Citat:
Ursprungligen postat av
Readyfreddie
Skulle hålla på Danmark, Island och Finland men Norge, dom är verkligen Nordens djurgårdare. Nyrika, blonda och rödmosiga med uppnäsa och kotlettfrisyr och en uppblåsthet över ärvda pengar man inte gjort ett dugg för att förtjäna. Så absolut inte Norge.
Inte alls många sympatiska länder kvar. Spanien och Argentina kanske men tror Frankrike vinner förstås.
Island när Lagerbäck styrde var frejdigt att följa. Uppstickaren vars befolkningssiffror kan jämföras med Malmös.
Jag fattar inte all denna kärlek Danmark får av Sverige i varenda mästerskap. Det är ju inget särdeles dejligt folk med broderskärlek och ödmjukhet som ledord. EM ’92 hejade jag på Tyskland i finalen. Tämligen ensam om detta.
Finland i fotboll hade jag kunnat sträcka mig till att passivt stödja. Men tanken på att man kunnat få en tjottablängare rakt mellan lysmaskarna om man snackat svenska i kön till korv med bröd nånstans varsomhelst utanför Helsingfors gör mig mera tveksam.
Norge skriver Strindberg om i Röda rummet, att det inte räckte med att vara emot unionen per se; man var även tvungen att omhulda norsk bondekultur som något unikt för att inte få epitetet norskhatare. Tycker det går igen i modern tid. Många svenskar böjer sig för den idén och blir töntiga flaggviftare och slänger sig med ”de e klart man hejar på Norge” - ett påstående som ska läsas som en fråga.
Håland och rodden är jag positiv till. Han verkar va en bra snubbe, en grabb som gjort det omöjliga att bli en av de allra bästa i en tid då fotbollens stjärnor kan ha sitt ursprung precis överallt i världen. Konkurrensen är mördande. Rodden är töntig om den görs i en rulltrappa i ett köpcenter, men på läktaren är den lite obehaglig - på ett bra vis. Att få så många att utföra den synkront och ta över uppmärksamheten för stunden till 100%, det är imponerande.
Men för all del. Det är verkligen en ickefråga vilket lag man stöder.