Var går gränsen för nödvärn?

Eftersom jag inte kunde visa upp några kvitton på det stulna.
Och heller inte bevisa att min fars idrottspriser ( vi har ett ganska ovanligt namn) inte var inköpa på en loppmarknad, som tjuven hävdade.

Mycket märkligt! Men beror väl på poliserna som tar dem antar jag. Både jag och farsan har fått tillbaka stöldgods, inga högre värden men typ gräsklippare verktygslådor, cyklar. utan kvitton.
Hittade min egen cykel jag stöldanmält stå låst i ett annat bostadsområde. ringde polisen och sa som det var, de kom och hämtade den och eftersom ingen "annan" verkade sakna den fick jag igen den efter två-tre månader.

Ifs. handlade det inte om några envars gripanden.

Kan du exempel på vad du skulle göra för kan inte se det framför mig vad lösningen är i detta fallet då brottsoffret inte vet hur man gör.

Jag sparkade tre killar mot skrevet när de försökte brotta ner mig som sextonårig.

Du skriver rätt kryptiskt men var det något sådant du menade?

Det lät ju ”enkelt” och rimligt. Brottsoffret behöver få fram bevis för att bli betrodd. Hur ordnar man fram det med dagens teknik? Och vem kontaktar man när en polis är korrupt?

Hade aldrig gått. Mina två tjejkompisar sprang och stod hundra meter bort och tittade på.
Solklar överfallsvåldtäkt. Eller hade kunnat bli. På gatan.
Jag räknade inte med någon annan än mig själv och mina starka ben.
Anmälde inte ens.

Tre fulla 25-30-åringar som var ute på galej och såg en sexig tonnis och tänkte hon.

Kan du exempel på vad du skulle göra för kan inte se det framför mig vad lösningen är i detta fallet då brottsoffret inte vet hur man gör.

Fyfan.
Och du har tyvärr rätt med att sånt inte är lönt ens att anmäla. Ringde 112 en gång under ett överfallsrån där offret fick ett söndersparkat huvud men så fort jag nämnde att nu slutade dom sparka för dom hör detta samtalet så la polisen på med orden ”så bra då reder ni er”. Blev helt paff.

Ett annat exempel är när jag såg ett gäng runt en kille på marken. En av dem slog med ett Basebollträ mot hans huvud. Mina kompisar rusade fram och slet mig tillbaka.
Men ja, i det läget tänker jag tyvärr inte, jag reagerar bara.

Nä jag kan hålla med om att det är slöseri med tid att ringa 112 om det är ett akut läge. Det är heller inte tid att sitta och göra en analys av läget i en sådan situation som vissa tydligen tycker. Det visar bara att de själva aldrig varit i en sådan situation. När man befinner sig under press och adrenalinet pumpar ut i kroppen är det omöjligt att hålla på med någon slags lugn bedömning av läget. Då tar överlevnadsinstinkten över och man gör det som behövs för överlevnad. För en själv eller för annan person. Borde vara lag på att alla som är med och bedömer och dömer, nämndemän och domare, i såna här mål ska ha egna erfarenheter av liknande situationer. De har då mycket större möjligheter att göra en rimlig bedömning av om det rör sig om giltigt nödvärn eller ej.

Fattar är likadan.

Anmälde faktiskt långt senare när ett motorcykelgäng hade slitit håret ur min skalp och misshandlat mig för jag satt mig vid "deras" bord.

Det var nog det mest förnedrande jag varit med om.
Lilla polisgubben sa att glöm nu det här, om några år kommer du leva ett bra familjeliv i *valfri förstad* och du har glömt det här.

Slut på mina skräckhistorier.