Lite tankar.

I min uppfattning av verkligheten, vilken har varit en helt otrolig resa såhär långt, där jag velat förstå så många olika perspektiv som möjligt och rätta mig om jag gör fel utifrån mänskliga perspektiv, generella eller subjektiva kvittar. Vi alla har en bias oavsett. Det gäller rädslor, friheter och begränsningar. Rädsla för att dö och hamna i förklaringsmodeller eller perspektiv som skrämmer en, att hamna i definitioner av slavtillstånd till än det ena än det andra, ovilja att vara annat än det upplevda nuet.

Jag har i första hand ett intresse av mänskligheten och att försöka hitta en generell definition som alla kan leva genom, utifrån minst möjliga lidande. Alla som följer ledare kommer så småningom om bli bedragna eftersom ingen ledare förutom Gud är absolut.

Försöker jag vara en ledare? Nej, jag förstår hur grovt vilseledande språk kan vara och att "språk" förändrar histora, när som helst och hur som helst eftersom den största kunskapen förnekas.

Jag ser pengar varken som lösning eller ett problem oavsett långsiktigt eller kortsiktigt.

Om pengar ska vara en del av ett system kopplat till roller, behöver det av nödvändighet vara ärligt i åldrande genom teorin om "Stairway to Heaven" och att ingen ledare ska stå över den kunskapen. Alls eller överhuvudtaget. Det skapar djup existensiell förvirring i överlevnad och djup, djup kognitiv dissonans som inte alls känns som nötkräm för huvudet. För mig är det ingen hemlighet varför människor blir genuint galna.

Från spirituellt perspektiv har verkligheten kapat alla banksystem och ser det som verkligt och en helt normal del av livet. Det är inte alls sant att banker kopplat till teknologi ska vara mer verkliga än djupa spirituella kunskaper eller insikter.

Det är så vi åldras utifrån perspektivet att livet är föreställt genom Guds medvetande. Vilket inkluderar "Universum" och varenda ide du kan ha om det.

Det mest sanna hade varit att ha ett teknologiskt banksystem som grundar sig på karma. Där varje medborgare betalar skatt till en huvudpott, där den som söker Gud och sanning och kunskapen om allt, själv får välja vad denne tycker "resan" eller insikterna varit värda, där förhoppningsvis flest människor tackar för insikterna och väljer att avstå från pengar, väljer de pengar finns alltid vägar att nå dem för korrektion. Sanningen skulle vara karma oavsett, eftersom karma är en del av sanning. Det finns ingen absolut skillnad mellan hjärnan och allt som går att lära sig genom livet och teknologi. Man tror att det går att förvanska sanning genom historia, vilket är felaktigt. Sanningen är historia. Det är vad sanning är. Vad är frekvenser och hur når man dem? Är frekvenser en del av hjärnan som går att upptäcka? Hur och på vilket sätt? Hur påverkar olikheterna dig själv?

Karma är ingenting du lär dig. Karma är en upplevelse i systemet. I oändligheten kan detta kontrolleras, göras anspråk på, tas bort eller förvanskas, vilket går att förstå. Någonting jag vet om. Människor ska inte hålla på Gud genom åldrande och vad som är osanning i möjlig förståelse.

Om så vore fallet, kan dessa människor ta kontakt med mig, för att klargöra vad de vill mer ingående. Inte tvärtom. Jag vet vad som har hänt och inte och varför. Tror man att Gudomliga illusioner är att leka med genom att uteslutande projicera så tror man helt enkelt fel. Sanningen är att jag alltid anat.

Åldrande är inte nödvändigt den enda sanna vägen. Lyd eller sug den Gudomliga kuken. Ert folk räddar er inte längre.

Förstår någon, eller låtsas ni annat?

Tell you what. När du skitit på dig i en svart sopsäck, så vet jag att du följer mig rätt och riktigt.

Cry at the same time? Nej nej, skita på sig samtidigt över en sopsäck. Då har vi hittat rätt. Det är då vi vet att vi är en. Aldrig innan. Om ni, mina lärljungar, vill lära er mer om hur man skiter på sig ordentligt så kan jag guida er genom det i er upptäcktsfärd genom livet. Kvittar vilken roll du spelar.

Verkligheten är all kunskap och det utspelar sig. Där vissa försöker leka Tarzan utan att ens våga mötas på lika villkor. We know the drill by now. Sigh.

Pusslet är nödvändigt genom varje roll. Känn eran herre. Like, no shit? Lek inte dumma.

"Men allt som har hänt här och där?". Jajamen. Du såg och kände rätt och riktigt. Gått igenom samma urin själv. Det är lite det vi vill lära oss genom repetition, så mycket och så ofta som möjligt. Så att hjärnan lär sig riktigt på djupet, gärna överlappande. Den ska knådas. Det är målet. Ju mer den knådas, desto mer lär du dig om rätt och fel och att livet är som The Matrix.

Du kan typ pysa till affärn och skita på butiksgolvet, då lär du dig ännu en läxa, nämligen den att varenda butiksmedarbetare kommer titta på dig, logiskt osammanhängande.

Ynkryggar äger banker och pengar i överflöd för att "köpa sig fria" från ansvar. De får sin utsökta plats i helvetet till slut. För ingenting med det har än så länge med sanning eller karma att göra. Ni ville dansa? Kom. Hur skapas människor som flyger in i skyskrapor? Fundera lite över det och ta det djupt, djupt på allvar. I min bok är det färdigskojat sedan länge såvida man inte mumsat i sig existensiell solipsism och hjärnknådning bortom Israels gränser.

Vi har en oändlighet på oss. Duger inte det kan vi alltid reinkarnera eftersom Gud tillåter allt. Varför skulle det vara annorlunda? Gud är oändlig kärlek för det är vad du minst hade kunnat ana. I härlig kunskap om det skapar vi oss själva i repetitiva relativa tankar. Som inte riktigt når det Absolut Gudomliga. Utan en liten ljuspunkt som har svårt att blomstra ut fullständigt. Låt den vila där. Så småningom kommer vi alla få plats. För det har Gura lärt mig.

Men tänk om inget är verkligt, vi kanske lever i en simulation.

Misstänker att du behöver en hjärna för att förstå din egna definition av vad en simulering är. Var pågår simuleringen? I någonting som existerar som verkligt?

Du har ingen anledning att vara otrevlig men för din kännedom så kan jag meddela att en hjärna, det har jag.

Jag läste inte hela din TS, snabbläste mest. Det är mycket jag instämmer med och förstår vad du menar. Kan tillägga att jag anser vi inte är gjorda för att leva så som det är nu med så mycket destruktivt, förtryck + annat negativt. Negativa energier.. Så vem säger att det på Tellus är verkligheten. Jag är inte programmerad till att vara här iaf. Har aldrig känt mig hemma. Känner mig missanpassad, har alltid gjort. Så simulering kanske var fel ordval.

Var inte otrevlig, det var ironi.

I min uppfattning av verkligheten, vilken har varit en helt otrolig resa såhär långt, där jag velat förstå så många olika perspektiv som möjligt och rätta mig om jag gör fel utifrån mänskliga perspektiv, generella eller subjektiva kvittar. Vi alla har en bias oavsett. Det gäller rädslor, friheter och begränsningar. Rädsla för att dö och hamna i förklaringsmodeller eller perspektiv som skrämmer en, att hamna i definitioner av slavtillstånd till än det ena än det andra, ovilja att vara annat än det upplevda nuet.

Jag har i första hand ett intresse av mänskligheten och att försöka hitta en generell definition som alla kan leva genom, utifrån minst möjliga lidande. Alla som följer ledare kommer så småningom om bli bedragna eftersom ingen ledare förutom Gud är absolut.

Försöker jag vara en ledare? Nej, jag förstår hur grovt vilseledande språk kan vara och att "språk" förändrar histora, när som helst och hur som helst eftersom den största kunskapen förnekas.

Jag ser pengar varken som lösning eller ett problem oavsett långsiktigt eller kortsiktigt.

Om pengar ska vara en del av ett system kopplat till roller, behöver det av nödvändighet vara ärligt i åldrande genom teorin om "Stairway to Heaven" och att ingen ledare ska stå över den kunskapen. Alls eller överhuvudtaget. Det skapar djup existensiell förvirring i överlevnad och djup, djup kognitiv dissonans som inte alls känns som nötkräm för huvudet. För mig är det ingen hemlighet varför människor blir genuint galna.

Från spirituellt perspektiv har verkligheten kapat alla banksystem och ser det som verkligt och en helt normal del av livet. Det är inte alls sant att banker kopplat till teknologi ska vara mer verkliga än djupa spirituella kunskaper eller insikter.

Det är så vi åldras utifrån perspektivet att livet är föreställt genom Guds medvetande. Vilket inkluderar "Universum" och varenda ide du kan ha om det.

Det mest sanna hade varit att ha ett teknologiskt banksystem som grundar sig på karma. Där varje medborgare betalar skatt till en huvudpott, där den som söker Gud och sanning och kunskapen om allt, själv får välja vad denne tycker "resan" eller insikterna varit värda, där förhoppningsvis flest människor tackar för insikterna och väljer att avstå från pengar, väljer de pengar finns alltid vägar att nå dem för korrektion. Sanningen skulle vara karma oavsett, eftersom karma är en del av sanning. Det finns ingen absolut skillnad mellan hjärnan och allt som går att lära sig genom livet och teknologi. Man tror att det går att förvanska sanning genom historia, vilket är felaktigt. Sanningen är historia. Det är vad sanning är. Vad är frekvenser och hur når man dem? Är frekvenser en del av hjärnan som går att upptäcka? Hur och på vilket sätt? Hur påverkar olikheterna dig själv?

Karma är ingenting du lär dig. Karma är en upplevelse i systemet. I oändligheten kan detta kontrolleras, göras anspråk på, tas bort eller förvanskas, vilket går att förstå. Någonting jag vet om. Människor ska inte hålla på Gud genom åldrande och vad som är osanning i möjlig förståelse.

Om så vore fallet, kan dessa människor ta kontakt med mig, för att klargöra vad de vill mer ingående. Inte tvärtom. Jag vet vad som har hänt och inte och varför. Tror man att Gudomliga illusioner är att leka med genom att uteslutande projicera så tror man helt enkelt fel. Sanningen är att jag alltid anat.

Åldrande är inte nödvändigt den enda sanna vägen. Lyd eller sug den Gudomliga kuken. Ert folk räddar er inte längre.

Förstår någon, eller låtsas ni annat?

Tell you what. När du skitit på dig i en svart sopsäck, så vet jag att du följer mig rätt och riktigt.

Cry at the same time? Nej nej, skita på sig samtidigt över en sopsäck. Då har vi hittat rätt. Det är då vi vet att vi är en. Aldrig innan. Om ni, mina lärljungar, vill lära er mer om hur man skiter på sig ordentligt så kan jag guida er genom det i er upptäcktsfärd genom livet. Kvittar vilken roll du spelar.

Verkligheten är all kunskap och det utspelar sig. Där vissa försöker leka Tarzan utan att ens våga mötas på lika villkor. We know the drill by now. Sigh.

Pusslet är nödvändigt genom varje roll. Känn eran herre. Like, no shit? Lek inte dumma.

"Men allt som har hänt här och där?". Jajamen. Du såg och kände rätt och riktigt. Gått igenom samma urin själv. Det är lite det vi vill lära oss genom repetition, så mycket och så ofta som möjligt. Så att hjärnan lär sig riktigt på djupet, gärna överlappande. Den ska knådas. Det är målet. Ju mer den knådas, desto mer lär du dig om rätt och fel och att livet är som The Matrix.

Du kan typ pysa till affärn och skita på butiksgolvet, då lär du dig ännu en läxa, nämligen den att varenda butiksmedarbetare kommer titta på dig, logiskt osammanhängande.

Ynkryggar äger banker och pengar i överflöd för att "köpa sig fria" från ansvar. De får sin utsökta plats i helvetet till slut. För ingenting med det har än så länge med sanning eller karma att göra. Ni ville dansa? Kom. Hur skapas människor som flyger in i skyskrapor? Fundera lite över det och ta det djupt, djupt på allvar. I min bok är det färdigskojat sedan länge såvida man inte mumsat i sig existensiell solipsism och hjärnknådning bortom Israels gränser.

Vi har en oändlighet på oss. Duger inte det kan vi alltid reinkarnera eftersom Gud tillåter allt. Varför skulle det vara annorlunda? Gud är oändlig kärlek för det är vad du minst hade kunnat ana. I härlig kunskap om det skapar vi oss själva i repetitiva relativa tankar. Som inte riktigt når det Absolut Gudomliga. Utan en liten ljuspunkt som har svårt att blomstra ut fullständigt. Låt den vila där. Så småningom kommer vi alla få plats.