Citat:
Ursprungligen postat av
Meiji
När den socialdemokratiska regeringen Palme 1975 lade om invandringspolitiken och lanserade mångkultur och massinvandring, så sjösatte man samtidigt en närmast nordkoreanskt omfattande indoktrinering genom media, skolan och myndigheter.
Jag skulle inte beskriva händelser och beslut på det sättet. Istället tror jag att kursändringen under mitten av sjuttiotalet av Palme m.fl, var ämnad enbart som politisk teater. Det var en moralisk/etisk statusmarkering inom utrikespolitiken. Framförallt inom FN som under sextio och sjuttiotalet betraktades som någotsånär relevant. Ingen människa i Sverige såg det sannolikt att vi skulle uppleva fotvandringar från Mellanöstern, genom Europa, till oss i norden.
Den östra gränsen till Sovjetunionen var omöjlig att penetrera i bägge riktningarna. Att ta en sydlig rutt över Medelhavet genom Italien, Grekland, Turkiet eller Spanien var lika omöjligt. Europeiska unionen innefattade ett betydligt mindre och mer nordvästeuropeiskt territorium. Vi var inte en del av denna mornade europeiska union. Passfrihet, öppna gränser osv existerade inte som idag.
Det fanns inga mobiltelefoner, internet eller GPS som kunde hjälpa människor ta sig genom okänd terräng eller kollaborera med personer och organisationer i resans riktning.
När Palme m.fl deklarerade Sverige som ett multikulturellt invandringsland tog man bort bromsklossarna från ett stillastående tåg på plan mark. Det var enbart politisk teater. De menade det inte, det var inte seriöst, och de ville inte ha detta multikulturella samhälle. De kunde komma undan med det utan kostnad. Det var demonstrativt fjäderviftande.
Citat:
Ursprungligen postat av
Meiji
Denna indoktrineringsmaskin uppmärksammas inte utan narrativet är, att befolkningen är "självhatande" och spontant (!) skulle ha "bestämt sig för att utplåna sig själva" - trots att alla (förmodligen även du) vet, att de som opponerat mot massinvandringen har förföljts, smädats, mist jobbet m.m. ... androm till varnagel.
Detta håller jag inte med om. Det fanns aldrig en omfattande indoktrinering genom media, skola samt myndigheter. Vi har istället en protestantisk pliktetisk kultur. Vi gör vad vi blir tillsagda, vi har genom plikt genomfört en mängd reformer under många hundra år. Vi skapar ett bättre samhälle gemensamt eftersom det är inbyggt i vår Svenska kultur. Vår moraliska impuls. Det är vår styrka men också vår svaghet: det är en styrka när vi är en monokultur, men styrkan löses upp och späds ut i en multikultur.
Den ursprungliga frågan i trådstarten är om Sverige är på väg att bli ett utvecklingsland. Det är vi inte. Vi är på väg att förvandlas till nordens Libanon. Vi är inte där ännu, och vi kan stoppa denna glidning, men vi bör studera Libanon för att förstå vår potentiella framtid.