Det sjunkande barnafödandet i Sverige är en direkt konsekvens av de ekonomiska trösklar som skapats under de senaste decenniernas marknadsreformer. För den som prioriterar familjers trygghet och ett stabilt samhälle, visar empiriska data att den liberala högerns politik är det sämsta alternativet.
Klassisk vänsterpolitik betraktade bostaden som en social rättighet, vilket dämpade hushållens skuldsättning. Genom högerns avregleringar och utförsäljningar av allmännyttan har bostaden blivit en spekulationsvara.
Detta tvingar unga familjer till extrema miljonlån, vilket gör hela samhällsekonomin sårbar för räntechocker och kriser. Dessutom skapar de skenande priserna i storstäderna en djup geografisk och social klyfta. Eftersom födelsetalen är högre på landsbygden (där boendet är billigare), visar det att högerns bostadspolitik i praktiken stryper barnafödandet i de ekonomiska tillväxtregionerna.
Genom införandet av osäkra anställningsformer som allmän visstid och slopad arbetsrätt har högern prioriterat arbetsgivares kortsiktiga flexibilitet framför arbetstagarens trygghet.
Ett stabilt samhälle bygger på förutsägbarhet. När unga vuxna i arbetarklassen tvingas stapla timvikariat på varandra kan de varken få bolån, planera sin ekonomi eller känna den trygghet som krävs för att våga bilda familj. Denna kroniska stress skapar en politisk och social misstro som splittrar samhällsgemenskapen på sikt.
Högern har radikaliserat "arbetslinjen" och hållit garantinivåerna i föräldraförsäkringen låga. Det gör att höginkomsttagare (med fasta jobb) har råd att skaffa fler barn, medan de i otrygga yrken tvingas avstå på grund av ekonomisk bestraffning under föräldraledigheten.
När barnafödandet koncentreras till en ekonomisk elit sjunker det totala födelsetalet till kritiska nivåer. Det leder till en demografisk kollaps med en snabbt åldrande befolkning, vilket tvingar fram massinvandring. Utan en stabil bas av unga som arbetar och betalar skatt i framtiden, blir det matematiskt omöjligt att finansiera morgondagens pensioner, sjukvård och äldreomsorg. Högerns politik undergräver därmed själva fundamentet för välfärdsstatens överlevnad.
Internationella jämförelser visar att oreglerade marknader, skenande boendekostnader och extrem karriärpress med Sydkorea och Japan som skräckexempel leder till akut demografisk och ekonomisk instabilitet. Genom att montera ner den nordiska modellen till förmån för marknadskrafter river högern upp den sociala trygghet som krävs för att ett samhälle ska kunna reproducera sig självt och förbli stabilt.
(FB) Den globala kapitalismen orsakar mänsklighetens demografiska kollaps