Hur agerar ni vid löneförhandling? Bara tar emot informationen å går?

Jag lägger fram önskemål och argument för detta och hittills har det fungerat bra. Jag har inga önskemål om orimliga summor, men jag brukar få mer än fackets procent.

Hjälper ju då att jag faktiskt gör ett bra jobb OCH jobbar i bristbransch SAMT ställer upp i olika situationer. Jag är inte oersättlig, men än så länge kostar det mer att ersätta mig än ha mig kvar.

Jag har kommit till ett läge där jag ändå är ganska nöjd nu också. Nästa löneförhandling kommer jag nog inrikta mig mer på extra semesterdagar än kronor på grundlönen.

Det har man ju statistik på som chef och får ta hänsyn till. Ligger personen lågt och presterar bra brukar man få mer.

Årlig löneförhandling på ett större företag med fackavtal är ingen förhandling på riktigt. Man får byta jobb eller tjänst för att räkna med större förändringar. Eller konsekvent prestera betydligt bättre än sina kollegor.

Vad har ni för regler?

Jag håller med, det krävs oftast att man flyttas upp ett hack för någon substantiell löneökning.

Så äre definitivt. Tveksamt kring hur mycket prestation inom regionen hjälper. Löneutrymmet för chefen är väldigt begränsat.

Jag är värdelös på att löneförhandla. Sen vet jag inte om jag skulle kalla det för löneförhandla, chefen kallar det mer för samtal/uppföljning, och det är nog en bättre beskrivning. Där vi tillsammans uppdaterar oss vad jag har gjort, vad jag har presterat det senaste året och hur jag eventuellt kan utvecklas framåt.

Jag försöker väl bidra så gott jag kan och svara på dom frågor jag får. Men det är sällan jag förberder mig speciellt, jag tänker att det får gå som det går. Eftersom det inte faller sig naturligt för mig att löneförhandla och att försöka sälja in mig själv. Jag har det inte i mig helt enkelt.

Sen är det lite svårt att helt påverka lönen där jag arbetar. Jag jobbar inom kommunen, där man har en slags rättviseprincip, där det mer handlar om att man gör en allmän översyn och justerar lönerna generellt över arbetsgruppen. Där principen är att det inte får vara för stora skillnader, och där man kan välja att lyfta en eller par i arbetsgruppen, för att dom kanske ligger lite för lågt lönemässgt, oavsett prestation.

Och då kan andra personer behöva stå tillbaka vissa år, även om du själv eller andra tycker att du har jobbat arslet av dig och presterat betydligt mer än dom som kanske fick en lite större löneökning det året, och som kanske mest har rullat tummarna och gjort absolut minimum. Prestation spelar absolut in, chefen bortser inte helt och hållet från det, så till någon grad kan man påverka. Men grundtanken är att det ska vara mer fokus på att löneniverna ska vara rättvist fördelade över arbetsgruppen och lite mindre fokus på prestation och faktiskt utfört arbete.

Jag tycker dock att jag har fått helt ok löneökningar dom senaste åren, så jag klagar absolut inte. Även jag kan tycka att upplägget är lite knasigt och orättvist ibland.

Det är rätt roligt när varenda jävel tror att de jobbar i en såkallade ”brist bransch”. Det finns ingen brist på någon yrkesgrupp i Sverige.

Du måste ha håvstång, dvs kompetens som är svår att ersätta

eller ett annat jobb som du går till om du ej får löneförhöjningen.

Som inlägget ovan, dags att söka sig vidare, helst då till ett företag som du vet betalar bra.
Några större summor är inte att förvänta sig.
Nu vet jag inte hur lände du varit anställd, men ingångslönen är VÄLDIGT viktig, annars har du ju liksom hamnat fel från början. Annars krävs det nog en ny, eller mer avancerad tjänst för att du ska få upp lönen.

Bytte arbetsgivare för fem år sedan och höjde min lön, mycket. Är i samma bransch som dig.

Om det är en förhandling på riktigt eller inte bestämmer naturligtvis parterna.

Detta kan ju nästan alla ha