Jag tror inte att alla västerlänningar någonsin kommer att kunna förstå oss muslimer och hur vi tänker. Glöm nu dumheter om att vi vill döda alla och liknande; sådant existerar framför allt i många människors föreställningar. Visst finns det muslimer som misstolkar religiösa texter, men islams officiella hållning, alltså den som den stora majoriteten av lärda genom historien varit överens om, är att man ska behandla andra väl oavsett tro, så länge de respekterar ens rätt att leva enligt sin egen övertygelse.
Många västerlänningar, kanske 20–30 procent i Sverige, exempelvis inom delar av KD:s och SD:s väljarkår, kommer ändå aldrig att köpa det. Mer än att förklara vad den etablerade islamiska traditionen faktiskt säger kan vi inte göra. Om man i stället väljer att fokusera på khawarijs tolkningar (khawarij betyder bokstavligen just grupper som lämnat den etablerade linjen), så är det förstås ett val man får göra.
Men tråden var egentligen tänkt att handla om något annat. Jag såg tidigare en artikel på Expressen om ett plagg med Jesusmotiv som visades på någon modevecka eller något. Skribenten menade att om man tycker att det är osmakligt så är man snarare pryd än religiös. Det fick mig att inse något.
https://www.expressen.se/kultur/sluta-vara-sa-pryd-klart--jesus-ska-vara-pa-trosan/
Jag tror nämligen att ingen, hur duktig psykolog eller kulturvetare han eller hon än är, någonsin kommer att kunna ge mig ett svar som jag verkligen förstår på den enkla frågan: varför? Varför väljer någon just Jesus till ett sådant projekt? Vad är det man ser i det som känns kreativt eller tilltalande?
Och där tror jag att jag till slut förstod något. Jag kommer nog aldrig att kunna förstå hur vissa västerlänningar tänker i den frågan; på samma sätt som många västerlänningar aldrig kommer att kunna förstå hur vi muslimer tänker.
Är det kanske där den verkliga klyftan ligger – inte i hat, utan i att vi ibland har så olika referensramar att vi helt enkelt inte kan förstå varandras sätt att se på världen?