Vad innebär FN:s nya regler om utvisning vid våldtäkt för Sveriges rättspraxis?

Johan Forsells arbete med att lättare kunna utvisa våldtagare verkar ha burit frukt (Fria tider). Nu har UNHCR ändrat ståndpunkt i frågan (Göteborgsposten). Om jag har förstått saken rätt så ändras inte svensk lagtext på något sätt, men syftet är väl i stället att tolkning av lag samt praxis ska ändras iom. detta.

Kommer det att göra någon skillnad eller blir det Hilda och Ruben som fortsätter hitta kryphål i lagen för att fortsätta skydda sina älsklingar?

FN har inte mandat att stifta några lagar någonstans.

Vem Hulda och Ruben är framgår inte riktigt, men det verkar inte bättre.

Dock kan det ju tyckas lite märkligt resonemang egentligen, om man tänker efter. Om nu UNHCR:s konvention har starkt stöd, vilket man väl måste utgå från (annars måste man ju ifrågasätta deras mandat) så skulle det ju samtidigt vara så att många länder ju håller med om deras flyktingstatus och det skulle inte vara någon större fara med att bli utvisad.

Notera här att utvisning INTE betyder att man förpassar någon till någon slags husarrest i något specifikt land. Utvisning innebär bara att man beslutar att personen i fråga inte får befinna sig just Sverige, förvisso implicerar det hela Schengen/EU, men i övrigt står hela världen öppen i den mån andra länder tar emot personen (vilket är deras val).

Om nu det fanns stöd för tolkningen så skulle ju flyktingen kunna välja något av de många länder som tycker att våldtäkt av normalgraden inte är något som påverkar flyktingstatus.

Det påverkar inte särskilt mycket, det har alltid varit möjligt att utvisa flyktingar för våldtäkt. Det som hände är att en domstol valde att inte utvisa en flykting i ett specifikt fall eftersom de menade att våldtäkten inte var tillräckligt allvarlig i straffrättsligt hänseende. De gjorde alltså en något överdriven restriktiv tolkning av rättspraxis.

Detta fick uppmärksamhet i media vilket ledde till att regeringen såg en chans att plocka politiska poäng genom att skylla på FN istället för den svenska domstolen som faktiskt dömde i fallet. FN valde att klargöra att det självklart är proportionerligt att utvisa flyktingar som gör sig skyldiga till våldtäkt eftersom det är ett "synnerligen grovt brott", vilket är begreppet som används i konventionstexten.

Det måste dock påpekas att en utvisningsdom inte nödvändigtvis innebär att personen faktiskt kommer utvisas. Om det till exempel finns risk för tortyr eller liknande i hemlandet så föreligger det verkställighetshinder och då skjuts det upp tills hindret upphör eller att personen frivilligt lämnar Sverige.

Utvisas!?
Det kommer inte utvisas så pass många att det gör någon skillnad. Sverige fortsätter lunka mot målet, det ultimata multikulturella samhället.