Det är dags att vi slutar titta på enskilda rykten och i stället gör en djup strukturell analys av vad som faktiskt pågick i Stockholms city den 28 februari 1986. När oberoende forskare och granskare slutligen tvingade fram detaljerna kring Säpos hemliga operation ”Cosi fan tutte” sprack den officiella versionen helt.
Vi måste analysera Tore Forsberg - inte bara som den gemytlige ”mästerspionen” han utmålades som i media, utan som den operativa knutpunkten i ett nätverk där Säpo, den militära underrättelsetjänsten (KSI) och dolda Stay Behind-strukturer överlappade varandra.
VEM VAR TORE FORSBERG?
För att förstå sprängkraften i detta måste man förstå vem Forsberg (1933–2008) faktiskt var. Han började som aspirant vid Stockholmspolisen 1956 och rekryterades till Säpo redan 1967. Mellan 1983 och 1998 var han chef för ryssroteln (kontraspionaget mot Sovjetunionen och Warszawapakten).
Forsberg var ingen dussintjänsteman; han var Sveriges i särklass tyngsta spionjägare under det kalla krigets slutskede. Det var han som ledde utredningen mot storspionen Stig Bergling och det var han som 1978 lyckades identifiera och fotografera den östtyske Stasi-chefen Markus Wolf (”Mannen utan ansikte”) under ett hemligt besök i Stockholm. Forsberg var en mästare på det dolda spelet, vilket gör hans agerande runt mordnatten extremt intressant.
De mörklagda dokumenten och ”Cosi fan tutte”
I decennier hävdade Säpochefen Sven-Åke Hjälmroth officiellt att Säpo inte hade någon personal i city under mordnatten. Det var en direkt lögn. När Palmeutredningen slutligen gick igenom den operative chefen Per-Göran Näss efterlämnade privata papper hittades ett hemligstämplat PM författat av just Tore Forsberg daterat först den 25 mars 1988.
Där avslöjas att en skarp underrättelseoperation - döpt efter Mozarts opera - utgick direkt från Forsbergs eget hem i Enskede under mordkvällen. Forsberg och fältagenten ”Rose” rörde sig runt Café Opera och Embassy Club mitt i det område där otaliga vittnen observerade män med walkie-talkies. Varför tog det en extremt erfaren rotelchef två år att skriva detta PM? Inom underrättelsevärlden görs sådant av en enda anledning: att samordna historier och skapa juridiska alibin inför framtida granskningar, precis som Granskningskommissionen (SOU 1999:88) senare slog fast.
DET BREDARE KALLA KRIGET-PERSPEKTIVET
För att förstå varför det krävdes dolda diarier och en systematisk mörkläggning måste vi lyfta blicken till de internationella kopplingarna:
- Operationer mot KGB: Forsbergs ryssrotel bedrev ett intensivt kontraspionage. Det har spekulerats i om ”Cosi fan tutte” var en del av den så kallade ”Illegalistutredning 80” - en jakt på djupt infiltrerade sovjetiska agenter i Stockholm. Om operationen krockade med eller övervakade paret Palme skulle ett avslöjande i närtid ha exponerat Sveriges mest känsliga underrättelsehemligheter för främmande makt.
- Stay Behind och CIA-kopplingar: Donald Forsberg (nära vän till Tore Forsberg, trots att de inte var släkt) har i förhör upplyst om att den militära underrättelsetjänsten KSI (Kontoret för särskild inhämtning) var involverad. Dessutom pågick vid tidpunkten en intensiv, gemensam verksamhet i Stockholm med buggningsexperter från amerikanska CIA. När bitar från det CIA-initierade Stay Behind-nätverket (så som den paramilitära Barbro-gruppen) granskas, ser vi att deras fältövningar pågick i city under samma period.
- Motståndarsidan på plats?: Det mest skrämmande är vad fältagenten ”Rose” själv uppgav i förhör med Palmeutredningen. Hon trodde att hon och Tore Forsberg under mordkvällen övervakades av både en spangrupp från Säpo och en spangrupp från ”motståndarsidan” (KGB).
EN STAT I STATEN UTOM DEMOKRATISK KONTROLL
Det vi ser är konturerna av parallella system runtom en av Sveriges mest inflytelserika polischefer. Säpo-toppen byggde en struktur där känsliga handlingar gömdes undan i privata gömmor i stället för att diarieföras enligt lag. Att blint köpa att fältagenter som ”Rose” nekar till walkie-talkies är att missa hur dessa organisationer fungerar.
Forsberg putsade efter pensioneringen på sitt eftermäle genom att ge ut böcker om spioneri och kontraspionage [swedishspymuseum.se]. Men sanningen är att om den här illegala mörkläggningen och de dolda dokumenten hade utretts förutsättningslöst i stället för att begravas under sekretessstämplar, hade historien sett helt annorlunda ut. I stället för att Tore Forsberg hyllades som en mysig spionhjälte i TV hade han, Näss och Hjälmroth med största sannolikhet ställts inför rätta för tjänstefel, osant intygande och undertryckande av urkund.
Sitt inte och tryck på era egna analyser. Hur knyter vi ihop ryssrotelns dolda operation med Stay Behind CIA:s närvaro och de faktiska WT-observationerna på Sveavägen?
Vi måste analysera Tore Forsberg - inte bara som den gemytlige ”mästerspionen” han utmålades som i media, utan som den operativa knutpunkten i ett nätverk där Säpo, den militära underrättelsetjänsten (KSI) och dolda Stay Behind-strukturer överlappade varandra.
VEM VAR TORE FORSBERG?
För att förstå sprängkraften i detta måste man förstå vem Forsberg (1933–2008) faktiskt var. Han började som aspirant vid Stockholmspolisen 1956 och rekryterades till Säpo redan 1967. Mellan 1983 och 1998 var han chef för ryssroteln (kontraspionaget mot Sovjetunionen och Warszawapakten).
Forsberg var ingen dussintjänsteman; han var Sveriges i särklass tyngsta spionjägare under det kalla krigets slutskede. Det var han som ledde utredningen mot storspionen Stig Bergling och det var han som 1978 lyckades identifiera och fotografera den östtyske Stasi-chefen Markus Wolf (”Mannen utan ansikte”) under ett hemligt besök i Stockholm. Forsberg var en mästare på det dolda spelet, vilket gör hans agerande runt mordnatten extremt intressant.
De mörklagda dokumenten och ”Cosi fan tutte”
I decennier hävdade Säpochefen Sven-Åke Hjälmroth officiellt att Säpo inte hade någon personal i city under mordnatten. Det var en direkt lögn. När Palmeutredningen slutligen gick igenom den operative chefen Per-Göran Näss efterlämnade privata papper hittades ett hemligstämplat PM författat av just Tore Forsberg daterat först den 25 mars 1988.
Där avslöjas att en skarp underrättelseoperation - döpt efter Mozarts opera - utgick direkt från Forsbergs eget hem i Enskede under mordkvällen. Forsberg och fältagenten ”Rose” rörde sig runt Café Opera och Embassy Club mitt i det område där otaliga vittnen observerade män med walkie-talkies. Varför tog det en extremt erfaren rotelchef två år att skriva detta PM? Inom underrättelsevärlden görs sådant av en enda anledning: att samordna historier och skapa juridiska alibin inför framtida granskningar, precis som Granskningskommissionen (SOU 1999:88) senare slog fast.
DET BREDARE KALLA KRIGET-PERSPEKTIVET
För att förstå varför det krävdes dolda diarier och en systematisk mörkläggning måste vi lyfta blicken till de internationella kopplingarna:
- Operationer mot KGB: Forsbergs ryssrotel bedrev ett intensivt kontraspionage. Det har spekulerats i om ”Cosi fan tutte” var en del av den så kallade ”Illegalistutredning 80” - en jakt på djupt infiltrerade sovjetiska agenter i Stockholm. Om operationen krockade med eller övervakade paret Palme skulle ett avslöjande i närtid ha exponerat Sveriges mest känsliga underrättelsehemligheter för främmande makt.
- Stay Behind och CIA-kopplingar: Donald Forsberg (nära vän till Tore Forsberg, trots att de inte var släkt) har i förhör upplyst om att den militära underrättelsetjänsten KSI (Kontoret för särskild inhämtning) var involverad. Dessutom pågick vid tidpunkten en intensiv, gemensam verksamhet i Stockholm med buggningsexperter från amerikanska CIA. När bitar från det CIA-initierade Stay Behind-nätverket (så som den paramilitära Barbro-gruppen) granskas, ser vi att deras fältövningar pågick i city under samma period.
- Motståndarsidan på plats?: Det mest skrämmande är vad fältagenten ”Rose” själv uppgav i förhör med Palmeutredningen. Hon trodde att hon och Tore Forsberg under mordkvällen övervakades av både en spangrupp från Säpo och en spangrupp från ”motståndarsidan” (KGB).
EN STAT I STATEN UTOM DEMOKRATISK KONTROLL
Det vi ser är konturerna av parallella system runtom en av Sveriges mest inflytelserika polischefer. Säpo-toppen byggde en struktur där känsliga handlingar gömdes undan i privata gömmor i stället för att diarieföras enligt lag. Att blint köpa att fältagenter som ”Rose” nekar till walkie-talkies är att missa hur dessa organisationer fungerar.
Forsberg putsade efter pensioneringen på sitt eftermäle genom att ge ut böcker om spioneri och kontraspionage [swedishspymuseum.se]. Men sanningen är att om den här illegala mörkläggningen och de dolda dokumenten hade utretts förutsättningslöst i stället för att begravas under sekretessstämplar, hade historien sett helt annorlunda ut. I stället för att Tore Forsberg hyllades som en mysig spionhjälte i TV hade han, Näss och Hjälmroth med största sannolikhet ställts inför rätta för tjänstefel, osant intygande och undertryckande av urkund.
Sitt inte och tryck på era egna analyser. Hur knyter vi ihop ryssrotelns dolda operation med Stay Behind CIA:s närvaro och de faktiska WT-observationerna på Sveavägen?