Håller Sverige på att bli ett u-land?

Nej det är ingen överdrift men det borde kallas failed state istället för u-land eftersom ett u-land i alla fall har ett mål att komma ut ur fattigdomen. Vad vi ser är en medveten förstörelse av väst enligt bl.a. genom Cloward-Piven strategin. Detta innebär att samhällsstrukturer som t.ex. vård, skola, infrastruktur och rättsväsendet kommer fallera/korrumperas.

Vi är ivarjefall inte längre ett i-land om man granskar hur man sminkat grisen i snart sagt allt som vi betalar för via skatten.
Skolan nuförtiden är ju närmast till ett kaos och mer en ren förvaring av ungarna, där 25 % i dag går ur skolan som funktionella analfabeter.
Vården har hopplöst långa köer osv.
Listan kan göras lång av allt som haltar fram rejält.
Jag skulle väl säga att ett u-land är vi inte än, men vi är på god väg dit.
I dagsläget skulle jag säga att Sverige är ett funktionellt u-land.

När regeringen Palme och riksdagen tog beslutet 1975, så var det inte någon stor fråga. Precis som du skriver, så insåg man inte konsekvenserna. Men du verkar inte känna till, vad regeringen Palmes initiativ och proposition 1975:26 främst handlade om. Det centrala var, att assimilering övergavs som ett mål för invandringen.

Den finlandssvenske forskaren Mats Wickström har skrivit en idéhistorisk avhandling om Sveriges förvandling. Här är en länk till en läsvärd artikel av Mats Wickström. Artikeln är hans lectio praecursoria.


http://www.tidskriftenikaros.fi/wp-content/uploads/arkiv/2014-3-4-media/wickstrom.pdf

Wickströms återger i artikeln en passus ur ett tal, som den socialdemokratiske riksdagsmannen och doktorn i statsvetenskap Hilding Johansson höll vid högtidlighållandet av Estlands nationaldag i Stockholm 26 februari 1967. Talet hölls alltså inför ett auditorium av nationellt medvetna ester:

”För att undvika onödiga motsättningar till det samhälle där man befinner sig behöver de som invandrat anpassa sig socialt och kulturellt till svenska förhållanden. Man bör undvika språkliga och kulturella isolat inom det svenska samhället. Detta är också den officiella svenska målsättningen.”

1967 var således den "officiella svenska målsättningen", att de som invandrar behöver anpassa sig socialt och kulturellt till svenska förhållanden, så att språkliga och kulturella isolat inte skulle uppstå i Sverige. Det var f.ö. den officiella inställningen även i andra västländer (med undantag av Kanada).

Men blott åtta år senare togs ett riksdagsbeslut med en diametralt annorlunda målsättning. Varför blev det så?

Mats Wickström anser, att forskningen om mångkulturalismens etablering i Kanada och Australien troliggör, att etniska aktivister "till exempel Invandrarutredningens samhällsvetenskapliga experter och tjänstemän" i realiteten ska ses som som "idédrivna politiska aktörer", vars insats är mycket betydelsefull.

De socialdemokratiska politiker med Olof Palme i spetsen, som skapade jordklotets mest extrema och avvikande invandringspolitik, var vidare helt medvetna om - eller de etniska aktivisterna kanske gjorde de svenska politikerna medvetna om - att implementeringen av s.k. "mångkultur" skulle kräva en massiv, systematisk indoktrinering (närmast hjärntvätt) av befolkningen.

När den här massiva, systematiska indoktrineringen väl var sjösatt - inte minst inom utbildningsväsendet - så blev det svårt, närmast omöjligt för gemene man att självständigt ifrågasätta och stå emot förkunnelsen. Kritik av invandringspolitiken blev omöjlig - priset för en kritiker blir uthängning i media, karriärförlust t.o.m. avsked.




Återigen.. du verkar inte ha satt dig in i vad som står i proposition 1975:26. Här är ett utdrag:


https://data.riksdagen.se/fil/901A899E-1277-496B-9552-E70BCF5C3783

Omläggningen av invandringspolitiken/integrationspolitiken 1975 kompletterades med att regeringen Palme gjorde det lättare att invandra. Det senare resulterade (naturligtvis) i en ökad invandring till Sverige och 1989 skärpte den socialdemokratiska regeringen kraven för flyktinginvandring (det s.k. Luciabeslutet 13 december 1989).

Vid nästa riksdagsval (1991) förlorade Socialdemokraterna emellertid makten och regeringen Bildt tillträdde. Regringen Bildt var beroende av Folkpartiet och Bengt Westerberg (ledare för Folkpartiet) hotade fälla regeringen, om inte gränserna åter öppnades.

När Socialdemokraterna sedan vann påföljande val (1994) gjorde man ingenting för att stävja invandringen dvs man återuppväckte inte sitt tidigare Luciabeslut från 1989. Tvärtom.



U-land, failed state, Libanon ... det finns många sätt att beskriva att Sverige, som vi kände det, är borta. Sweden is gone, sa David Goodhart i en intervju.

Det hoppas jag. Då kanske folk lär sig ett och ett annat.

Med tidö så närmar vi oss det stadiet.

Mycket bra replik. Jag lyfter på hatten.

Jag läste proposition 1975:26 år 2021 och länkade till den i en argumentationsväxling här i forumet den 30 aug 2021 (du kan hitta den med sök funktionen om du inte tror mig). Naturligtvis har jag glömt det helt, men din replik fick en klocka att klämta svagt långt bak i mitt huvud.


"Men blott åtta år senare togs ett riksdagsbeslut med en diametralt annorlunda målsättning.Varför blev det så?" Det är en bra fråga. Låt oss återkomma till den senare.


Rimligt.


Håller inte med, men vi tar det senare.


Jag har läst den, men minns inte helheten. Tack för att du påminner mig.


Ja den händelsekedjan är sorglig.

Kronologin är enligt följande:

1967 Assimilering verkar vara målet med all invandring.
1975 Assimilering är inte längre en målsättning. Den är ersatt av något annat och vad är det?

Det som ligger närmast till hands är att anta att målet från 1975 är integration. Ett magiskt ord som ingen egentligen kan definiera. Kanske integration menas som vänlig samexistens.

Min tolkning av 1975:26 skiljer sig från din. Det var aldrig meningen att Sverige skulle bli multikulturellt. Tanken var i stället att invandraren skulle underlättas att göra sitt val. Och det var binärt: Han kunde låta sig assimileras eller återvandra till sitt hemland. Här är den passage från 1975:26 jag fann mest intressant när jag grävde runt i arkiven:


Min tolkning av hela passagen ovan var då som nu, att assimilering var ett omöjligt mål som nu istället ersätts med "mjuk integrering" eller "återvandring". Det är enklare att återvandra till sitt hemland om språk och kulturell identitet bibehålls för de som saknar utsikt att kunna integreras eller assimileras. Insikten är att många människor bara är här temporärt. Passagen jag citerar ovan visar tydligt detta resonemang.

Jag vill också påpeka, åter igen, om min metafor från förra inlägget. Här är vad jag skrev:


Det tog tjugo/trettio år för kostnaden att dyka upp. De ansvariga kom undan med det utan kostnad. Man skyfflade över skulden för dessa utopiska visioner på nästföljande generationer i stället. Men vi måste också ge dem ett ärligt försvar: Invandringen var då hårt kontrollerad med passkontroller osv, och ingen, inte ens de mörkaste pessimister, föreställde sig den värld som väntade när Sovjetunionen föll.

Den ideologiska indoktrinering som hände kom inte från skolor eller Socialdemokratin eller "staten". Det var istället en anpassning till den nya "hyper verkligheten" som presenterades av internationella förmedlare av information. Världen var öppen när muren föll. Internet är världen. Din teori om Socialdemokraternas skuld till allt ont fungerar inte.

Tack för din replik.