Vårda vänskap ensam

Jag är ofta den som upprätthåller vänskaper. Gamla som nya. När jag upphör att höra av mig en period så är det mer eller mindre tyst från den andre personen. Jag är trött på att hålla igång vänskaper ensidigt. Jag har bestämt mig för att hellre leva mer ensam än att alltid vara den enda som vårdar vänskapsrelationen.

Upplever ni samma?

Nej mina vänner hör av sig lika mycket som jag gör!

Har upplevt samma
Men brutit med såna kontakter

Jag känner igen mig. Jag ger och ger men får inget tillbaka. Därför jag är ensam och utan vänner. Alls har redan sina etablerade kompisgäng. Jag har försökt på vänsidor, hobbysidor, kollegor. Men allt är bara ytligt och falskt.

Du är verkligen inte ensam

Hur ofta får du höra:
”Förlåt jag är så dålig på att höra av mig” ?

Alltid den kommentaren!

Tror dock att det stämmer. Min bästa vän är sämst på att höra av sig

Yes samma här. Vet inte varför men det måste ju bero på en själv även om man inte förstår varför.
Även vänner jag känt i över 30 år så är det alltid jag som måste höra av mig. Även i gruppchatt så får jag knappt respons medan andra alltid får.

Så har också slutat höra av mig. Bryr mig inte om dessa människor längre. Det som är fantastiskt med att bli äldre är att man slutar bry sig.

Japp absolut, så har jag också gjort, slutat höra av mig och när det varit tyst för länge så försvinner numret ur min mobil.

Visst måste man vårda sin umgänges krets men det ska absolut inte vara ensidigt.
Kan inte säga jag saknat de som slutat höra av sig men o andra sidan, med min diagnos så har jag den stora fördelen att jag inte upplever ensamhet, det är bara ett logiskt begrepp för mig som jag aldrig upplevt så det gör ju det såklart lättare att göra sig av med folk.

Kan ju vara att folk inte hör av sig för att dom tröttnat på mig eller mitt beteende eller vad dom nu skulle kunna vara ängsliga över men om jag inte duger som jag är så får det vara inte fan ska man ha människor runt sig som man behöver spela teater för.

Nej..

Genuin vänskap behöver inte upprätthållas
Vi kan höras en gång om året och fortfarande vara nära vänner. Jag har vänner runt om i halva världen, är vi inte vänner om vi inte ringer upp varandra ibland och frågar hur läget är?

Jag har svårt att hålla kontinuerlig kontakt med för många. Vill man nå mig så ringer man eller skickar ett sms annars är jag upptagen på annat håll där någon ringt eller skickat ett sms. Ingen har tid med att hålla kontinuerlig kontakt, du kanske har 1-2 vänner och tycker det är enkelt men vad ska vi som har flera vänner göra? Blir ju ett heltidsjobb och det har jag verkligen inte tid med.

Nej upplever inte samma. Jag får aldrig vara "i fred" här, det rings hela tiden och ska göras grejer. Allt från att grilla till att åka till USA (vem fan vill dit?) och skit, vill mest vara i fred.

Tvärt om för mig. Kan ha väldigt svårt att höra av mig. Har mkt med min självkänsla att göra. Dock har man varit med om mkt ensamhet/mobbning/våld/utanförskap/missbruk och blivit dåligt behandlad av nära vänner förut.
T.ex. relativt nyligen då ingen dök upp på min födelsedag även fast jag oftast dyker upp på det mesta... Men så är livet. Jag bestämde mig för att födelsedagar inte är så viktiga. Har fortfarande vänner, men kanske inte förväntar mig nåt av nån längre.

Folk är olika och jag funkar jättebra i vänskapsrelationer både med folk som hör av sig ofta eller mer sällan.
Det är inte ett kvitto på relationen enligt mig.

Men förstår vad du menar. Men det har gjorts experiment. Dom med flest vänner är dom som hör av sig mest. Så... Det är på det stora hela ingen "uppoffring" från din sida när det leder till ditt eget sociala liv. Men är du trött på dina vänner så skaffa nya.
Har en kompis som verkligen inte kan stötta mig som vän och det funkar inte för mig. Det är liksom bara att inte vara elak i fem minuter. Men aa vissa är ju som dom är.