Det sägs ju att det ofta är de unga som står för språkutvecklingen. Den unga generationen tar ofta ”smarta genvägar” som att säga ”gö” istället för ”göra”. Alla fattar ju vad de menar ändå.
Historiska exempel på lyckade förkortningar som ungdomar drivit igenom är till exempel ”ska” som uppstått ur ”skall”, ”är” som uppstått ur ”äro” och ”något” som uppstått ur ”någonting”. Ingen motsätter sig väl dessa lyckade förkortningar idag.
Det är här jag tänker att vi kan ta det ett steg längre och lyssna på vad de verkligt unga använder för slang. Jag tänker då främst på bebisar. Många anser att de är fel ute när de uttalar ”r” som ”j”. Men i själva verket kanske de är språkgenier som genomfört en genial förenkling av svenska språket?
För hur ofta behöver man egentligen säga ”r”? Inte ofta. Det går lika bra att ersätta med ”j” i de allra flesta fall. Då sparar vi in en bokstav i alfabetet. Vilket får fiffiga följdeffekter som att vi kan ta bort r-tangenten på datorer och ersätta med någon annan kul tangent. Och att det blir lättare att lära sig svenska.
Testa själv! Vem kan egentligen motstå frestelsen att säga ”jymdjaket” istället för rymdraket? Inte många! Det är bara samhället som undertrycker den festliga impulsen.
Eller varför inte ”jaketmotoj” eller ”jymdpjogjam””? Och röntgenapparat kan med fördel bli ”jöntgenappajat”.
Och Riksbanken skulle nog ta sig själva på lite mindre allvar om det hette Jiksbanken. För att inte tala om de självgoda typerna på jegejingskansliet.
Det funkar även på namn! Varför säga Robert när man kan säga Jobert? Roland när man kan säga Joland? Göran när man kan säga Jöjan?
Om du har barn i lågstadiet som redan lärt sig säga den olyckliga bokstaven ”r” men vill lära dem av med det har jag ett stensäkert knep. Säg bara till dem att det blir ”kojv stjoganoff” efter skolan. Det gör succé varje gång!
Efter den smaksensationen lär de aldrig mer vilja säga ”r”.
Nå, är det dags att lyssna på den unga generationen och ta efter dem? Göra som de coola kidsen och sluta säga ”r”?
För en samhällsfrämjande besparing av en onödig bokstav i alfabetet.
Historiska exempel på lyckade förkortningar som ungdomar drivit igenom är till exempel ”ska” som uppstått ur ”skall”, ”är” som uppstått ur ”äro” och ”något” som uppstått ur ”någonting”. Ingen motsätter sig väl dessa lyckade förkortningar idag.
Det är här jag tänker att vi kan ta det ett steg längre och lyssna på vad de verkligt unga använder för slang. Jag tänker då främst på bebisar. Många anser att de är fel ute när de uttalar ”r” som ”j”. Men i själva verket kanske de är språkgenier som genomfört en genial förenkling av svenska språket?
För hur ofta behöver man egentligen säga ”r”? Inte ofta. Det går lika bra att ersätta med ”j” i de allra flesta fall. Då sparar vi in en bokstav i alfabetet. Vilket får fiffiga följdeffekter som att vi kan ta bort r-tangenten på datorer och ersätta med någon annan kul tangent. Och att det blir lättare att lära sig svenska.
Testa själv! Vem kan egentligen motstå frestelsen att säga ”jymdjaket” istället för rymdraket? Inte många! Det är bara samhället som undertrycker den festliga impulsen.
Eller varför inte ”jaketmotoj” eller ”jymdpjogjam””? Och röntgenapparat kan med fördel bli ”jöntgenappajat”.
Och Riksbanken skulle nog ta sig själva på lite mindre allvar om det hette Jiksbanken. För att inte tala om de självgoda typerna på jegejingskansliet.
Det funkar även på namn! Varför säga Robert när man kan säga Jobert? Roland när man kan säga Joland? Göran när man kan säga Jöjan?
Om du har barn i lågstadiet som redan lärt sig säga den olyckliga bokstaven ”r” men vill lära dem av med det har jag ett stensäkert knep. Säg bara till dem att det blir ”kojv stjoganoff” efter skolan. Det gör succé varje gång!
Efter den smaksensationen lär de aldrig mer vilja säga ”r”.
Nå, är det dags att lyssna på den unga generationen och ta efter dem? Göra som de coola kidsen och sluta säga ”r”?
För en samhällsfrämjande besparing av en onödig bokstav i alfabetet.
