboll kan fungera även om någon bara är bra på en enda sak.
Att bygga en framgångsrik hockeynation (som Sverige, Kanada eller Finland) kräver exakt samma mjukvara som att bygga en välfärdsstat: hög tillit, extremt mycket ideellt arbete, långsiktig planering och en kultur som hyllar den som underkastar sig kollektivets regler. Hockey är, rent krasst, tillits- och ingenjörssamhällets ultimata sport.
Den svenska staten har historiskt sett har fungerat som ett hockeylag - extremt komplext, oförlåtande för regelbrott och helt beroende av stenhård gemensam disciplin. Jag tror inte att ett sådant samhälle överlever om man plötsligt försöker driva det som ett fotbollslag (invandringen), där alla förväntas kunna spela efter helt egna, flexibla förutsättningar, och där man ändå fortsätter att förvänta sig "frihet och skötsam" utan etniskt betonade parallellsamhällen, och kunna lita på den automatik som man har i svenskarna.
Sverige hade en bra balans i ordning och personlig frihet.