Mina två värsta "icks" på dejtingsidan

Visst är det så, offerkoftan är intatuerad och när nätdejtingen misslyckas så är det självklart männen det är fel på.

TS värsta icks är dessutom rätt talande för hur många kvinnor beter sig på nätet, de letar efter fel på killar och män innan de ens har träffats.

Jag tror att du får tänka om lite.

Min mormor, morfar, farmor och farfar 60+ har Snapchat och väldigt många av deras vänner, det är ett smidigt sätt att kommunicera tycker de.

Att vara en "trevlig prick" är en komplimang, en trevlig prick vill man lära känna, en trevlig prick vill man göra saker tillsammans med och dejta.

Om du söker äkta män i din egen ålder så är det viktigaste för dem att du är trevlig, snäll, rolig mm.
Utseendet kommer i andra hand men om de inte hade tyckt att du såg bra ut så hade de aldrig matchat med dig utan tryckt bort dig.

Många kvinnor som vill ha bekräftelse och komplimanger blir så ointressanta för att allt bara ska handla om yta istället för personlighet.

Om du söker någon att åldras tillsammans med så vill du väl ha någon som ser dig?
Annars blir du utbytt mot en som är ung och snygg efter en tid.

Nu vet jag inte hur gammal du är men jag snackar med mängder med folk på snap som är närmare 40 iaf men kanske finns nån gräns däromkring. Det är knappast illa menat, är bara att det är ett enklare chattforum. (Men jag och mina kompisar har också haft snap i 15+ år så det faller sig naturligt). >Föreslå ett annat chattrum då. Ni kan ju köra whatsapp, messenger eller vad som helst.

Trevlig prick känns dock 1950-tal nästan, aldrig hört någon säga det och ja det låter sjukt osexigt haha.

Det ska du aldrig göra men du kan ju inte då börja med att vilja blocka alla som vill använda snapchat om nu 90% frågar efter det. Det logiska då är ju att antingen skaffa snapchat om du inte har det eller föreslå nåt annat. Fattar inte varför det skulle vara en sämre chatt heller.

Men alltså VARFÖR har man ens Whatsapp??? De enda jag vet som behöver det är yrkeskriminella och spammare från Nigeria.

Och varför hänger man på snapchat? Varför inte bara skicka ett sms om man vill något..? Inget är ju enklare än sms.

För att telefonen plingar hela tiden.

En ny vän = 20 suspekta vänförslag - ännu mer pling på telefonen, vilket jag INTE gillar: "Mustafa20 vill bli din vän." Okej men VEM FAN ÄR MUSTAFA20????

För att folk har löjliga avatarer och skickar löjliga saker som personliga emojis. Exempel: jag är en sushi, eller jag är en vattenmelon. Jättekul! Jag förstår om man använder detta till att prata med sina barn.

Men varför skulle en vuxen person vilja hänga på snapchat? Det är uppenbart en app för barn och tonåringar. Eller ännu värre: sliskiga killar som försöker få nakenbilder av kreti & pleti 🤮

Ehhhh, Whatsapp är väl den största och mest använda chatten i hela världen. Mest populär nästan överallt. Vad använder du själv och varför är det du använder bättre? Ska de blocka dig för att de inte gillar din chatt-app? Helt orimligt.

Ahhh, du kör sms. Ja man gjorde ju det back in the days men jag har nog inte ens använt sms-funktionen på min telefon på 3 år. Men är nog också en åldersfråga. Men vad jag ville säga är att du givetvis inte ska döma någon efter hur de vill kommunicera. Det är ju bara ett förslag. Skriv då att du vill köra med sms, inte svårare än så.

Men ursäkta mig nu, vad är det för fel med att sms:a? Är det för att du inte kan visa alla hur många vänner du har?

hahaha nej jag vet faktiskt inte varför, bara att inga av mina vänner använder det. Tror det går tillbaka till att det var gratis att skriva på appar men kostade att skicka SMS. Går givetvis lika bra, igen tror jag det bara har med att göra hur man växte upp med mobilen.

Grupptryck alltså. Bra orsak.

Det var 800 år sedan meddelanden kostade pengar. Snapchat kom långt senare.

I rest my case. Och kommer hålla hårt på denna princip framåt.

OK, säger inte emot dig alls och man ska ha principer. Skriv det då, tror ingen tar illa upp för att du inte vill ha snapchat eller whatever utan SMS:a. Jag ser bara inte problemet.

En till story, om att våga chansa lite..

Som rätt nybliven singel satt jag med två biljetter till en koncert på Dalhalla med en världsartist. Skrev i min profil att jag önskade sällskap, eller som en dejt utöver det vanliga. En kvinna i uppland svarade. Ordväxlade, böt tfn.nr, sms, telefon, videomöte. Beslöt att jag tar nattåget ned. Hon mötte upp vid tåget i svinottan med sin bil. Gemensam färd till Rättvik där jag hade bokat hotel. Klickade inte riktigt på "det" viset, men vi hade lätt att umgås. Checkade in, en tur till Bolaget, festade, koncertbuss till Dalhalla. Dan efter tillbaks till henne, grillkväll hos henne långt ut på landet. Nästa dag skjutsade hon mig till tåget igen. Behöll kontakt, hösten efter åkte vi på en resa till Krakow. Vintern efter besökte hon mig. Inget sex, platonisk vän. Vi skapade nya minnen tillsammans, någon gång per år har vi ännu kontakt. Vi vågade och vi vann.