"Depopulation" - finns den och vad betyder den?

Befolkningsminskning, också kallat avfolkning, är minskad befolkningsstorlek. Begreppet avfolkning i svenskan inkluderar även lokal avfolkning, relaterad till ökande urbanisering.

Världens befolkning har länge växt, men vissa bedömare menar att världsbefolkningen kan börja minska redan omkring 2050,[1] medan Förenta nationernas (FN) prognoser anger att denna långsiktiga trend i stället avslutas först i mitten av 2080-talet.[2][3]

Från antiken till början av den industriella revolutionen växte den globala befolkningen mycket långsamt, med cirka 0,04 % per år. Efter omkring 1800 accelererade tillväxttakten till en topp på 2,1% årligen under perioden 1962–1968, men på grund av sjunkande födelsetal låg den på 0,9% år 2023.[2] Den globala årliga ökningen i absoluta tal accelererade till en topp på 93 miljoner år 1990, och var fortfarande hög, 70 miljoner, år 2023.[4][5]

Tillväxttakten för befolkningen avtar och byts enligt FN till minskning från ca 2090.[6] Exempel på sådan trend idag är Japan, vars befolkning 2023 minskade med 0,5% per år,[2] och Kina, vars befolkning 2023 minskade med cirka 0,2% per år.[2] Europas befolkning förväntas minska på sikt, vilket dock enligt Europeiska unionen (EU) påverkas av omfattningen av invandring.[6][7]

Folkökningen har avtagit på grund av minskat födelsetal, antal barn per kvinna, från 5,3 år 1963 till 2,25 år 2023.[8] Under så kallad demografisk transition minskar först dödstalen, medan födelsetal minskar senare och därmed ger folkökning under en tid. För att ett land ska behålla sin befolkning i avsaknad av invandring, behöver varje kvinna i snitt föda ungefär 2,2 barn[9] (siffran är något högre än två eftersom inte alla barn lever till vuxen ålder). Många utvecklade länder upplever idag (2025) födelsetal under 2,2, men höga födelsetal finns ännu i Afrika (4,1 i snitt) och delar av västra Asien.

Kvinnor i många länder får färre barn av flera skäl. Färre barn dör i spädbarnsåldern, vilket minskar behovet av barn för hjälp inom familjen. Bättre trygghet vid pensionering minskar motivationen att få många barn. Andra viktiga orsaker är kvinnors förbättrade tillgång till familjeplanering globalt,[10] preventivmedel, längre utbildning och därmed bättre jobbmöjligheter.[11]

Nationella insatser för att hantera en minskande befolkning har hittills huvudsakligen inriktats på de potentiella negativa ekonomiska följderna, med fokus på att öka arbetskraftens omfattning och produktivitet.

Möjliga konsekvenser
Prognoser om ekonomiska och andra effekterna av ihållande folkminskning baseras i regel på teoretiska modeller. Studier indikerar att samband mellan folkökning och ekonomisk tillväxt generellt är svagt och kan vara positivt, negativt eller obefintligt. En metastudie fann inget tydligt samband mellan befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt.[19]

Möjliga positiva effekter
Effekterna av en minskande befolkning kan vara positiva. Ett mått på ekonomisk framgång är BNP per person, inte den totala BNP.[20] BNP per person (eller per capita) mäter grovt genomsnittlig levnadsstandard.[21] Ett land kan samtidigt öka sin genomsnittliga levnadsstandard vid låg eller negativ befolkningstillväxt. Rysslands ekonomi uppvisade snabb tillväxt från 1999, trots att befolkningen minskade sedan början av 1990-talet.[22] I 17 länder med minskande befolkning steg BNP per capita åren 2000–2020 med i snitt 115 procent.[23] Sådan tillväxt ifrågasätter den gängse uppfattningen att ekonomisk tillväxt kräver befolkningstillväxt, eller att ekonomisk tillväxt är omöjlig under en befolkningsminskning. I USA har sambandet mellan befolkningstillväxt och tillväxt av BNP per capita visat sig vara empiriskt obetydligt.[24] Ekonomiskt välstånd kan öka under perioder av befolkningsminskning.

För att bättre förstå de ekonomiska effekterna av olika demografiska för- och nackdelar analyserade Lee med flera data från 40 länder. Studien visade att en födelsetal som ligger över ersättningsnivån och resulterar i befolkningstillväxt skulle vara mest gynnsam för de offentliga finanserna. Men tal nära ersättningsnivån, och befolkningsstabilitet, skulle vara mest fördelaktigt för levnadsstandarden, särskilt då hänsyn tas till åldersstrukturens inverkan. När även kostnaden för att tillhandahålla kapital till växande arbetskraft beaktas framstår något lägre födelsetal än ersättningsnivån, och gradvis befolkningsminskning, som alternativ som kan maximera konsumtionen per capita.[25]

Ett annat sätt att se på möjliga positiva effekter av folkminskning är att beakta hållbar utveckling och att försöka motverka negativa effekter av mänsklig överbefolkning. Den lägsta uppskattningen av hållbar population är mindre än en miljard, den högsta höga uppskattningen är över en biljon.[26] En statistisk analys av dessa historiska uppskattningar visade att medianen för de höga uppskattningarna för alla intervall skulle vara 12 miljarder, och medianen för de låga uppskattningarna skulle vara cirka 8 miljarder.[26] Men nyare analyser tyder på att en hållbar mänsklig population uppgår till ca 3 miljarder, långt under dagens 8,2 miljarder (2025). Planeten kan därför vara på väg in i en situation där den mänskliga bärförmågan överskrids, vilket stöds av analyser av det globala ekologiska fotavtrycket.[27] och WWF:s Living Planet Report.[28] Dessa rapporter och studier påverkar dock i ringa grad ländernas ekonomier i världen.

Baserat på vad det skrivs på Wikipedia, så går det att dra slutsatsen att ett människoliv kan värderas i pengar, vilket är ett cyniskt förhållningssätt.