När man tappar fattningen

2026-07-06, 18:54 #1

Medlem

Reg: Sep 2017

Inlägg: 3 064

Det händer då och då att jag blir förbannad.
Och just då i den stunden känns det bra att ryta till eller skriva en arg kommentar till t.ex. en kollega, mamma eller sambon.

Men efteråt så ångrar man i princip alltid det där man skrev i affekt. Och det gör att relationerna till andra blir sämre. Och så mår man dåligt och är stressad och har ångest efteråt.

Egentligen är det väl stress i grunden som gör att man flippar tillslut, när det blir för mycket.

Ge mig era tips på hur ni behåller ert lugn i dessa situationer.

Citera

2026-07-06, 18:59 #2

Medlem

Reg: Mar 2026

Inlägg: 859

Ett förslag är att minimera kontakten med folk som får dig att tända till.

Kollegor blir kanske svårt, men det går säkert att minimera även den kontakten. Sambo och mamma är enklare, du kan omvandla din sambo till särbo, då får du även knulla mer pga hon kommer uppleva dig som mer spännande om hon inte längre lever ihop med dig. Man ska minimera kontakten med smuts, precis som man inte går runt utomhus och plockar ruttnande sopor och tar hem dom till bostaden.

Ett annat förslag är ett klassiskt stoiskt tips. Påminn dig regelbundet åtminstone varje morgon men helst flera ggr varje dag, om att du kommer möta idioter, och då ska du komma ihåg att inte gå in i närkamp, utan istället bli passiv. Dra dig undan. Bli tyst x svara inte på tilltal. Vägrar du brottas i gyttjan med grisen, så kommer den inte vinna matchen.

__________________
Senast redigerad av Din-gamla-mamma 2026-07-06 kl. 19:03.

Citera

2026-07-06, 19:00 #3

Avstängd

Reg: Jul 2021

Inlägg: 3 687

du kan ju börja med att sluta chatta med folk via mobilen

Citera

2026-07-06, 19:21 #4

Medlem

Reg: Jun 2004

Inlägg: 13 533

Räkna till tio och går det för fort så räkna fårskallar.

Citera

2026-07-06, 19:29 #5

Medlem

Reg: Jul 2017

Inlägg: 5 486

Citat:

Ursprungligen postat av krakelibrankel

Det händer då och då att jag blir förbannad.
Och just då i den stunden känns det bra att ryta till eller skriva en arg kommentar till t.ex. en kollega, mamma eller sambon.

Men efteråt så ångrar man i princip alltid det där man skrev i affekt. Och det gör att relationerna till andra blir sämre. Och så mår man dåligt och är stressad och har ångest efteråt.

Egentligen är det väl stress i grunden som gör att man flippar tillslut, när det blir för mycket.

Ge mig era tips på hur ni behåller ert lugn i dessa situationer.

Mindfulness, det är ett säkert knep.

Till slut är sådana infall något man bara ser komma och sedan gå, utan att man agerar på dem.

En sufisk mystiker skrev följande på 1200-talet:
https://institutet-for-psykoterapi.se/2012/02/dikt-av-rumi/

Citera

2026-07-06, 21:48 #6

Medlem

Reg: Feb 2025

Inlägg: 3 352

Citat:

Ursprungligen postat av krakelibrankel

Det händer då och då att jag blir förbannad.
Och just då i den stunden känns det bra att ryta till eller skriva en arg kommentar till t.ex. en kollega, mamma eller sambon.

Men efteråt så ångrar man i princip alltid det där man skrev i affekt. Och det gör att relationerna till andra blir sämre. Och så mår man dåligt och är stressad och har ångest efteråt.

Egentligen är det väl stress i grunden som gör att man flippar tillslut, när det blir för mycket.

Ge mig era tips på hur ni behåller ert lugn i dessa situationer.

Man kan flippa på två olika sätt. Det ena är att man flippar för att man faktiskt vill göra den andra illa, det är alltså ens egna beslut som man känner sig tillfreds med. Det andra är att om man har mycket trauma som sitter i kroppen, så triggar det ens fight flight respons som gör att man måste flippa fast att man försöker kontrollera det och egentligen inte vill. Det låter som att du kanske försöker beskriva det sistnämnda.

Citera

2026-07-06, 21:54 #7

Medlem

Reg: Apr 2026

Inlägg: 872

Citat:

Ursprungligen postat av krakelibrankel

Det händer då och då att jag blir förbannad.
Och just då i den stunden känns det bra att ryta till eller skriva en arg kommentar till t.ex. en kollega, mamma eller sambon.

Men efteråt så ångrar man i princip alltid det där man skrev i affekt. Och det gör att relationerna till andra blir sämre. Och så mår man dåligt och är stressad och har ångest efteråt.

Egentligen är det väl stress i grunden som gör att man flippar tillslut, när det blir för mycket.

Ge mig era tips på hur ni behåller ert lugn i dessa situationer.

Skriftliga meddelanden är enkelt. Svara dagen/dagarna efter. Om det krävs svar omgående för att du är på jobbet så låtsas du som att någon kontrollant sitter på din axel och övervakar det du skriver. Personen som sitter på din axel behöver se så att skriver på ett sätt som du själv hade velat bli bemött och att du agerar professionellt så du kan sova lugnt utan att skämmas över ditt agerande.

Om det är samma och återkommande människor som gör att du tappar humöret så plocka bort dom ur din cirkel.

Privat händer det att jag smäller igen dörren, ger ifrån ett avgrundsvrål eller svär en mix med svordomar och hittepå ord. Man är ju bara människa. Har jag besök eller partner händer det att jag tar en promenad och återkommer till dispyten med orden ”jag har lugnat ner mig nu”

Först då kan jag prata igen.. Promenaden funkar även när känslorna blir översvallande. Behöver ibland prata med mig själv en stund då ehe

Citera

2026-07-07, 00:24 #8

Medlem

Reg: Jul 2014

Inlägg: 7 343

Det som gör en vansinning är oftast ointressanta saker som den andre försöker få en att tycka är intressant, eller saker som man inte kan tänka sig att ändra uppfattning om, men man känner sig osäker på sin ståndpunkt och det känns som om åsiktsskillnaden är hotfull. Man kan ha svårt för att acceptera att två människor har olika uppfattning om samma sak. Man kan känna sig tvingad att anta den andres uppfattning, och då skaver det inombords, man får ett utbrott efter ett tag.

Det bästa är om man spenderar mer tid på att igenkänna sin egen åsikt om det det pratas om, och den behöver man inte dela med sig. Agera efter eget huvud. Låt andra pladdra. Gör saker på ditt sätt, som om du aldrig hörde dem pladdra till att börja med. Finn det inre lugnet. Tillåt dig att stänga av öronen när det blir för mycket snack. Räkna till tio medan du går därifrån. Tänk på något du vill göra. Gå och gör det.

Citera

2026-07-07, 01:48 #9

Medlem

Reg: Apr 2014

Inlägg: 9 417

Det finns ett enkelt knep, och det är att medvetet observera den känslomässiga reaktionen, eller "triggern", så fort den uppstår.

En känslomässig reaktion fungerar ofta som en kedjereaktion. När den väl har triggats tenderar den att öka i intensitet. Ju längre du ignorerar den första reaktionen, desto starkare blir den, och desto större blir behovet av att den får komma till uttryck.

Med andra ord, ju snabbare du blir medveten om att en känslomässig reaktion har uppstått inom dig, desto snabbare kan den klinga av. Ju tidigare det sker, desto mindre intensivt blir uttrycket.

Det här är dock en reaktiv metod. Om du vill bli mer proaktiv behöver du träna upp och integrera ett grundläggande fridfullt psykologiskt tillstånd. Samtidigt är det just genom att använda den här reaktiva metoden om och om igen som du gradvis utvecklar det tillståndet.

Underskatta heller inte kraften i något så enkelt som att ta ett djupt andetag genom näsan och sedan andas ut långsamt genom munnen när du blir medveten om reaktionen.

__________________
Senast redigerad av particulum1 2026-07-07 kl. 01:51.

Citera

2026-07-07, 10:06 #10

Medlem

Reg: Jan 2025

Inlägg: 5 577

Citat:

Ursprungligen postat av krakelibrankel

Det händer då och då att jag blir förbannad.
Och just då i den stunden känns det bra att ryta till eller skriva en arg kommentar till t.ex. en kollega, mamma eller sambon.

Men efteråt så ångrar man i princip alltid det där man skrev i affekt. Och det gör att relationerna till andra blir sämre. Och så mår man dåligt och är stressad och har ångest efteråt.

Egentligen är det väl stress i grunden som gör att man flippar tillslut, när det blir för mycket.

Ge mig era tips på hur ni behåller ert lugn i dessa situationer.

Bäst är att inte bygga upp känslorna. Men det är lättare sagt än gjort.

Steg ett kan ju vara att du sammanställer VAD det var som gjorde dig upprörd.
Och sedan försöker hitta ett mönster.

Typiska saker är sådant där folk tar känslobaserade ställningstaganden. Politik och religion är vanligt. Men det finns annat också.

Om du lyckas identifiera orsaken till din upprördhet så kan du ägna dig att tänka igenom den. Och för varje gång du gör det, så kommer du troligen bli mindre och mindre upprörd. Och till slut kan du se saken mer sakligt. Och när du exponeras för det igen kommer du troligen inte bli upprörd.

Citera

2026-07-07, 19:34 #11

Medlem

Reg: Nov 2025

Inlägg: 1 029

Citat:

Ursprungligen postat av ekbo251

Bäst är att inte bygga upp känslorna. Men det är lättare sagt än gjort.

Steg ett kan ju vara att du sammanställer VAD det var som gjorde dig upprörd.
Och sedan försöker hitta ett mönster.

Typiska saker är sådant där folk tar känslobaserade ställningstaganden. Politik och religion är vanligt. Men det finns annat också.

Om du lyckas identifiera orsaken till din upprördhet så kan du ägna dig att tänka igenom den. Och för varje gång du gör det, så kommer du troligen bli mindre och mindre upprörd. Och till slut kan du se saken mer sakligt. Och när du exponeras för det igen kommer du troligen inte bli upprörd.

Känner att jag flippar.
De har försökt frälsa mig så länge. Det har haft motsatt verkan när jag märkt lite vad de gjort och försökt. Många av dem heter nåt med Pietro. Petrus. J.P Johan Petrus. John. Lärjungarna ska lära och mata fåret.

Ska försöka återge lite. Men jag håller på att skriva en lokal historisk bok. Det kanske kunde vara något för ts?

Jano och Robert mfl

Romans 13:1-2
Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva.

De förde mig mot självmordens brant. De högheterna bla som hanterade droger. Visste de vad de gjorde?
Undrar hur det går med jano och dom. Han är nog bara en vanlig sosse.
Jag gillar inte sättet ni gjorde det på.

Det var en märklig konfrontation på stan då, iscensatt. Vi skulle ju erkänna våra synder för varandra. Vår synd. Det där kunde ni lätt göra. Närsom. Dra ihop.
Märkligt arbete av kyrkans stenar. Var det all kärlek vi kunde mitt samhälle mata fram.

Ni skulle snillrikt fånga in mig. Provocera.

Jag kände mig väldigt anklagad från alla håll. Gud har rätt i sin dom över synden.
Jano och andra försökte fostra mig. De skulle föreställa kyrkliga. Företräda kyrkan.
De har hållt på. Som de kunde. de såg väl nåt. Vad kunde jag göra. Vad svårt det ska vara. De samarbeta med Fredrik då. Fredrik erbjöd mig 20 kr. Jano blev sur då jag tog emot det och vi brottades. Jag hade inte Jesus. Vi var påväg.

Janos syster var på kommun som min socialsekreterare. Klart jag förstod redan då att det var nåt på g när jano sen även var hos Kari "för å se när hans ormar fick mat". (Jag kanske var en orm som de skulle mata tills jag spräcktes).
Det skulle se ut som om Jano hade lämnat haschhegge till Kari.

Vilken jäkla apparat. Nu vet jag lite hur det ser ut.

Jag försöker prata med Robert om det här när jag var full och bitter. Så kommer jano mfl och har arrangerat en konfrontation på stan till mig. Ni försökte verkligen göra slut på mig. Utplåna mig så jag ville dö och absolut inte kunde/ville leva mer. Utan genom ett absolut mirakel. Eller att jag blir så dement att jag inte bryr mig. Minns.
Och brorsan fortsätter spela med.
Vilken sammansvärjning i Sverige.
Nu gör ni likadant. Spelare.

De har dödat mig länge. Knullat. Tattarkyrka med tattare.

Ni kunde hjälpt mig mycket tidigare men såhär skulle det gå i denna maskerad. De kommer aldrig berätta nåt utan fortsätter låta mig leva ofullvärdigt ovärdigt. Inte värdigt liv. Tack. Ni låter mig inte leva så länge ni tiger.
ska vi inte bekänna våra synder för varandra.? Jag skulle plötsligt vara en ängel tyckte ni. Hoppa in i full guds vapenrustning. Gud vet vad ni gjort och inte gjort. Ni ska föreställa kristna.

Citera

2026-07-08, 13:42 #12

Medlem

Reg: Mar 2025

Inlägg: 762

Citat:

Ursprungligen postat av krakelibrankel

Det händer då och då att jag blir förbannad.
Och just då i den stunden känns det bra att ryta till eller skriva en arg kommentar till t.ex. en kollega, mamma eller sambon.

Men efteråt så ångrar man i princip alltid det där man skrev i affekt. Och det gör att relationerna till andra blir sämre. Och så mår man dåligt och är stressad och har ångest efteråt.

Egentligen är det väl stress i grunden som gör att man flippar tillslut, när det blir för mycket.

Ge mig era tips på hur ni behåller ert lugn i dessa situationer.

Ge fan i att agera i affekt överhuvudtaget. Svara inte folk när du är förbannad. Skriv inte till folk när du är lack.

Det är lätt att bränna broar med folk om man håller på sådär. Ilska är inte en accepterad känsla i Sverige.

Citera

När man tappar fattningen

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Skapa ett konto

Logga in